Vad du tänker på när du tänker på Nederländerna

Den här helgen kommer ett helt gäng bokbloggare att åka till Amsterdam tillsammans med Breakfast Book Club, däribland Anna och Linda på Kulturkollo, som passande nog har Nederländerna som tema den här veckan. Jag kommer dock inte att följa med på den här resan (däremot så har jag lite annat inplanerat i slutet av veckan, mer om det kommer senare).

Veckans utmaning handlar om att dela tankar kring Nederländerna. Det kan handla om kultur eller något helt annat. Något du upplevt eller något du läst, sett eller hört.

Det har inte blivit att läst särskilt många böcker som utspelar sig i Nederländerna eller som är skrivna av författare därifrån, så jag tänker främst på de två bilsemestrar som min familj tillbringande i landet under mina tidiga tonår (ja, det är en bit att åka från Jämtland ifall någon undrar). Dels så blev det en del sol och bad när vi bodde vid havet och lärdomen att om det är gott om plats nere vid vattnet på stranden så kan det mycket väl bero på att det är ebb för tillfället och att det är en fråga om tid innan det blir flod. Jag vill även minnas att kombinationen hårsprej, saltvatten och sol hade viss blekande effekt på mitt hår.

Det blev även så klart även en del kulturkonsumtion, då det var ganska vanligt förekommande med museibesök på semestrarna, främst i Amsterdam, där vi bodde några dagar på den andra resan. Jag minns att vi besökte Rijksmuseum och såg bland annat Rembrandts Nattvakten, huset där Anne Frank och hennes familj gömde sig och som nu är ett museum och Van Gogh-museet (eftersom det enda vi minns är att de hade goda mackor så kan vi inte ha varit särskilt imponerade av konsten). Jag minns även en utflykt till staden Alkmaar där vi åkte på en guidad kanaltur och det som gjorde den turen minnesvärd var att de flesta broarna i staden var så låga att man fick krypa ihop på golvet när båten körde under dem.

Veckans passionerade utmaning

Den här veckan är det passionstema hos Kulturkollo och självklart så går veckans utmaning i samma tema:

Veckans utmaning är enkel – jag vill helt enkelt att du berättar om din passion vara vad den vara må (bakning, böcker, film, gummistövlar, fallskärmshoppning, bokmärken, knappsamling, skrivmaskiner…). Det behöver naturligtvis inte vara en pågående passion utan kanske något du ägnade all din tid åt som tioåring eller något du tror att du kommer snöa in på som pensionär.

Jag har en tendens att under både kortare och längre perioder snöa in på vissa saker och vill då lära mig allt jag kan om något eller någon som jag upptäckt. Ibland går intresset över lika fort som det uppstod, medan det andra gånger håller i sig och det kan ibland ligga latent och blossa upp lite nu och då. Jag försöker i alla fall att inte tråka ut min omgivning med allt nytt jag lärt mig inom ett specifikt område (vissa saker låtsas jag inte om att jag sitter och läser på om på kvällarna).

En ganska uppenbar passion som jag har är den för böcker och litteratur, annars skulle jag inte ha en bokblogg. Däremot så har jag inget större behov av att äga alla böcker som läser, utan nöjer mig med att låna och ge vidare böcker (ja, förutom de allra bästa). Det har även hänt att utstött glada rop och gjort glädjeskutt när jag nåtts av nyheten att någon alldeles särskild favoritförfattare är på väg att ge ut en ny bok, som när jag fick veta att Peter Høeg skulle ge ut sin första bok på över tio år. Den senaste boken som väckte omedelbar passion för mig var Bea Uusmas Expeditionen, som gjorde att jag började köpa och läsa fler böcker om Andrée-expeditionen och for till och med Andrée-museet i Gränna (visserligen kunde jag kunde jag kombinera det med mitt intresse för kung Erik av Pommern och drottning Filippa som i Vadstena).

Annars så har jag genom åren haft en tendens att samla på mig både mässingsljusstakar och porslin (främst från Höganäs), men har fått lov att begränsa mig. Till exempel så eldar så sällan ljus så det är lite onödigt att ha en massa ljusstakar och efter en ganska rejäl porslinsrensning i somras så har jag infört ett förbud mot att inskaffa mer porslin (och än så länge har det fungerat). 

