söndag 5 maj 2013

En välbevarad hemlighet

Trots att det bara är ett knappt år sedan jag läste min första bok av Kate Morton (I det fördolda, som jag ville flytta in i), så känns det som att jag läst hennes böcker länge. Under den tid som jag läst Kate Mortons böcker så har jag förutsatt att hon är engelska, mycket beroende på att böckerna utspelar sig på engelska landsbygden, så jag blev aningens förvånad när det visade sig att hon kommer från Australien. Det kanske är så att det är lättare att sätta fingret på det typiska brittiska när man ser det utifrån.
 
En välbevarad hemlighet är Kate Mortons fjärde roman och den har ett liknande upplägg som de tidigare genom att berättelsen utspelar sig i olika tidsepoker, det finns hemligheter gömda under ytan och det är kvinnor från olika samhällsklasser och generationer som står i centrum. 1961 är Laurel sexton år gammal och gömmer sig i sin träkoja när hon blir vittne till ett brutalt brott. Femtio år senare är Laurel en hyllad skådespelerska, men plågas fortfarande av minnet från den där sommardagen. För att kunna gå till botten med det som hände så återvänder Laurel till barndomshemmet där hon börjar nysta i det förflutna och kommer en familjehemlighet på spåret som leder tillbaka till andra världskriget.
 
Även om En välbevarad hemlighet har vissa likheter med de tre tidigare romanerna, Dimmornas lek, Den glömda trädgården och I det fördolda, så står berättelsen på egna ben. Återigen så har Kate Morton skrivit en bra, välskriven och spännande roman med karaktärer som känns levande. Boken handlar även till viss del om vad som händer med människor som lever under den stress som ett krig med nattliga bombningar för med sig. Det här är en mycket läsvärd bok och berättelsen hör till den kategori böcker där man bör veta så lite som möjligt om den innan man börjar läsa.

2 kommentarer:

Anna sa...

Jag har inte alls fastnat för hennes böcker, undrar varför egentligen? Vad är det som du gillar extra mycket?

Den läsande Kaninen sa...

För är det lite som att kliva in i en annan värld som både är bekant och främmande på samma gång. När jag läste I det fördola så ville jag flytta in i boken och när jag läste Dimmornas lek så var som att vara med i Downton Abbey. Dessutom så tycker jag att de är välskrivna. Det korta svaret är nog att de passar mig väldigt bra helt enkelt