Bokbloggsjerka 2-5 november

Äntligen är det fredag och förutom att arbetsveckan går mot sitt slut så är det även dags för ännu en bokbloggsjerka. Den här veckan så är det en ganska kort och enkel fråga;

Veckans fråga lyder kort och gott: vad ska du ägna dig åt för bokliga aktiviteter under Halloween helgen?

Jag har faktiskt inga särskilda planer för helgen, så det kommer nog att finnas en del tid att ägna åt bokliga aktiviteter, så som läsning av böcker som så snällt ligger här hemma och väntar på sin tur. Sedan så finns det ett par saker som inte är fullt så bokliga som jag ser framemot i helgen, dels säsongspremiären av Downton Abbey imorgon kväll och Så mycket bättre där det är dags för min store idol Olle Ljungström att vara huvudperson. Det kan nog bli en del tedrickande också känns det som.

Spontaninköp

I helgen som var så gjorde jag en spontanbeställning från AdLibris och det blev den kanske något udda kombinationen av Franz Kafkas Processen och Lucy Dillons Hundar, hus och hjärtats längtan. När berättade om mina spontanköp på jobbet så tittade kollegorna konstigt på mig och hävdade att det inte är normalt att spontanköpa Franz Kafka. Det hjälpte inte särskilt mycket när jag började prata om P1s bokcirkel som drar igång om några veckor.

Watching the dark

Det känns som att det är länge sedan jag läste en bok om DCI Alan Banks, som är en av mina absoluta favoritpoliser i kriminallitteraturen (vad jag tycker om filmatiseringarna kan man läsa här). Watching the dark är den fjortonde boken (av tjugo) om DCI Banks som jag läst (plus att jag läst ytterligare några böcker av Peter Robinson) och det här är en mellanbok, varken den bästa eller den sämsta jag läst av Robinson.

 

Poliskommissarien Bill Quinn hittas mördad med en pil från ett armborst i bröstet på den fridfulla omgivningen till polisen rekreationscenter St Peter’s. Eftersom det cirkulerar rykten om att Quinn inte varit en helt hederlig så Banks utredning övervakas, till hans irritation, av Joanna Passero från polisen internutredning. I fallet finns det även kopplingar till en ung engelsk kvinna som försvann spårlöst i Tallin för sex år sedan. Banks kollega Annie Cabbot har återhämtat sig från skadorna som hon fick i förra boken, Bad Boy, och är tillbaka i tjänst.

 

Även om Watching the dark inte är den bästa deckaren som Peter Robinson har skrivit, så är den bättre än den genomsnittliga deckaren. Det finns dock en sak som stör mig med boken och det är att Banks återigen har en tendens att börja reflektera över barndomsminnen medan han förhör personer. Detta är något som jag stört mig på i del av de tidigare böckerna (då även Annie tänkte oproportionerligt ofta på minnen under förhör), men det har varit mycket mindre av det i några av de senare böckerna. I vanlig ordning när det gäller Peter Robinson så finns det ett flyt i språket som gör att den går lätt att läsa även på engelska.

En liten enkät

Jag hittade en enkät hos Glory Box som passade bra att svara på en vintrig måndagskväll.

Jobbet:

Rullar på som vanligt, sitter mina åtta timmar framför datorskärmen och tänker på böcker, i alla fall när jag inte behöver använda hjärnan till något viktigare.

Senaste böckerna jag läste:

Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald med P1s bokcirkel och Erlend Loes nya roman Fvonk

Böcker jag läser just nu: Just nu håller jag på att läsa upplösningen i Peter Robinsons nya deckare om DCI Alan Banks, Watching the dark. Sedan tänker jag ta mig an den första delen i Haruki Murakamis 1Q84 trilogi innan det är dags för att hänga ännu en bokcirkel med P1, den här gången blir det Processen av Franz Kafka.

Böcker jag ser framemot: Jag ser fram emot att läsa del två och tre av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar och Lars Keplers nya deckare Sandmannen som kommer snart.

Senaste filmerna jag såg: Även om jag egentligen tycker om att se på film, så är det sällan jag tar mig tid att se filmer. Den senaste var antagligen någon halvdålig film på tv som jag sett förut och som jag inte såg hela på grund av mitt hoppande mellan kanalerna. Den senaste filmen som jag såg hela var nog Förnuft och känsla (vet inte för vilken gång i ordningen) när jag var sjuk för ett tag sedan.

Filmer jag ser framemot: Jag har sett fram emot filmatiseringen av The Hobbit, men har kommit av mig lite när det blev tre filmer istället för två eftersom jag inte är säker på att berättelsen räcker till tre filmer. Filmatiseringen av Anna Karenina som kommer efter nyår verkar också intressant. Annars så har jag väldigt lite koll på vilka filmer som kommer.