Veckans utmaning: Kokböcker och middagsskildringar

Den här veckan är det kokbokstema hos Kulturkollo och det är en typ av böcker som jag är väldigt förtjust i. Jag är faktiskt så förtjust i kokböcker att jag fått införa ganska stränga regler för att samlingen inte ska svälla allt för mycket, så nu är det en in, en ut som gäller plus att jag måste laga minst ett recept ur alla kokböcker, annars så åker de ut. Vid en snabb räkning här hemma så har jag för tillfället 27 böcker om mat, bakning, te och saftning och syltning.

Självklart så handlar även veckans utmaning om bokböcker.

Finns det någon kokbok du älskar trots att du faktiskt inte använder den särskilt mycket?

Som jag skrev ovan så har jag ganska hårda regler för kokböcker, men det finns ändå ett par böcker som fått vara kvar trots att de inte riktigt uppfyller kraven. Dit hör till exempel Tore Wretmans Svensk Husmanskost som jag köpte på bokrean för några år sedan och framförallt Stora kokboken från 1948 som inte bara innehåller recept utan även en massa råd om vad som ska serveras vid olika högtider och hur man placerar gästerna vid en rad olika typer av bjudningar.

Det motsatta då, vilken kokbok är den mest nerkladdade och använda i bokhyllan där hemma?

Den första kokbok som jag vänder mig till när det är något recept som jag undrar över är Vår kokbok och där är jag inne på min andra utgåva. Den kokbok som jag procentuellt sätt lagat flest rätter ur är dock Fransk bistro av Maria Zihammou, en väldigt inspirerande bok med recept som inte är alltför komplicerade.  

Bonusuppdrag: Har du någon favoritskildring på film eller i litteraturen av just mat?

En bokserie som alltid får mig att vilja åka till Shanghai och äta gatumat är böcker om Inspector Chen Cao av Qiu Xiaolong, där beskrivs allt som äts ingående (och det äts en hel del). Inte blir jag mindre sugen när Peiqin, som är gift med Chens kollega Yu, börjar laga mat, som även den beskrivs ingående.

En väldigt charmig film om mat är Julie& Julia, om Julie som i nutid lagar sig igenom Julia Childs Det goda franska köket, parallellt med berättelsen om hur Julia Child skrev kokboken. Det bjuds på mycket charm, god mat och en fantastisk Meryl Streep i rollen som Julia Child.

Veckans utmaning: Vilken är din dammigaste bok?

Den här veckan har Kulturkollo ett dammigt tema och veckans utmaning följer så klart temat, och eftersom det är fri tolkning av temat så har jag valt att fokusera på de böcker som jag har som är tryckta före år 1900.

Om jag tolkar det hela rent bokstavligt så tror jag att den gamla, väldigt tjocka, familjebibeln från slutet av 1800-talet innehåller mest damm. Jag har i alla fall inte rengjort den sedan den kom hem till mig och innan dess stod den orörd hemma hos farmor i många år.

Det är även den bibeln som är den äldsta bok som jag har, och även om jag har flera olika utgåvor så är ingen av dem originalutgåvan (av förklarliga skäl).

Den bok som jag har som har det äldsta tryckdatumet är en psalmbok med en handskriven notering om att den gavs bort 1841. En lite nyare bok som är desto roligare är den lilla skriften Konst- och hushållsmagasin från 1851. Det är en väldigt informativ bok med instruktioner om hur man själv kan göra en lång rad med saker som olika elddon, krut, bläck i olika färger, oäkta ädelstenar, eau de Cologne, fläckborttagning på olika material, diverse drycker och mycket mer.

