My Brilliant Friend

My brilliant friend heter filmatiseringen av den första delen i Elena Ferrantes fantastiska Neapel-kvartett om väninnorna Elena och Lila, som på svenska heter Min fantastiska väninna, som nu finns på HBO Nordic. Det är en av de bästa filmatiseringar som jag har sett och man har låtit boken bli åtta timslånga avsnitt som följer boken väldigt bra. Det slitna, fattiga kvarteret i Neapel där Elena och Lila växer upp har byggts upp och ger en extra känsla till serien. Om jag har förstått det rätt så har man i produktionen mest använt sig av amatörskådespelare och har lyckats hitta fantastiska talanger, både de två flickor som spelar Elena och Lila som barn i de två första avsnitten och de två tjejerna som spelar dem som tonåringar i resten av serien är väldigt bra och har en otrolig närvaro. Det är också intressant att titta på en serie där jag är helt beroende av att läsa textningen eftersom all dialog är på italienska och napolitanska. Det enda jag har lite svårt med är att hålla reda på vem som är vem bland alla bikaraktärer, de som nämns vid namn i boken men inte alltid i serien (och det finns ganska många karaktärer i berättelsen).

Helgfrågan v. 4

Det har blivit torsdag och dags för helgfrågan hos Mias bokhörna,

Vilken bok har fått ditt lägsta betyg?

Jag brukar inte sätta betyg på böckerna som jag läser, bland annat för att de flesta böcker jag skulle få en trea i betyg (och det känns som ett lite tråkigt betyg). De böcker som jag skulle ha gett riktigt lågt betyg brukar jag inte läsa ut. Det kanske inte är den som jag gett det lägsta betyget, men det är i alla fall en bok som jag inte tyckte om, är Camille av Pierre Lemaitre.

Bonusfråga: Vilken tv-serie tycker du är riktigt bra?

Just nu följer jag inte någon serie som jag tycker är riktigt bra, mina favoritserier är antingen mellan säsonger eller har slutat (som t ex Fröken Frimans krig). En serie som jag gillar och som går att se på TV4 play är Younger, om en frånskild 40-årig kvinna som när hon har svårt att få jobb låtsas vara 26 år.

Bästautmaningen - Nordiska TV-serier

I den här veckans bästautmaningen hos Lyran frågar hon efter den bästa nordiska tv-serien som vi sett.

Det känns som att jag är en av de få som inte sett den norska Skam, eller jag började faktiskt titta på det första avsnittet och fastnade inte. Däremot så älskar jag det danska kostymdramat Badhotellet, där den fjärde säsongen just nu visas på TV4.

God jul!

Nu är allt klart inför den stundande julen och jag kommer att koppla av och koppla ner internet (det återstår att se hur det går med det) för att läsa, umgås med familjen, äta gott och se lite på tv. Jag ser fram emot att se upplösningen av julkalendern, Selmas saga, som jag tycker har varit väldigt bra och det var väldigt länge sedan jag följde en julkalender. Senare under julhelgen ser jag fram emot den tredje säsongen av Fröken Frimans krig och dokumentärserien Kvinnorna på fröken Frimans tid, båda visas på SVT. Jag tänker börja helgen med På spårets tvåtimmars julspecial och tävla mot lagen i appen.  

Jag återkommer i mellandagarna.

Gilmore Girls: A Year in the Life

I fredags släpptes äntligen de fyra nya avsnitten av Gilmore Girls, nio efter att serien tog slut, och jag har sett de cirka 90 minuter långa avsnitten där vi får följa Lorelai och Rory under ett år. Det var väldigt trevligt att vara tillbaka i Stars Hollow med alla dess karaktärer. Jag tycker finns några olika anledningar till att de nya avsnitten fungerar bra, dels för att det är skaparen Amy Sherman-Palladino som tillsammans med sin vapendragare (och make) Daniel Palladino skrivit och regisserat alla avsnitten, och dels för att nästan alla skådespelarna (och förvånansvärt många ser likadana ut) kommit tillbaka, även om en del bara är med en liten stund. Man har även lyckats få med Rorys morfar Richard på ett bra sätt, trots att skådepelaren Edward Hermann gick bort 2014.

Jag ska inte avslöja vad som händer för de som ännu inte hunnit se den, även om det i likhet med originalserien inte händer så mycket förutom livet som går sin gilla gång. Allt är som vanligt i Stars Hollow och det är trevligt att kunna återvända dit. Fast jag måste ändå nämna Stars Hollow – the musical, en musikal som endast kan sätta upp i en liten stad i Connecticut.

Dock kan det vara värt att notera att man bör ha sett originalserien för att kunna ta till sig Gilmore Girls: A Year in the Life. Finns bara att se på Netflix.

