Watching the dark

Det känns som att det är länge sedan jag läste en bok om DCI Alan Banks, som är en av mina absoluta favoritpoliser i kriminallitteraturen (vad jag tycker om filmatiseringarna kan man läsa här). Watching the dark är den fjortonde boken (av tjugo) om DCI Banks som jag läst (plus att jag läst ytterligare några böcker av Peter Robinson) och det här är en mellanbok, varken den bästa eller den sämsta jag läst av Robinson.

 

Poliskommissarien Bill Quinn hittas mördad med en pil från ett armborst i bröstet på den fridfulla omgivningen till polisen rekreationscenter St Peter’s. Eftersom det cirkulerar rykten om att Quinn inte varit en helt hederlig så Banks utredning övervakas, till hans irritation, av Joanna Passero från polisen internutredning. I fallet finns det även kopplingar till en ung engelsk kvinna som försvann spårlöst i Tallin för sex år sedan. Banks kollega Annie Cabbot har återhämtat sig från skadorna som hon fick i förra boken, Bad Boy, och är tillbaka i tjänst.

 

Även om Watching the dark inte är den bästa deckaren som Peter Robinson har skrivit, så är den bättre än den genomsnittliga deckaren. Det finns dock en sak som stör mig med boken och det är att Banks återigen har en tendens att börja reflektera över barndomsminnen medan han förhör personer. Detta är något som jag stört mig på i del av de tidigare böckerna (då även Annie tänkte oproportionerligt ofta på minnen under förhör), men det har varit mycket mindre av det i några av de senare böckerna. I vanlig ordning när det gäller Peter Robinson så finns det ett flyt i språket som gör att den går lätt att läsa även på engelska.