En annan mycket informativ bok är Läsebok för folkskolan, min är den åttonde omarbetade upplagan från 1878. Det är en blandning av utdrag ur skönlitteratur, fabler, visor, naturskildringar från fäderneslandet, fornnordiska sagor samt berättelser ur fäderneslandets historia (med ett visst fokus på Gustav Vasa), naturskildringar berättelser från främmande land och beskrivningar av allmänna naturföreteelser och uppfinningar, som ångbåtar och järnvägar. Jämtland representeras av en beskrivning av Tännforsen, som beskrivs som Sveriges Niagara. Annars så är min favoritupplysning i boken beskrivning av hur man rör sig i London och man gör bäst i att följa med folkströmmen, som oupphörligt rör sig i motsatt riktning på varsin sida av gatorna. 

Veckans utmaning om att lyfta på skämskudden

Den veckan har Kulturkollo ett skämskuddetema och veckans utmaning handlar om att lyfta på skämskudden och göra sina bekännelser.

Vad är din skämskuddekultur? Vilka böcker sätter du inte upp på läst-listan eller som halvt göms i bokhyllan? Vilka TV-serier kan du absolut inte missa, men som du inte direkt pratar om när andra vill ha tips? Vilka filmer kan du inte låta bli att gilla, trots att du vet att det egentligen finns så mycket ”bättre”? Eller du kanske har en skämskudde-crush på en Hollywood-stjärna eller pop-idol? Ta chansen att befria er från tyngden av skämskudden!

Generellt så skäms jag inte för den kultur jag konsumerar, men det finns ändå saker som jag inte pratat så högt om. När det kommer till litteraturen så skäms jag inte för det jag läser, jag står för att jag ibland behöver koppla av med lättsammare böcker där man från början vet att allt kommer att sluta lyckligt.

Däremot när det kommer till popmusik så finns det vissa skivor och spellistor som jag inte pratar så högt om, t ex så är Anders Glenmark en artist som jag inte pratar så mycket om att jag lyssnat på, både som soloartist, med systern Karin i Gemini och i GES.

Enrique Iglesias brukar jag inte heller berätta att jag lyssnar på, där finns det en problematik för mig med hans bitvis ganska sexistiska texter som ger de för övrigt bra låtarna en unken bismak. Med en del låtar så finns valet att lyssna på de spanska versionerna där jag inte förstår texten. Karln skriver i alla fall sina egna låtar och med tanke på alla hits som han haft genom åren så har en uppenbart en hel del talang och en ganska bra röst.

En annan sak som jag inte brukar prata så högt om är min förmåga att under sega lediga dagar fastna framför en del mindre bra tv-program, som gärna ska vara producerade USA, som Extreme couponing, How cleen is your house, Say yes to the dress, The Jeremy Kyle show, Biggest looser, Jerry Springer och program om horders. 

Veckans utmaning: Vem är din favoritgubbe?

Den här veckan har Kulturkollo gubbtema och tisdagsutmaningen lyder då följaktligen så här:

Veckans utmaning lyder kort och gott: Berätta om din favoritgubbe!

När jag började tänka efter så kom jag på en hel rad men underbara gubbar, både verkliga och fiktiva, så det har inte varit helt enkelt att välja en favorit. Till slut så föll valet ändå på Mister Tom i Michelle Magorians fantastiska bok God natt, Mister Tom, en gubbe som först verkar vara en surgubbe som är en butter enstöring. När åttaårige William flyttar in hos Tom efter att ha blivit evakuerad från London under andra världskriget så dröjer det inte länge förrän han öppnar upp sig och avslöjar ett stort hjärta.

Veckans utmaning: Säg det med en enda mening!

Den här veckan är Kulturkollo tillbaka med sin tisdagsutmaning och den här gången handlar det om enradingarna som säger allt som behöver sägas. En utmärkt källa till träffsäkra visdomar är böckerna om Nalle Puh, där det finns hur många som helst, som till exempel att det ingen idé att skynda sig om man inte vet vart man ska eftersom man ändå inte vet när man är framme.

Den här gången kom jag dock att tänka på ett annat citat som precis beskriver hur man kan känna sig ibland. Det är när Bilbo i inledning till den första boken i Sagan om Ringen, Ringens brödraskap, förklarar för Gandalf att han känner sig uttänjd;

Som en klick smör som bretts över en för stor skiva bröd

En lista över 2015

Det har blivit hög tid att sammanfatta 2015 och jag tänker börja med Kulturkollos lista som täcker in det mesta, fast jag har skippat några kategorier.