Senaste tv-serierna jag såg: Jag börjar tycka allt mer om att följa bra tv-serier eftersom de kan utveckla karaktärer och historier på annat sätt än vad som hinns med i en film. Den senaste upptäckten bland tv-serierna Hart of Dixie på Kanal 5. Annars så verkar jag alltid följa någon deckarserie, för tillfället Rizzoli & Isles, Grey’s Anatomy och The Big Bang Theory. Något som jag tycker är synd är att det finns så få svenska serier som känns lika högkvalitativa. Jag har även en tendens att fastna framför matlagningstävlingar, Biggest Loser och Lyxfällan (fast den börjar gå på tomgång).

Tv-serier jag längtar efter: Jag vill ha mycket mer av mina absoluta favoritserier Downton Abbey och True Blood. Att båda visas på SVT så man slipper reklamavbrott är bara en fördel.

Musik jag lyssnar på just nu: Det blir mest samma artister som jag lyssnar på som Manic Street Preachers, Olle Ljungström, Thåström, Darren Heyes, Alison Krauss, Jamie Callum, Sofia Karlsson och Pernilla Andersson blandat med lite klassiskt och opera.

Musik jag ser framemot: Eftersom jag mest lyssnar på samma artister så är jag dålig på att upptäcka nya artister och har därför ingen koll på om det är någon intressant musik som släpps snart.

Bokbloggsjerka 26-29 oktober

Äntligen är det fredag och dags för ännu en bokbloggsjerka och veckans fråga är;

Betygsätter du böcker? Varför/varför inte?

Nej, jag sätter inte betyg på böckerna jag skriver om här på bloggen. Anledningen till det är att jag inte tycker att betyg är representativa för vad jag tycker om böckerna (och jag misstänker att de flesta böckerna skulle få det intetsägande mellan betyget 3 på en skala mellan 1-5).

Nomineringarna till Augustpriset

Idag presenterades de nominerade till årets Augustpris som delas ut 26 november. Årets nominerade böcker är;

Skönlitteratur

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru

Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson
Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg
Springa med åror av Cilla Naumann
Medealand och andra pjäser av Sara Stridsberg

Fakta

Jag är Zlatan Ibrahimovic. Min historia av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz

Ur regnskogens skugga. Daniel Rolander och resan till Surinam av James Dobreff, Arne Jönsson och Helene Schmitz.
Den amerikanska högern. Republikanernas revolution och USA:s framtid av Martin Gelin
”Det står ett rum här och väntar på dig…”. Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg
Sanningens vägar. Anne Charlotte Lefflers liv och dikt av Monica Lauritzen
Det enda könet. Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin av Katrine Kielos

Barnböcker

Only väg is upp av Emmy Abrahamson
Jag blundar och önskar mig något av Moa-Lina Croall
Jag älskar Manne av Pija Lindenbaum
Elin under havet av Sofia Malmberg
Jag är världen av Mårten Melin
A B C å allt om D av Nina Ulmaja

Den enda av de nominerade böckerna som jag läst är Jag är Zlatan, och den läste jag bara för att det är den underbare David Lagercrantz som skrivit den. Däremot så är jag sugen på att läsa flera av de skönlitterära böckerna samt Ingrid Carlbergs bok om Raul Wallenberg.

Fvonk

Jag minns när jag bodde i Borås i början av 2000-talet och det pratades mycket om Erlend Loes bok Naiv. Super och när jag till slut läste den så föll jag pladask för den absurda humor som Loe använder sig av. Sedan dess har jag följt Erlend Loes författarskap och läst alla böcker som släppts, både barn- och vuxenböcker. Även om jag gillar Loes barnböcker om truckföraren Kurt, så känns det som att det var ett tag sedan han kom med en vuxenbok.

 

Fvonk har det jobbigt sedan det uppdagades att Gång- och Motionsförbundet fuskat med medlemsantalet och tvingades lägga ner verksamheten. Fvonk känner att okulturen inom Gång- och Motionsförbundet smittad ner honom, vilket gör att de gravida (som enligt Fvonk är de renaste varelserna i världen) börjat förfölja honom. Det Fvonk behöver är en vän. En dag så får han en ny hyresgäst som har ett stort lösskägg, två livvakter och som påminner väldigt mycket om den norska statsministern Jens Stoltenberg. Jens behöver också en vän, han skulle egentligen behöva sjukskriva sig, men det kommer att skada både partiet och regeringssamarbetet. Jens är trött och lite deprimerad och hittar en fristad hos Fvonk.

 

Fvonk är en typisk bok av Erlend Loe där lite udda (och i det här fallet lite slitna) människor möts och en viss absurditet uppstår. Jag tycker att det här är en av Loes bästa böcker och en av styrkorna med boken är att berättelsen har ett begränsat persongalleri (Fvonk, Jens och några få bifigurer) och att den utspelar sig i den lilla världen, som i det här fallet mest är hemma hos Fvonk.  

