Juli - en sammanfattning

Det har blivit dags att sammanfatta läsmånaden juli, en månad som innehållit flera bra böcker och troligtvis årets bästa bok genom Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Det har även varit en månad där jag varit ute och rest i världen genom Guy Delisles seriealbum från Nordkorea, Kina och nu senast Burma. Eftersom jag jobbat hela månaden och sommaren har lyst med sin frånvaro (förutom under ett par dagar) så har jag inte kunnat läsa så mycket på balkongen som jag velat.

Flickorna av Emma Cline

Stranden om natten av Elena Ferrante och Mara Cerri

Green Girl av Kate Zambreno

Boktitelpoesi av Ruben Engzell och Susanna Svedjeholm

Rocky loggar ut av Martin Kellerman

Pyongyang av Guy Delisle

Sleeping in the ground av Peter Robinson

Shenzhen - a travelouge from China av Guy Delisle

Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Anteckningar från Burma av Guy Delisle

Antal lästa böcker: 11

Antal pappersböcker: 11

Antal e-böcker: 0

Antal böcker utgivna 2017: 4

Antal klassiker: 0

Antal deckare: 1

Antal faktaböcker: 0

Antal seriealbum: 4

Antal kvinnliga författare: 5

Antal manliga författare: 5

Antal kvinnlig och manlig författare: 1

Antal böcker lästa på svenska: 9

Antal böcker lästa på engelska: 2

Antal böcker lästa på originalspråk: 4

Antal recensionsex: 1

Antal länder: 5 (Sverige, England, USA, Italien, Kanada)

Ett litet liv

Ett litet liv är en berättelse om vänskapen mellan de fyra vännerna Jude, Willem, JB och Malcolm som träffas när de läser på college och sedan flyttar till New York, där de tillsammans försöker ta sig fram i storstaden. De är vilsna, rotlösa och det som binder dem samman är vänskapen och drömmen om att lyckas. I berättelsen centrum finns Jude, en ung man som livet behandlat illa och som har svårt att göra sig fri från sitt förflutna. Även fast de är en sammansvetsad grupp så förblir Jude en gåta för de andra eftersom han inte vill prata om sitt liv innan han började på college.

Det var nära att det inte blivit av att jag läste Hanya Yanagiharas succéroman Ett litet liv, även om det är många som hyllat boken så har jag varit avskräckt av hur tjock den är, 732 sidor för att vara exakt. Nu blev det så att jag vann boken tillsammans med de övriga nominerade till Årets bok och när den ändå låg och väntade här hemma samtidigt som allt fler började läsa och hylla boken på olika bloggar och på Instagram, så bestämde jag mig för att ge boken en chans. Det är jag väldigt glad för eftersom det är den bästa och starkaste boken som jag läst på länge, även om den också bitvis var så jobbig att läsa att jag var tvungen att lägga ifrån mig den för att jag inte orkade mer just då. Jag brukar kunna tycka att det sällan är motiverat för böcker att vara längre än 349 sidor och det är många gånger som jag önskat att det gick att redigera bort onödiga delar av böcker. Men inte den här gången, ingen gång under de 732 sidorna känner jag att den här boken skulle må bra av att kortas. Yanagihara har skrivit en helt otrolig berättelse om vänskap, kärlek och som lyckas beskriva en massa elände utan att grotta ner sig i det. Det här är troligtvis årets bästa bok, jag har i alla svårt att tro att jag kommer att läsa någon annan bok som är bättre än Ett litet liv.

Helgfrågan v.30

Det är torsdag och det betyder i vanlig ordning att det är dags för helgfrågan hos Mias bokhörna,

Vilken typ av bok undviker du helst? (Nu skrev jag inte genre för ibland missuppfattas det, men jag hoppas ni förstår vad jag menar)

Jag brukar inte aktivt välja bort vissa typer av böcker, det brukar snarare vara så att jag inte bryr mig om det som inte intresserar mig. Vilka är då de böcker som jag inte brukar bry mig om, jag brukar inte läsa science fiction och romantik och min konsumtion av fantasy och skräck är väldigt begränsad.

Bonusfråga: Motionerar/tränar du?

