Dödsmärkt

 
Det är inte nog med att Vilma tvingats flytta till Göteborg, nästan blivit ihjälbränd av Diamantdraken och kidnappats till en främmande värld. När hon en dag tar på sig kristallglasögonen (de som gör att hon kan se slingerdörrar som leder till andra universum) och ser sig i spegeln ser hon en person som ser dödssjuk ut. Enligt läkarna är det bara en njure från hennes pappa som kan rädda hennes liv. Problemet är att pappan försvann på havet och ingen vet var han kan finnas. För att hitta honom behöver Vilma, Konrad och rektor Anna en sista gång ta sig genom slingerdörren i växthuset och förbi Diamantdraken för att hitta kristallkikaren.
 
Dödsdömd är den tredje och avslutande delen i Augustin Erbas trilogi Den förlorade staden, som utspelar sig i ett multiversum där inget är som det verkar. Även om det är en serie som riktar sig till mellanåldern, så passar den även bra om man är i vuxen. Både den här boken och hela trilogin har varit en väldigt trevlig läsupplevelse med spänning och oväntade vändningar.

En gömd värld

 

Det har hänt mycket sedan Vilma flyttade till Göteborg med sin familj. Hon har upptäckt slingerdörrar som leder till andra världar där tiden antingen går snabbare eller långsammare än i den vanliga världen, fått en ödla som husdjur (som andra tror är en ovanligt stor katt), skolan har brunnit ner och hennes kompis Konrad har förlorat 3 år på att vara fast i ett parallellt universum. Det enda Vilma vill (förutom att flytta tillbaka till Stockholm) är att få börja med truppgymnastik igen. När hon äntligen får plats i en trupp visar det sig att hennes tränare är en ilsken gudinna från en annan tid. Dessutom är skolan rektor på henne om att hitta sin pappa eftersom hela världens existens tydligen hänger på honom.
 
En gömd värld är den andra delen i författaren Augustin Erbas ungdomsserie Den förlorade staden, som inleddes med Det gula ljuset. I den här boken har Vilma börjat acceptera att vår värld inte är den enda och att allt inte är som det först verkar. Jag gillar verkligen både den här boken och serien och längtar redan efter att få läsa nästa del.

Det gula ljuset

 

Vilma är tretton år och hennes liv har förvandlats till en enda stor mardröm efter flytten från Södermalm i Stockholm, där hin var populärast i klassen och bäst på handvolter, till den nya tillvaron i Göteborg, som hennes föräldrar bestämt sig för att flytta till. Det blir definitivt inte bättre av att hennes nya klasskompisar avskyr henne. Sedan är det växthuset som står bortglömt och övergivet i trädgården och som verkar vara en annorlunda plats. Där bor ödlan, som av någon anledning växer väldigt snabbt och som alla andra säger är en katt.
 
Det gula ljuset är den första delen i författaren Augustin Erbas ungdomsserie Den förlorade staden. Jag har tidigare läst och gillat Erbas vuxenromaner och har varit intresserad att läsa hans debut som ungdomsförfattare. Det är berättelse som är fylld med spänning och där vårt universum inte är det enda. Det verkar dessutom vara så att inget är som det verkar. Med tanke på hur den här boken slutar så har jag inget var, utan måste läsa nästa del när den släpps.

Den unge Walters lidanden

Walter är chef för ett litet bankkontor och trivs bra med det, tills den dag det oväntat dyker upp ett pingisbord på kontoret. Kort därefter blir Walter allas, mest sin egen, förvåning blir han befordrad till en chefspost på huvudkontoret, något som ligger ovanför hans ambitionsnivå och som han inte har kompetens för. Walters sambo Anna verkar vara alltmer frånvarande och verkar bry sig mer om servisen Blå blom än om Walter. Dessutom lever Walter med en konstant ångest och oro över sin hälsa och rädsla för att dö, vilket tar upp den största delen av hans tid.

 

Den unge Walters lidanden är författaren Augustin Erbas fjärde roman och den skiljer sig kraftigt från de två som jag har läst tidigare, Snöstorm och Blodsbunden. Jag hade höga förväntningar på boken eftersom jag älskat de två tidigare romanerna och det är extra roligt att den levde upp till förväntningarna med råge trots att det är en annan sorts berättelse än jag hade väntat mig. Det här en berättelse som är en komedi och som påminner mer om Erbas krönikor i DN än de tidigare romanerna. Det här är en rolig, absurd och alldeles underbar berättelse som får mig att fnissa, lida med Walter och ibland skämmas lite, vilket är en oslagbar kombination. Det här är definitivt årets hittills roligaste bok.

 

Albert Bonniers förlag skickade boken

Blodsbunden

 

I en lägenhet i stockholmsförorten Fisksätra bor en prinsessa tillsammans med sin man, en egyptisk atomfysiker, tre barn och en stor schäfer. Innanför hemmets väggar lever familjen ett liv isolerat från det mesta av omvärlden och där mamman tillbringar sin mesta tid med att ligga i sitt sovrum med migrän och låter barnen sköta sig själva. Pappan försöker att bokstavligen slå in kunskap, framförallt matematik, i äldste sonen Amadeus som sätts i privatskola för att inte bli knarkare och som hela tiden har kravet på sig att vara bäst i klassen. Amadeus passar inte in i förorten, där hans ses som en snobb, och han passar inte heller in i privatskolan, där han anses vara konstig och mobbas. I vuxen ålder bildar Amadeus en mer harmonisk familj när han gifter sig med den starka och kloka Petra som visar honom hur en familj kan vara kärleksfull och stöttande. När en kompis ber honom om en tjänst riskerar han att familjen faller samman.

Blodsbunden är en väldigt stark uppväxt skildring av den svenske författaren Augustin Erba, som till vardags skriver i DN, och jag har tidigare läst hans senaste roman Snöstorm som jag älskade. Det är svårt att veta hur mycket som är hämtat från verkligheten, men läser man Wikipediasidan om Erba så finns det en hel del likheter mellan författaren och karaktären Amadeus. Det är i vilket fall som helst en väldigt stark och gripande berättelse som bitvis är jobbig att läsa, samtidigt som den är svår att lägga ifrån sig.

Snöstorm

Tomas sitter på ett tåg när en snöstorm gör att tåget blir stående. När han går mot bistrovagnen, för att köpa lite förnödenheter innan de tar slut, hör han någon som säger hans namn. Det är Livli, hans stora kärlek från ungdomen som han inte har sett på tjugo år. Mötet väcker en massa minnen hos Tomas om det som hände mellan dem när hon krossade hans hjärta.

Snöstorm är den första romanen som jag läser av Augustin Erba, däremot brukar jag läsa hans texter i DN. Det här är en bok som jag hört talas om länge innan jag läste den och det är flera som har sagt att det är en helt fantastisk berättelse. Jag var lite rädd för att mina förväntningar inte skulle infrias, men det här är en otroligt bra och stark berättelse som jag älskade från första sidan. Det är en berättelse om de val vi gör, både som unga och senare i livet, om kärlek, sorg och hur livet blev. Jag kommer definitivt att läsa fler böcker av Erba framöver (och att fortsätta läsa texterna i DN).