Lou
Bertignac är tretton år och ett underbarn med ett IQ på 160 och hon har huvudet
fullt med frågor om allting. Lou har svårt att passa in i klassen eftersom hon
är yngre än de andra klasskamraterna. Hon är det enda barnet till en deprimerad
mamma och en vanmäktig pappa och de bor i en lägenhet med fördragna gardiner
som gör den mörk. När Lou ska hålla ett föredrag för klassen bestämmer hon sig
för att prata om de hemlösas situation. För att samla fakta till föredraget börjar
hon intervjua No, en artonårig hemlös tjej som bor vid Gare d’Austerlitz. Förutom
att No låter sig intervjuas så blir hon och Lou vänner. När Lou bestämmer sig
för att rädda No kommer det att påverka hela hennes tillvaro.
No och jag är en av den franska författaren
Delphine de Vigans första romanen som översattes till svenska, men som är den
sista som jag läser. Det är en väldigt fin berättelse om en ung tjejs försök
att passa in i tillvaron och som bestämmer sig för att rädda en medmänniska som
de flesta inte ens vill se. Det är en berättelse om kärlek, hopp, vänskap, lojalitet
och förändring. de Vigan har de senaste åren blivit en favorit hos mig och jag
ser framemot att läsa fler böcker av henne framöver.
2 kommentarer:
Jag tyckte också om den boken. Ibland är något väldigt franskt precis vad man behöver.
Jag tycker om författarens sätt att skriva, och ämnet för den här romanen låter som det skulle passa mig. Tack för tips.
Skicka en kommentar