Årets mest oväntade: Hur mycket jag tyckte om Martina Haags Det är något som inte stämmer, då jag inte varit så förtjust i hennes tidigare böcker.

Årets klassiker: Årets klassiska författare är nog Hans Fallada, som jag läst två böcker av, Hur ska det gå för Pinnebergs? och På livstid, och vars bok Varg bland vargar jag börjat på och som jag tänker läsa ut. Någon gång i framtiden.

Årets kvinnokamp: Den andra säsongen av Fröken Frimans krig, den bästa svenska tv-serien på många år, den här gången om kvinnlig rösträtt

Årets gråtfest: Jag kan inte minnas att jag gråtit till någon bok under året, men troligtvis har jag bara förträngt det

Årets gapflabb: Den roligaste bok som jag läste under året var nog ändå Katarina Bivalds Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt, den enda bok som jag vet innehåller hämnd genom en blogg med kattbilder.

Årets historiska: Med Räfvhonan knöt Anna Laestadius Larsson ihop sin trilogi om tre kvinnor från olika samhällsklasser i 1700-talets Stockholm.

Årets obehagligaste: Att följa nyheterna, verkligheten har varit riktigt läskig och obehaglig i år

Årets nya bekantskap: Jag har gjort en del nya litterära bekantskaper under året, men den trevligaste var nog Care Santos och hennes underbara Tre koppar choklad.

Årets tegelsten: Varg bland vargar av Hans Fallada får bli årets tegelsten eftersom det är årets tjockaste bok och det faktum att jag hållit på med den nästan hela året.

Årets utmaning: Att läsa den väldigt tjocka Varg bland vargar, vilket även får bli en utmaning för 2016 då det mesta av boken är kvar att läsa.

Årets ögonöppnare: Om det var krig i Norden av Janne Teller ger en ny syn på flyktingar och fördomar.

Årets återseende: Peter Høeg, kom dels med den första boken på fem år, var alldeles underbar under samtalet på Internationell Författarscen och när jag läste om De kanske lämpade för första gången på typ 15 år så var den fortfarande lika bra.

Årets aldrig mer: Efter att ha läst några av Jojo Moyes böcker så känner jag att det är en författare som jag inte behöver fortsätta läsa. Vi får se hur det går med den saken.

Årets huvudperson: Flavia de Luce i Alan Bradleys mysdeckare, det är inte alla brottsbekämpare som är 11 år gammal med ett enormt intresse för kemi.

Årets bifigur: När jag i somras lyssnade på alla sju Harry Potter-böckerna så såg jag Harrys kompis Neville Longbottom på ett nytt sätt, han visar också ett stort mod genom alla böcker, trots att han inte är den mest begåvade trollkarlen.

Årets filmupplevelse: Jag är lite osäker på vilka filmer som jag sett i år, efter lite funderande kom jag fram till att de filmer jag tänkte på såg jag 2014. Dock så är jag säker på att jag såg En man som heter Ove i år och tyckte om den.

Årets kulturella höjdpunkt: Bokresan till Helsingfors med Breakfast Book Club

Årets magplask: Haruki Murakamis unkna novellsamling Män utan kvinnor

Årets kan-inte-släppa-den: När hundarna kommer var svår att lägga ifrån sig och den stannade kvar efter läsningen

Årets skämskudde: Jag kör inte med skämskudde

Årets lyckopiller: Mirakelverkstaden av Valérie Tong Cuong var en bok som lämnade mig med en glad känsla.

Årets debut: Bränd himmel av Gilly Macmillan är inte bara en av årets bästa debuter, utan även en av årets bästa thrillers.

Årets förlag: Sekwa fortsätter att ge ut en massa bra litteratur

Årets pristagare: Det måste vara årets nobelpristagare Svetlana Aleksijevitj och snart kommer jag att läsa hennes bok De sista vittnena som väntar här hemma.

Årets överskattade: Jag var faktiskt inte så jätteförtjust i Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri när jag läste den i början av hösten.