Nej, jag tränar inte, men för några år sedan gjorde jag ett försök att komma igång och gick både till gymmet och simmade. Det höll i sig ett tag innan jag lade av, bland annat för att jag tycker att det är så fruktansvärt tråkigt. Däremot försöker jag få in lite vardagsmotion och nu på sommaren cyklar jag överallt i (nästan) alla väder och det är i alla fall 3,5 kilometer enkel väg till jobbet.

Shenzhen - a travelouge from China

Nyligen lånade jag hem Guy Delisles serieroman Pyongyang från biblioteket utan att veta något om boken. Jag tyckte att det var en väldigt rolig, bra och intressant bok, så jag lånade hem de andra tre titlarna som biblioteket hade av Delisle. Än så länge har jag hunnit läsa en, Shenzhen – a tavelouge from China, som handlar om när Delisle var stationerad i den sydkinesiska staden Shenzhen för att övervaka animationen av en tv-serie som blivit flyttad till ett låglöneland. Delisle är duktig på att fånga känslan av hur det är att komma till en helt annan kultur och försöka ta sig fram och göra sig förstådd när man inte pratar språket och bor i flera månader i ett anonymt hotellrum och tyr sig till de få utlänningar som han träffar på i staden. Jag kommer inom en snar framtid att läsa och skriva om Delisles äventyr i Burma och Jerusalem också.

Sleeping in the ground

Ett bröllop i en liten kyrka i the Dales, Yorkshire, slutar i ett massmord när en man öppnar eld mot sällskapet när de kommer ut på kyrkbacken. Det dröjer inte länge förrän polisen har hittat den som verkar ha gjort det. Banks kan dock inte släppa tanken på att det inte är något som stämmer med det som hände utanför kyrkan och varför någon skulle vilja döda alla dessa människor. Samtidigt plågas Banks av minnen av sin första flickvän som nyligen dött, samtidigt som profileraren Jenny Fuller (som Banks nästan hade en affär med i seriens början, när han fortfarande var gift) dyker upp igen i Eastvale.

Sleeping in the ground är den tjugofjärde delen i Peter Robinsons serie om den sympatiske polisen DCI Alan Banks vid Yorkshirepolisen. Den är i vanlig ordning mycket som är sig likt från de tidigare delarna och det känns lite som att träffa gamla vänner när jag läser Robinsons böcker. Den här gången är det ovanligt många som dör, även om det är under ett tillfälle, och det som verkar vara ett enkelt fall, visar sig vara svårare än det verkade från början. Det är en historia som fungerar och det är inte särskilt lätt att lista ut vem det är som är mördaren innan poliserna kommer fram till vem det är. En sak som gillar med Robinsons böcker är att det dör väldigt få personer, och att det oftast sker i början av böckerna. Jag ser fram emot att läsa fler delar i serien framöver, även om Banks borde närma sig pensionsåldern vid det här laget.

Boken kommer i svensk översättning senare i sommar med titeln Skuggan av tvivel.

Veckans läsning

I måndags lade jag upp den här bilden på Instagram med veckans läsplanering som en del i #miasinstasommar, med kommentaren om att den är helt orealistisk (särskilt med tanke på att jag jobbar heltid). Nu har det visat sig att högen inte var fullt så orealistisk som jag trodde, eller ja, det beror på hur man ser det. Jag har läst ut Sleeping in the ground av Peter Robinson (som jag hade hunnit halvvägs i) och Pyongyang av Guy Delisle (seriealbum är tacksamma eftersom de är snabblästa). Tea party av Nancy Peña och Norse mythology av Neil Gaiman kände jag att de inte passade mig så de lämnade jag tillbaka olästa till biblioteket. Däremot så har jag hunnit läsa ett till seriealbum av Guy Delisle, Shenzhen – a travelouge from China. 

Hur har det då gått med Hanya Yanagiharas tegelsten Ett litet liv? Jo, det har gått bra och jag har under helgen läst nästan halva boken och jag tycker att den är helt fantastisk. Det är också en bok som måste få ta lite tid känner jag, så jag hinner bearbeta den.

