Strindberg för dig som har bråttom

 

Det var mamma som lånade hem serieboken Strindberg för dig som har bråttom av Katarina och Henrik Lange åt mig. På 168 illustrerade sidor sammanfattas hela August Strindbergs hela liv och en sammanfattning av hans mest kända verk. Som titeln utlovar så tar det inte lång tid att läsa boken, men för mig som redan är insatt i Strindbergs liv så innehåller den ingenting som jag inte redan visste. Det är i vilket fall som helst en rolig bok som lyfter fram de mer absurda sidorna av författaren och personen August Strindberg.

En dåres försvarstal del 3

Jag har nu kommit fram till den tredje och sista delen i rapporteringen om August Strindbergs En dåres försvarstal som jag läser tillsammans med P1s Bokcirkel. Del 1 finns här och del 2 finns här.

Även om En dåres försvarstal är en skildring av äktenskapet mellan August Strindberg och Siri von Essen så är det bara den sista tredjedelen av den lite drygt 300 sidor långa boken som behandlar själva äktenskapet. Det hela börjar positivt med meningen ”Vilken outsäglig lycka att vara gift!” och en beskrivning av äktenskapets lycka. Men säg den lycka som varar, redan på sidan efter så uppstår de första slitningarna då den förtidigt födda dottern dör efter ett par dagar och romanens Maria låter hunden från hennes äktenskap med baronen flytta in. Romanens berättarjag Axel blir svartsjuk på hunden som han anser blir bortskämd och får komma hustrun närmare än han själv (dessutom så bajsar den lite överallt). Marias nära relation till hunden (som förövrigt beskrivs som ett monster med rinnande ögon av den hundhatande Strindberg) och en nära relation med en väninna är starten på den nästan paranoida svartsjuka som kommer att plåga Axel under hela äktenskapet på ett bitvis obehagligt sätt. Att Maria är otrogen är Axel övertygad om och han misstänker att hon varit med många olika personer, både män och kvinnor. När barnen kommer så börjar han fråga sig om det verkligen är han som är fadern. Bokcirkelns panel är inne på att det är en psykisk misshandel som vi läser om och jag håller med om det, även om berättaren själv verkar vara omedveten om det. Axels försök att få Maria att framstå som galen slår snett eftersom det i stället är han som är den som är galen.

En dåres försvarstal är en bok som är skriven på ett speciellt sätt eftersom den skrevs av August Strindberg på franska och den här översättningen till svenska är gjord 1976 av Hans Levander utgår från originalmanuskript. Strindberg själv ville inte att boken skulle komma ut i svensk översättning och motarbetade de som ändå publicerade boken på svenska. En dåres försvarstal är i vilket fall som helst en bok som är väl värd att läsa, språket är underbart och man kommer verkligen berättaren Axel in på livet, även om det inte är många åsikter som vi delar. Det är en berättelse om ett äktenskap som innehåller både kärlek och hat och som till slut leder till skilsmässa. Romanen slutar på ett bra sätt med meningarna; ”Nu är historien slut, Älskade. Jag har hämnats; vi är kvitt…”

Även om P1s bokcirkel fortsätter med ett par kortare berättelser av Strindberg, så kommer jag att ägna mig åt annan litteratur framöver.

En dåres försvarstal del 2

Till skillnad från förra veckan så kändes det den här gången som att jag och panelen i P1s bokcirkel läst samma bok, dessutom samma del av boken. Som omväxling så har delar av boken den här gången lästs högt på uppmaning av A 2,5 år, som svarade att det var en bra bok när jag frågade. Hon valde den faktiskt helt själv utan min inblandning, den låg bland osorterade böcker på soffbordet. Förklaringen ligger dock inte i ett tidigt intresse för Strindberg, utan snarare i att hon gillar att somna till mosters röst som läser långa berättelser när det är dags att sova middag. Fast hon gav mig även boken en gång för att läsa ett stycke medan hon lekte. Vi har även hunnit läsa en del böcker som varit mer lämpliga för hennes ålder under påskhelgen.

Den här gången har jag läst noggrannare och mer fokuserat och dessutom har jag vikt hundöron (något jag aldrig gör annars) när jag läst något som känts viktigt. Nackdelen visade sig vara att det blev väldigt många hundöron, bitvis verkar det vara var och varannan sida som är markerad. Så här två tredjedelar in i boken så tycker jag att det finns många intressanta dimensioner i berättelsen och det gör inget att man vet att äktenskapet kommer att sluta i skilsmässa. Däremot så tycker jag fortfarande att En dåres försvarstal påminner en hel del om Siri (eller det kanske ska vara tvärtom), det är helt uppenbart att Lena Einhorn läst boken som research inför sin egen bok. Jag tycker även att fokus verkar ligga på tiden innan Siri von Essen skiljde sig från sin första make, det tar mer än halva boken innan karaktärerna Axel och Maria får varandra.