Årets underskattade: Jag tycker inte att Silvia Avallones Marina Bellezza inte fått den uppmärksamhet den uppmärksamhet som den förtjänar.

Årets serie: Jag har verkligen tyckt om Sara Lövestams två första böcker om den annorlunda privatdetektiven Kouplan och ser verkligen fram emot den tredje boken.

Årets konstupplevelse: Det har inte blivit så mycket konst i år, men utställningen Staden vid Sidenvägen bjöd på fantastiska porslinsfigurer från Tang-dynastin i Kina.

Årets TV-serie: Det har blivit en del tv-serier under året, men den mest intressanta var The Jinx om Robert Dursts osannolika liv.

Årets titel: Jag tycker att titeln på Ida Lindes Norrut åker man för att dö är bra, dessutom så är boken väldigt bra

Årets låt: Jag är inte säker på vilket år den släpptes, men en låt som jag lyssnat en hel del på de senaste månaderna är Lalehs underbara En stund på jorden.

En tisdagsutmaning om Berlin

Det var länge sedan jag var med i Kulturkollos tisdagsutmaning, men när det den här veckan handlar om Berlin så kunde jag inte låta bli att svara på den.

Skriv om en bok eller om en film du gillar som utspelar sig i Berlin!

Här finns det ganska mycket att välja på, framförallt när det kommer till böcker. En väldigt bra och stark bok om Berlin under andra världskriget är Hans Falladas Ensam i Berlin som handlar om arbetarklassparet Otto och Anna Quangels motstånd mot regimen genom att lägga ut brev på olika ställen i staden.

En film som jag tycker väldigt mycket om är Good Bye Lenin! som är den fina berättelsen om Alexander Kerner som försöker återskapa det nyss sönderfallna DDR för sin mamma som legat i koma sedan alldeles innan murens fall.

Har du varit i Berlin? Vilken kulturell upplevelse får inte missas där? (eller, om du inte varit där: Vad skulle kunna få dig att åka dit? Vad längtar du efter?)

Jag har varit i Berlin två gånger, senast för precis ett år sedan då jag bland annat strosande omkring på olika julmarknader, vilket är något som rekommenderas om man är där så här års. Annars så tyckte jag om den mäktiga panoramautsikten man får från glaskupan på Riksdagshusets tak. Jag tycker även att man bör besöka Gendarmenmarkt (som även har en trevlig julmarknad), Brandenburger Tor, Berliner Dom, Museum Insel, Checkpoint Charlie tyckte jag visserligen var en turistfälla, men ändå intressant att passera alldeles i närheten finns en del av muren kvar. När det gäller museum så tyckte jag att Stasimuseet var väldigt intressant (även om det när jag var där bara fanns information på tyska) och nu senast tyckte jag att The Story of Berlin som handlar om stadens 800-åriga historia var väldigt intressant.

Tisdagsutmaningen: Mitt -80-tal

Kulturkollo har börjat med sina tisdagsutmaningar igen efter sommaren (jag har missat de två första pga att min semester började när resten av landet tycker att sommaren är slut). Den här veckan har de temat Mitt 80-tal och även om jag levde under hela 80-talet så minns jag mest den senare delen då jag glatt kröp omkring i blöjor tillsammans med min nalle Gossan och var 11 månader när 80-talet började.

Jag och min ständige följeslagare nallen Gossan har en liten bjudning av något slag i början av 80-talet.

Veckans utmaning går ut på att minnas ditt 80-tal:

Vilken musik lyssnade du på?
Förutom de vanliga barnvisorna så hann jag även med att lyssna en del på artister som Lili & Sussie, Sha-Boom, Orup och Christer Sandelin mot slutet av decenniet.

Vad läste du?

Eftersom jag inte lärde mig läsa förrän jag började skolan 1986 så hann jag inte med att läsa så svåra böcker på 80-talet, men Ronja Rövardotter var en stor favorit som jag både läste själv och lyssnade på som högläsning. Mot slutet blev även Bröderna Lejonhjärta en favorit, annars vill jag minnas att det blev många hästböcker.