Pyongyang

År 2001 tillbringade serietecknaren Guy Delisle två månader i Nordkorea för att jobba som kvalitetsövervakare år ett franskt medieföretag som producerar animerade filmer. Som ett led i att hålla nere kostnaderna för produktionen har alltfler lagt ut delar av produktionsprocessen till länder där lönerna är lägre och ett av de länderna är Nordkorea, som är ett av de mest fascinerande länderna på jorden. Under de två månader som Delisle tillbringar i den nordkoreanska huvudstaden Pyongyang samlar han på sig anteckningar och skisser om den absurda tillvaron i världens mest isolerade land, där eliten lever i lyx medan folket svälter. Som utlänning får inte Delisle röra sig fritt, utan måste hela tiden ha med sig en guide och/eller en tolk som ska se till att han bara får en positiv bild av landet de eviga ledarna fadern Kim Il-Sung och sonen Kim Jong-Il (som det finns bilder av överallt). Motorvägen är öde, gatorna är mörka och överallt finns det ”volontärer” som klipper gräs med skära. Boken ger en inblick i detta ytterst märkliga land som bygger en motorväg som ingen kör på och som leder till ett museum och en tunnelbana med två stationer för att visa upp en perfekt bild för omvärlden. Eftersom den enda informationen som finns kommer från ledningen är befolkningen så indoktrinerad att de inte ser bristerna i landet.

Guy Delisle är en väldigt trevlig ny bekantskap i när det gäller seriealbum jag kommer definitivt att läsa fler av hans böcker. Eftersom biblioteket verkar ha flera av hans seriealbum inne så kommer jag nog att svänga förbi där snart och låna hem några av dem. 

Helgfrågan v. 29

Det är torsdag och dags för helgfrågan hos Mias bokhörna som idag ställer den här frågan,

Jag har en rejäl hög med böcker att blogga om, samt några ljudböcker och högen växer.

Vad gör ni när det blir så? Eller tillhör ni den ordentliga som bloggar om böckerna direkt. I så fall får ni gärna tipsa mig.

Det är lika olika hur jag gör när högen med lästa, obloggade böcker växer. Ibland bloggar jag om en bok direkt när jag har läst ut den, men ibland samlar jag på mig några böcker och bloggar om flera stycken på en gång (och sprider ut recensionerna med schemaläggning). Det beror mest på vilket flyt jag har i läsningen, när läsflytet är bra brukar jag satsa på att läsa istället för att skriva om boken på en gång. Då kan det vara bättre att spara skrivandet till en kväll då jag är trött och vill titta ikapp på (streamad) tv.

Bonusfråga: Läser du något bra nu?

Just nu har jag precis läst ut Guy Delisles fascinerande seriealbum Pyongyang och håller på med den senaste delen i Peter Robinsons serie om DCI Banks, Sleeping in the ground, som tagit tid beroende på trötthet snarare än att den är dålig.

Ikväll kommer jag att tillsammans med resten av Östersund och Jämtland hålla tummarna när vårat fotbollslag ÖFK möter Galatasaray i Istanbul i kvalet till Europa League. 

Jane Austen 200 år

Idag är det 200 år sedan Jane Austen dog, endast 41 år gammal. Jag tänker fira detta jubileum på ett passande sätt, nämligen genom att dricka en stor mugg te och fundera på att jag borde läsa både nyöversättningen av Förnuft och känsla och Mansfield Park (som jag har oläst än).

Stiltje

Det har varit väldigt lugnt här på bloggen den här veckan och ser ut som att det kommer att fortsätta vara det även ett tag framöver. Jag skulle vilja skylla på att jag har fullt upp med att sitta och läsa på balkongen i värmen, men sommaren lyser med sin frånvaro än så länge. Det är svårt (även för härdade jämtar) att tro att vi är i mitten av juli när det konstant är 8 grader, blåst och regn. Den här veckan har det helt enkelt gått trögt med läsningen, bland annat för att jag varit trött på kvällarna efter jobbet. Förhoppningsvis kan jag ta igen det nu i helgen. I likhet med resten av Östersund har även jag (som inte är särskilt intresserad av fotboll) drabbats av fotbollsfeber i samband med att ÖFK mötte den turkiska storklubben Galatasaray på hemmaplan i kvalet till Europa League och överraskande nog vann med 2-0! Nu väntar returmötet i Istanbul på torsdag.