Roseanna

Första gången jag läste Sjöwall/Wahlöös deckare var på högstadiet och jag vill minnas att det var filmerna med Gösta Ekman i rollen som Martin Beck som inspirerade mig till att läsa böckerna. Jag minns att jag tyckte om böckerna, men kommer inte ihåg så mycket av handlingarna. När nu böckerna kommit i nyutgåva så kände jag att mig inspirerad att läsa om böckerna, eller snarare lyssna på dem som ljudböcker på jobbet. Jag vet inte om ordningen spelar någon roll, men jag började i alla fall med den första boken, Roseanna.

 

En ung kvinna hittas mördad i Göta kanal och hon identifieras så småningom som Roseanna McGraw från USA. Det blir en långdragen utredning för 1:e kriminalassistent Martin Beck och hans kollegor för att hitta mördaren, då de har väldigt lite att gå på. Till sin hjälp har Martin Beck de välbekanta poliserna Mellander och Lennart Kollberg, Gunnar Ahlberg från Motalapolisen och den amerikanske kollegan Elmer B. Kafka. En välkänd som jag saknar i Roseanna är Gunvald Larsson, som jag hoppas kommer att dyka upp i nästa bok.

 

Trots att det snart är 50 år sedan Roseanna släpptes så är den betydligt bättre än de flesta deckare som kommer ut idag. I vissa avseenden så märks det så klart att boken är skriven i en annan tid, kommunikationen sker via brev, telefonsamtal (som rings av) via det fasta nätet (telefonkiosker för den som är ute på fältet) och om det är riktigt brådskande telegram. Det finns även den del ord som inte längre är så vanliga i boken som luguber, trankilt, sinistert, frugal och halvannan. En sak som dagens deckarförfattare borde tänka på är att det går utmärkt att skriva en bra historia med bara ett mord, det blir inte bättre om man staplar liken på varandra. Vill man läsa riktigt bra deckare så är böckerna om Martin Beck fortfarande att rekommendera, och de kommer att stå sig länge än.

Bokbloggsjerka 19 – 22 oktober

Den här veckans Bokbloggsjerkan är lite knepigare än de två senaste.

Finns det någon bok/författare/karaktär som har inspirerat dig så pass mycket att du har bytt yrke, skaffat dig en ny hobby eller tagit ett kliv ut i det okända på annat sätt?

Nej, det finns ingen enskild bok eller författare som har inspirerat mig till några stora förändringar i mitt liv. Däremot så tror jag att de böcker som jag läst genom åren har bidragit till att göra mig till den jag är idag.

Den store Gatsby

Hade det inte varit för att bokcirkeln i P1 (numera en del av Lundströms bokradio) skulle läsa F Scott Fitzgeralds klassiker Den store Gatsby så hade jag nog inte kommit på tanken att läsa den, i alla fall inte just nu. Som vanligt när jag ska läsa en bok med P1s bokcirkel så hamnade jag i otakt från början. Först så hamnade jag efter och fick vänta med att lyssna på förra veckans avsnitt av Lundströms bokradio. I helgen läste jag däremot hela boken och lyssnade idag på de två första (av tre) delarna av bokcirkeln, vilket gör att jag nu ligger före i läsningen. Även om det är trevligt med känslan att läsa samma bok som andra människor runt om i landet, så passar det inte riktigt mig att läsa ett visst antal sidor i en bok per vecka. 

Den store Gatsby utspelar sig under sommaren 1922 och börjar med att Nick Carraway flyttar till Long Island utanför New York och blir granne med den mystiske Gatsby som har stora fester som han själv inte är med på. Det går många rykten om den unge, rike Gatsby, bland annat att han har dödat en man. Nick umgås även med sin sysslingdotter Daisy som gift sig med den rike Tom Buchanan och får genom dem ta del av ett flärdfullt liv. Det finns även en del romanser, bland annat mellan Gatsby och den vackra Daisy, vilket är en ungdomsromans som Gatsby försöker väcka till liv igen. Det finns även ett klassperspektiv i boken där det görs skillnader mellan de som har gamla pengar, nya pengar, de som är medelklass och de som är fattiga, vilket bland annat visas genom vart folk bor.

Det finns en anledning till att Den store Gatsby räknas som en klassiker och fortfarande blir läst efter nästan 80 år. Det beror på att det är en välskriven bok med en historia som fortsätter att fascinera. Även om jag tycker att det är en bra bok så tog den inte riktigt tag i mig och jag läste med en känsla av att jag borde tycka att det är en bättre bok än vad jag tycker. Det kan bero på att det är en bok som jag läste för att jag skulle och inte för att jag kände mig inspirerad. Jag tar med mig en liten påminnelse om lusten betydelse för min läsning till nästa bok.