Vad såg du på?

Mest barnprogrammen på SVT kan jag tänka mig. Lite senare blev det serier som Goda Grannar, Varuhuset och så klart Bullen.

Vem/vilka var de stora idolerna?

Jag hade så många stora idoler, men den första var nog Hanna Zetterberg som både spelade Ronja i filmen och som hade samma förnamn som mig (vilket jag minns var viktigt). Sedan blev det väl Lili & Sussie och Sha-Boom som tog över, dock inte samtidigt.

Tisdagsutmaning: Bröllopsfantasi

På lördag är det som de flesta vet prinsbröllop då Carl Philip gifter sig med sin Sofia, och vad är då mer passande än att Kulturkollo har bröllopstema den här veckan. Veckans tisdagsutmaning består av två bröllopsrelaterade frågor;

Vilket är ditt fiktiva favoritbröllop?

Det här var en fråga som jag hade lite svårt att svara på, jag kom nämligen på få fiktiva bröllop som jag minns. Ett trevligt bröllop som jag såg för inte så länge sedan var mellan Archie och Lexie i den mysiga, charmiga och bitvis lätt märkliga serien Karl för sin kilt. När Lexie fick kalla fötter (för andra gången) inför bröllopet och stack i väg så följde Archie efter och ordnade så att kunde ha en enkel ceremoni ute på en hed med de allra närmaste.

Vilka två fiktiva karaktärer är inte men borde vara gifta med varandra?
Det kan vara karaktärer från helt skilda böcker/filmer men som du av någon anledning tycker skulle funka klockrent ihop.

Efter att ha funderat ett tag så kom jag fram till att Katniss Everdeen från Hungerspelen och Neville Longbottom från Harry Potter nog skulle passa ganska bra ihop. Båda är modiga, starka, lojala mot sina vänner och har varit med om den del hemskheter. Jag tänker mig att Katniss hjälper Hagrid med att ta hand om djuren runt Hogwarts medan Neville undervisar på skolan.

Tisdagsutmaning: Favoritdjur

Den här veckans tisdagsutmaning hos Kulturkollo handlar om favoritdjur inom kulturen.

Vilket är ditt fiktiva favoritdjur? 

(Och eftersom det är näst intill omöjligt att välja bara ett djur så är det fritt fram att berätta om hur många favoritdjur som helst!)

Det är svårt att inte tänka på Nalle Puh och alla hans vänner när det kommer till fiktiva favoritdjur. Det är berättelser som jag uppskattade både som barn och nu som vuxen (även om det var ett bra tag sedan jag läste böckerna).

Bland vuxenlitteraturen så tyckte jag mycket om kaninen i Agnès Desarthes Jaktturen och katten Maud och hunden Benny i John Ajvide Lindqvists Himmelstrand. 

Tisdagsutmaning: Så in i Norden!

Den här veckan har Kulturkollo Norden som tema och eftersom tycker att jag konsumerar en hel del nordisk kultur så tänkte jag att veckans tisdagsutmaning skulle blir lätt. När jag började tänka efter så är det mest nordisk litteratur som jag konsumerar, det är lite sämre med musik, filmer och tv-serier. Som en extra utmaning så tänkte undvika Sverige och istället fokusera på de fyra övriga nordiska länderna.

Berätta därför om:

en bok från ett nordiskt land eller språkområde – Nätter i Reykjavik av Arnaldur Indriðason, är den senaste boken om den sympatiske isländske polisen Erlendur, som vi här får möta i början av karriären.

en film från ett annat nordiskt land eller språkområde, - en film som gjorde ett stort intryck på mig första gången jag såg den var den norsk-samiska filmen Vägvisaren om den samiska pojken Aigin som ser sin familj bli slaktade och sedan tvingas vara vägvisare åt fienden.

en TV-serie från ett tredje och – den nordiska tv-serie som följer mest just nu är det danska kostymdramat Badhotellet som utspelar sig på Andersens Badehotell på Jylland. Den andra säsongen visas just nu på TV4 på torsdagar kl 21,00.

musik från ett fjärde land eller språkområde – som jag skrev i förra veckans tisdagsutmaning så har min musiksmak blivit smalare med åren och det tillkommer inga artister (i alla fall inte mer än någon enstaka låt i den blandade spellistan). Eftersom det blev Finland som fick representera musiken i den här utmaningen så får jag tipsa om det finska bandet HIM, som jag lyssnade mycket på under en period för ungefär tio år sedan.

