Elefanten som gick upp i rök

Eftersom bara ett av kommunbiblioteken i länet, som tur var det ett av de två som jag använder mig av, hade Haruki Murakamis novellsamling Elefanten som gick upp i rök trodde jag att det var den gamla upplagan från 1996 som fanns att låna. (Praktiskt nog för översikten så finns alla länets kommunbibliotek på en gemensam hemsida.) När jag fick boken i min hand så tyckte jag att den såg oväntat fräsch, vilket fick sin förklaring när det visade sig vara den sprillans nya upplagan med en reviderad översättning av Eiko och Yukiko Duke.

 

Elefanten som gick upp i rök innehåller 17 noveller som rör sig i gränslandet mellan verkligheten och andra mer surrealistiska dimensioner. Den första novellen, Fågeln som vrider upp världen och tisdagskvinnorna, är även början på mästerverket Fågeln som vrider upp världen. För övrigt så finns här kvinnan som upptäcker ett litet grönt odjur i trädgården som verkar dras till henne, det nygifta paret som rånar en McDonalds-restaurang, mannen som får besök av små tysta män som kommer med en tv, kvinnan som inte kan sova och istället läser ryska klassiker och mannen som arbetar på en elefantfabrik och som drömmer om en dansande dvärg.

 

Det här är Murakami när han som bäst, vi befinner oss i verkligheten men ändå inte. Det blir extra magiskt då det är Eiko och Yukiko Duke som står för översättningen. Det finns vissa teman som går igen i novellerna som att det dricks mycket öl (och det körs en del bil efter alkoholkonsumtion), att det förekommer en del katter och ensamma män som har tillfälliga sexuella relationer. Av någon anledning så återkommer även namnet Noboru Watanabe i alla fall tre noveller i olika former, som en katt, en dataingenjör och en gammal elefantskötare. Då jag för inte så länge sedan gav upp på 1Q84-trilogin så var det extra trevligt att läsa en bra bok av Haruki Murakami.