TemaTorsdag #14: Internationell läsning

Den här veckan så handlar Bokmärkts TemaTorsdag om vilka språkområden som vi läser böcker ifrån och jag har listat de fyra språkområden som jag läser flest böcker ifrån.

Jag försöker läsa en del böcker som inte har svenska eller engelska som originalspråk, även om det blir väldigt många svenska författare. Utöver böckerna på svenska så läser jag en del på engelska, men har även gjort några försök att läsa på norska (helst tunna böcker och så krävs det lite fantasi för att förstå en del ord). Övriga böcker läser jag i svensk översättning.

Ett språkområde som jag faktiskt har läst en del ifrån och där jag har hittat en del favoritförfattare är det tyska. Jag skulle vilja kunna läsa böcker på tyska, men mina språkkunskaper i kombination med bristande tålamod sätter käppar i hjulet. Bland favoriterna finns Christa von Bernuth (deckarförfattare), Ferdinand von Schirach (deckarförfattare), nobelpristagaren Herta Müller och Uwe Timm. Ska jag lyfta fram en tysk bok så blir det ändå Bernhard Schlinks Högläsaren, Der Vorleser i original och filmad som The Reader. Det är en finstämd historia om en ung man som inleder ett förhållande med en äldre kvinna i efterkrigstidens Tyskland.

Två av mina favoritförfattare kommer från Danmark, och det är Peter Høeg och Hanne-Vibeke Holst. Av Peter Høeg rekommenderar jag främst debuten Föreställning om det 20:e århundradet och De kanske lämpade, som kom efter succén Fröken Smillas känsla för snö. Av Hanne-Vibeke Holst gillar jag både trilogin om journalisten Therese Skårup (En lycklig kvinna, Det verkliga livet och Thereses tillstånd) och den politiska trilogin om Charlotte Damgaard (Kronprinsessan, Kungamordet och Drottningoffret).

Det finska språkområdet får här representeras av den fantastiska Sofi Oksanen och hennes fantastiska böcker Utrensning, När duvorna försvann, Stalins kossor och Baby Jane.

 
Det fjärde och sista språkområdet som kommer med här är det japanska. Även om jag läst flera böcker som är översatta från japanska så har de en gemensam nämnare, Haruki Murakami. Enligt mig så är hans bästa böcker Fågeln som vrider upp världen, Kafka på stranden och novellsamlingen Elefanten som gick upp i rök och andra berättelser.