En annan icke-svensk nordisk artist som jag faktiskt lyssnar på är dansken Rasmus Seebach som hade en jättehit med Natteravn för några år sedan.

Tisdagsutmaning: Generationer

Den här veckan har Kulturkollo ett generationstema och veckans tisdagsutmaning består av två frågor som var intressanta att fundera kring.

- Berätta om en bok, film, musik och/eller TV-serie som definierar din generation, d.v.s. en bok, film, musik och/eller TV-serie som påverkat din generation fundamentalt (stort ord p.g.a. dramatiken, men du kanske kan komma på något som påverkade, i alla fall lite).

Jag är född i sluttampen av 1970-talet så det var 1990-talet som var mina ungdomsår och där jag tog klivet ut i vuxenvärlden strax innan millennieskiftet. Då jag för tillfället sitter bredvid en årskamrat på jobbet så konsulterade jag henne om vad det var som formade vår generation. Det första vi kom på var att Killinggängets tv-serier hade stor betydelse för oss, särskilt I manegen med Glenn Killing och Nilecity och vi fortfarande kan en del sketcher utantill trots att det var väldig länge sedan vi såg dem. Andra favoritserier var Rapport till himlen och Fasadklättraren. Inom filmen så känns det som att Quentin Tarantino hade ett stort inflytande med filmer som Pulp Fiction och True Romance, i alla fall var det många som pratade om dem. Det var också här jag för första gången kom i kontakt med romantiska komedier, gärna med Hugh Grant som fumlig engelsman.

När det gäller musik så var det brittpop och grunge som dominerade med band som Oasis och Nirvana. När det kommer till mig så höll jag fast vid pudelrocken lite för länge för att sedan komma in på en del grunge och sedan bli betagen av Brett Anderson i Suede på Storsjöyran 1997 sedan jag upptäckt deras tredje album Coming up. Lite senare kom jag i kontakt med Manic Street Preachers, ett band som är favoriter än idag.

Det som varit svårast att komma på är vilka böcker som hade störst påverkan, vilket känns som att det borde vara det lättaste. Jag vill minnas att det pratades en del om Per Hagman, medan jag läste Hur långt är det till Hollywood? och Det börjar ännu tidigare av Joakim Forsberg. Det var också under den här perioden som jag upptäckte författare som Peter Høeg, Vilhelm Moberg, Jonas Gardell, Ulf Lundell och började läsa en massa deckare. När jag bläddrar i min gamla anteckningsbok där jag skrivit upp alla böcker som jag läste så inser jag att det var väldigt många manliga författare.

- Berätta om en bok, film, musik och/eller TV-serie som skildrar din generation på ett slående sätt, d.v.s. en bok, film, musik och/eller TV-serie som på ett trovärdigt sätt berättar historien om din generation.

Den här frågan är knivigare att svara på, kollegan och jag kom fram till att vår generation inte hunnit vår ungdom än. De flesta 90-talsskilldringar som finns är skrivna av dem som tog steget ut i vuxenvärlden i början av decenniet, dessutom så utspelar de sig ofta i de större städerna och inte på den norrländska landsbygden där vi växte upp. En film som skildrar tristessen på en liten ort är Lukas Modyssons Fucking Åmål. När det gäller tv-serier så gjorde dokusåporna sitt intåg under slutet av, vilket kanske kan ses som en dokumentation av min generation (själv konsumerade jag en rad sådana serier för 10-15 år sedan). Inom musiken är jag övertygad om att det finns artister som skrivit och sjungit om min generation, men det skulle innebära att jag skulle behöva lyssna på ny musik. Nu för tiden tycker jag bäst om ny musik som kommer från gamla favoriter, eller gamla favoriter som jag återupptäckt.