Porten vid Johannes

Jag har nu kommit fram till den fjärde delen av Agnes von Krusenstjernas svit om Fröknarna von Pahlen, Porten vid Johannes. Petra och Angela bor i Stockholm, vid Johannes kyrkogård, och umgås i konstnärliga kretsar. Angela har börjat umgås med sin kusin Paula von Pahlen, som beskrivs som tjock och klumpig. De två går i privatundervisning hos en fröken Amy Ridderhjerta och i en dansskola, som visar sig drivas av lärarinnan Bell von Wenden som Angela hade när hon gick i hushållsskola i den andra boken, Kvinnogatan. Bell von Wenden är lesbisk med en förkärlek för unga, oskuldfulla flickor och är fortfarande, efter de år som gått, förälskad i Angela. Petras ungdomskärlek Thomas Meller är tillbaka i Sverige och Stockholm och Petras känslor har inte försvunnit under alla år som gått sedan de senast träffades. Thomas har inte heller riktigt kommit över att han lämnade Petra, med istället för att återuppta relationen med Petra så inleder han ett förhållande med Angela, som påminner honom om den yngre Petra som han lämnade. Att Thomas är gift och har frun på ett sanatorium i Schweiz är det ingen som verkar bry sig om. Det uppstår även ett litet svartsjukedrama mellan Thomas och Bell von Wenden om vem som ska få Angela. Petra å sin sida söker en kort tid tröst hos sin tidigare romans Ture Ehrencreutz, som i alla fall tillfälligt ligger i skilsmässa med sin fru, och ger sig åt honom.

 

Det är återigen många förvecklingar när personer inleder, eller försöker inleda, relationer med personer som de inte borde inleda relationer med, och i vissa fall får tidigare relationer konsekvenser. Att det tidigare förekommit lesbiska kvinnor, även om de inte fullt ut inlett relationer, är ingen nyhet. I Porten vid Johannes så gör även de homosexuella männen relation, de är nästan genomgående konstnärer (förutom en excentrisk greve Vernamo som ekonomiskt stöttar unga vackra manliga kontnärer och dansare) och beskrivs som lätt fjolliga och ofarliga för kvinnor. Det är fortfarande bra och jag har förståelse för att böckerna väckte debatt och kritiserades när de kom ut på 1930-talet. En sak irriterar jag mig dock på när jag läser den här boken och det är utpekandet av vilka av karaktärerna som är judar. De har alltid funnits judar i böckerna och de är accepterade av omgivningen, men det påpekas hela tiden att de är just judar. Det är något som pågått i alla av de fyra delarna, men det är nu i den fjärde delen som det börjar bli extra påtagligt.