Levande och döda

 

När 1999 går mot sitt slut tillsammans med hela milleniet är en grupp tonårskillar i den halländska byn Skavböke på väg att ta klivet ut i vuxenlivet när det börjar hända saker. En bestämmer sig för att han måste bort därifrån, en hittas ihjälslagen och en annan mister livet kort därefter. En varm sommardag drygt tjugo år senare sker ett nytt mord och Vidar Jörgensson vid Hallandspolisen börjar leta efter den skyldige. Under de ljusa sommarnätterna börjar gränser lösas upp och underliga gestalter kommer fram ut skuggorna.
 
Levande och döda är den senaste boken av den svenske deckarförfattaren Christoffer Carlsson och det är den tredje delen i sviten som utspelar sig i Halland. Jag hade väldigt höga förväntningar på boken och tycker tyvärr inte att den kanske inte är fullt lika bra som de tidigare delarna. Det är väldigt många märkliga sammanträffanden som jag har lite svårt att ta in, både i berättelsens nutid och dåtid.

Levande och döda

Det är 1980 och i Kwangju, Sydkorea ligger ett stort antal döda kroppar uppradade i en gympasal och det stinker i värmen. Militären har dödat hundratals studenter som protesterat mot regimen. Bland kropparna går en pojke omkring, Dong-ho, som letar efter sin vän. I en rad episoder från 1980 och fram till idag gör författaren nedslag i ett samhälle som är präglat av censur och rädsla, samtidigt som det finns ett behov av att minnas. Det är den unge Dong-hos öde som är den röda tråden som länkar ihop de olika espisoderna.

Levande och döda är en bok som är jobbig att läsa, inte bara för att den i början har ganska detaljerade beskrivningar av ruttnande kroppar, utan för att den handlar om mänsklighetens värsta sidor. Att boken handlar om verkliga händelser, och hur de påverkat människors liv i decennier, gör inte läsningen lättare. Även om Levande och döda är jobbig att läsa, så är den också väldigt bra och rekommenderas (dock bör man inte äta under de två första kapitlen).