I den här andra tredjedelen av boken så är det starka känslor i omlopp hos berättaren Axel. Han visar bland annat upp sin svartsjuka sida, som inte är särskilt sympatisk. Axel är svartsjuk på Marias och baronens äktenskap och försöker göra dem svartsjuka genom att berätta om en finska. De tre utvecklar ett lite märkligt förhållande där det äkta paret behöver Axel för underhållning och Axel behöver även dem på något vis (och kanske distraktion eftersom baronen har ett förhållande med Marias unga kusin Mathilde samtidigt som Maria och Axel faller för varandra). Axel skyller allt på Maria, det är hon som förför och leder honom i fördärvet genom att inleda honom i frestelse och tyranniserar honom. Maria blir precis som väntat skandaliserad av skilsmässan som sker både för att hon drömmer om att bli skådespelerska och för att bli befriad av äktenskapets bojor. Maria vill inte in ett nytt äktenskap och vill inte ha fler barn (dottern i äktenskapet med baronen dör) och Axel ljuger om att vara i princip steril, så när hon ändå blir gravid så ett nytt äktenskap ofrånkomligt. Axel verkar dock föredra den kyska kärleken med kläderna på dyrkandet av hennes små fötter med de nätta kängorna framför köttsliga umgänget.

Det finns även några klassmotsättningar i boken, dels genom Axels beskrivning av hur en son av folket fått kvinnan av börd. Dels genom en diskussion med baronen där denne minns ett upplopp 1868 och hur de hade huggit in på packet. Här visar Axel det stora glappet som ändå finns mellan de båda genom att hänvisa till sina underklassinstinkter och minnas att han var med under upploppet, fast som en del av packet som kastade sten på militären. Senare kommer ju Strindberg att bli arbetarnas författare.

En dåres försvarstal del 1

Nu har äntligen P1s bokcirkel dragit igång och jag blev bara en dag sen med att läsa klart den första tredjedelen av August Strindbergs En dåres försvarstal (jag kom igång lite sent). När jag idag satt på jobbet och lyssnade på pod-versionen så var min första tanke att jag och panelen inte läst samma bok, och definitivt inte samma del av boken. Det kan bero på att jag inte hunnit vakna riktigt ordentligt (vissa dagar har en längre startsträcka än andra), att jag inte varit fullt så fokuserad på det jag läst som jag trott eller att jag helt enkelt är korkad. Jag tycker nog inte att jag inte är så korkad så att det är det som är förklaringen. Panelen började med att säga att boken handlar om Axel och Maria, vilket kom som en överraskning för mig som tänkt på att det är väldigt få namn i boken. När jag börjar bläddra i boken så ser jag att namnen står på sidan i Märta Tikkanens förord, som jag inte läst eftersom jag tycker om att läsa böcker med ett öppet sinne. Senare såg jag att även namnet Maria förekommer på ett par ställen i texten, men att jag inte lagt det på minne. Det kvinnonamn som jag däremot lagt på minnet är Selma, men vem hon är i berättelsen har jag inte lyckats luska ut. Även om jag och panel till än så länge bara läst en tredjedel av boken så kändes de som att panelen gått sakerna lite i förväg med den kommande skilsmässan som inte hänt än. Det beror antagligen på att En dåres försvarstal handlar om August Strindbergs äktenskap med Siri von Essen, ett förhållande som inleddes när Siri fortfarande var gift med friherren Wrangel, som hon även hade en dotter med. Siri skiljde sig senare för att kunna förverkliga drömmen om att bli skådespelerska. Det är denna skilsmässa som jag tycker att panelen tar ut i förskott då jag inte upplevde att den kommit på tal än i boken, även om det är uppenbart att det finns ömsesidiga känslor mellan huvudpersonerna Axel och Maria (samtidigt som Marias make har ett förhållande med hennes kusin Bébé).

Än så länge så gillar jag En dåres försvarstal och jag tycker att den är mycket bättre än till exempel Röda rummet (som jag tycker är en ganska tråkig bok). Språket är fantastiskt, livfullt och gör att jag inte vill lägga ifrån mig boken. Jag läste Lena Einhorns Siri i höstas (jag har skrivit om den här) och jag slås av att de båda böckerna har samma upplägg när det gäller hur de träffades, vilket ju kan bero på att det är samma äktenskap som behandlas. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen och återkommer med del två och kanske del tre, beroende på om jag läser den i min takt eller bokcirkelns.

Siri

Jag ha nu efter ett visst velande fram och tillbaka läst Lena Einhorns roman Siri om August Strindbergs första hustru Siri von Essen.

När romanen börjar är Siri friherrinnan Wrangel, gift med löjtnant Carl Wrangel och har precis lärt känna den refuserade skriftställaren August Strindberg. Parallellt med att vi får följa hur Siri lär känna August och så småningom ställer till med en social skandal då hon lämnar sin man för August och för chansen att bli skådespelerska, så får vi följa den smutsiga skilsmässan 14 år senare. Att parallellt följa början och slutet på ett äktenskap är ett bra drag från Lena Einhorn eftersom det visar på hur mycket som kan förändrad mellan två människor (och det ju inte heller någon hemlighet hur äktenskapet slutade). Boken ger även en lite annan syn på ikonen August Strindberg och hur hans syn på tillvaron och svartsjuka får styra över Siri och deras barns liv.

För mig som i arbetet mentalt befinner mig i Stockholm runt sekelskiftet 1900 så ger böcker som utspelar sig där och då en annan dimension då jag kan följa personerna på Stockholmskartan från 1885 som hänger på jobbet. Jag känner mig dessutom mysigt välbekant med en del äldre titlar och uttryck som används.

Lena Einhorn har verkligen lyckats få liv i Siri och August i denna bra och välskrivna bok.