Gilmore Girls: a year in the life

En av mina absoluta favoritserier är den amerikanska serien Gilmore Girls om den ensamstående tonårsmamman Lorelai och hennes dotter Rory. Serien visades på tv mellan 2000 och 2007 och har fortfarande väldigt många fans och det har varit en del prat om att det ska komma en film. Jag har en tendens att fortfarande se reprisavsnitt av när de går på tv och i somras såg jag om alla sju säsonger på Netflix. När det förra året meddelades att det skulle göras en miniserie på fyra avsnitt á 90 minuter så blev jag väldigt glad och började längta till de skulle släppas. Idag är det äntligen dags och alla fyra avsnitten släpps samtidigt på Netflix. Eftersom alla, både skådespelare, manusförfattare och skaparen, återvänt till Stars Hollow så är mina förväntningar väldigt höga. Eftersom jag inte kommer att kunna hålla mig från att sträcktitta på alla fyra avsnitten så kommer det troligen att bli väldigt lite läst den här helgen.

Vem är du i Downton Abbey?

Idag drar Lyran igång en ny utmaning där man ska berätta vem man är i en TV-serie, en roman, en film eller något liknande. Först ut är den fantastiska serien Downton Abbey.

TV-serien Downton Abbey är otroligt populär bland bokbloggare och de flesta av oss har nog fantiserat om att leva i en annan tid. Men hör ni i så fall hemma upstairs or downstairs? Vill ni ägna er åt ränksmideri i tjänarstaben, eller välgörenhetsarbete i fina salonger? Hur hanterar ni ett samhälle i förändring? Kort sagt, vem är du i Downton Abbey?

Jag skulle i alla fall vilja vara lady Edith som är en ung kvinna som ser till att ta kontroll över sitt liv genom att tidigt lära sig köra bil, skaffar sig en yrkeskarriär som journalist och sedan ägare av en tidning som hon ärver efter sin fästman Michels Gregsons död. Även om hon har en hel del otur i kärlekslivet då hon först blir övergiven vid altaret av sin förste fästman Sir Anthony Strallan och sedan försvinner och dör näste fästman Michael Gregson när han är i Tyskland för att kunna skilja sig från sin första fru och lämnar henne gravid, så hittar hon till slut kärleken i Bertie Pelham. Hon vägrar även överge barnet som hon i egenskap av ogift kvinna tvingas föda i hemlighet.

Fast ibland har jag mest känt mig som Mr Molesley, som är fast i ett jobb där han inte får utnyttja sin fulla potential.

Veckoutmaning: Tipsa oss om din bästa prata-om-bok/låt/film/TV-serie!

Den här veckan ställer Kulturkollo en intressant fråga i veckoutmaningen;

Det finns ju böcker/låtar/filmer/TV-serier som passar så fantastiskt fint att prata om i en bokcirkel, runt fikabordet på jobbet eller med goda vänner och veckans utmaning är helt sonika att tipsa om en personlig favorit som passar bra att prata om. Vad är det som gör den så bra? Varför fyller den samtal i timmar?

För ett tag sedan bestämde jag mig för att prova Netflix och än så länge har jag i princip bara tittat på Gilmore Girls igen. Även om jag sett enstaka avsnitt de senaste åren så är det ganska många år sedan jag såg serien regelbundet. Att se om en serie som jag älskar flera år senare gör att jag ser den med lite andra ögon och det finns en del saker som tål att diskuteras. Jag har för tillfället kommit halvvägs in i den fjärde säsongen.

Förut tyckte jag att Rorys första pojkvän Dean var charmig, men nu tycker jag att hans svartsjuka känns olustig och kontrollerande. Det är inte charmigt när en kille försöker starta slagsmål med alla (Tristan och Jess) som visar det minsta intresse för henne.

Exakt när blev Rorys pappa Christopher serien hetaste kille? Jag vill minnas att jag förut tyckte att Tristan och Jess var snygga, men nu ser de mest unga ut. Det faktum att David Sutcliffe under seriens första säsonger var yngre jag är nu kan väl inte ha någonting med saken att göra?

Jag gillar fortfarande att Stars Hollow är ett ställe där alla får vara sig själva och accepteras för den de är, som när det kommer en ny brevbärare som lämnar alla brev hos fel personer och alla bara byter brev med varandra. Och min favorit Kirk som måste ha jobbat på alla arbetsplatser i hela stan och som bröt sig in hos Lorelai för att installera ett inbrottslarm.

Krig och fred

Det kändes som att jag var ganska ensam om att gilla filmatiseringen av Tolstojs klassiker Krig och fred när den visades på tv i vintras. Eftersom jag gärna vill se den flera gånger så har jag köpt den på dvd.