Sent i november

När Tove Janssons Sent i november rekommenderades under biblioterapin i Babel härom veckan så kände jag för att återuppta genomlyssnandet av Muminböckerna (i inläsning av Mark Levengood) som jag inledde, men inte slutförde, för ett par år sedan. Det märkliga med Sent i november är att vara i Mumindalen utan Muminfamiljen, som seglat iväg på äventyr.

 

Det är sen höst och fem figurer söker sig till Muminhuset för att finna ro i det trevliga huset där det tassar omkring en familj i bakgrunden. Snusmumriken har i vanlig ordning lämnat Mumindalen för vintern, men återvänder för att hitta de fem tonerna som blev kvar. Filifjonkan drabbas av städfobi efter en nära döden-upplevelse vid fönsterputsningen (vilket hon tycker är jobbigt eftersom hon inte tycker om smuts och baciller) och bestämmer sig för att hälsa på Muminfamiljen ett tag. Mymlan kommer för att hälsa på sin syster lilla My. Onkelskruttet som är gammal och har problem med minnet kommer för att fiska i bäcken. Även Hemulen och homsan Toft kommer till Muminhuset och när familjen inte är där så flyttar det udda sällskapet in för vänta på att de ska komma tillbaka. Tillsammans så hjälps gruppen åt att lösa de problem som för dem till huset, både de praktiska och de psykologiska.

 

Även om det är lite märkligt att befinna sig i Mumindalen utan Muminfamiljen så är det en bra och trevlig bok, även om det inte känns som en barnbok på samma sätt som de andra böckerna.

Tematrio - Fortfarande oläst

Den här veckans Tematrio hos Lyran handlar om författare som man är nyfiken på, men som inte blivit lästa;

Den här tematrion om olästa författare är mer än ett år gammal. Hur många som blivit lästa? Hmmmm 0. Tänka att det ibland ska vara så svårt att få till det. Berätta om tre författare ni ännu inte läst, men har lust att läsa!

Aleksandr Sergejevitj Pusjkin – den ryske författaren som i Ryssland räknas som den främste av poeter och som ingår i den ryska allmänbildningen. Pusjkin har till och med fått en stad uppkallad efter sig, 1937 döptes Tsarskoje Selo (Tsarens by) namn till Pusjkin. Jag har lånat hem en av Pusjkins böcker, men eftersom det visade vara en diktroman med väldigt många noter så lämnade jag tillbaka den oläst, men någon gång ska jag läsa honom.

Ivar Lo-Johansson – när jag i helgen var på jakt efter böcker av Harry Martinson så hade de en ett helt hyllplan med bara böcker av Ivar Lo-Johansson och fick ett starkt och plötsligt behov av att bekanta mig med hans den store proletärförfattaren. Det fanns dock så många böcker att jag inte visste vilken jag skulle börja med, så jag köpte ingen.

Virginia Woolf – det känns som att jag borde läsa Virginia Woolf och att jag borde tycka om hennes böcker. Än så länge har tanken stannat där, men någon gång i framtiden tänker jag ta tag i läsplanerna och ge mig på någon av hennes böcker.

Harry Martinson-shopping

På vägen till stan igår tittade jag in på Kupan för att se om de möjligtvis hade någon bok av Harry Martinson till salu. Det fanns det. Jag kom ut med Nässlorna blomma, Vägen till Klockrike, Vägen ut, Dikter 1929-1953 och samlingsvolymen med Resor utan mål och Kap farväl!. Dessutom så fick en samling med texer av Elin Wägner, Vad tänker du, mänsklighet?, följa med hem. Allt för det överkomliga priset 54 kronor.

En dålig deckare

Jag har under veckan lyssnat på en deckare på jobbet och jag orkar inte engagera mig tillräckligt för att skriva en recension. Boken var inte särskilt spännande, den var rörig och förutsägbar då jag under större delen av boken väntade på att de jag förutsåg skulle hända verkligen skulle hända. Myllret av karaktärer gjorde det inte lättare för mig hänga med i boken. Min tidiga teori om att en karaktär antingen kommer bli mördad alternativt är mördaren stämde dock inte riktigt, däremot så blev den personen inlåst under en längre tid. Då det här inte blev en särskilt nyanserad text så tänker jag inte skriva ut vilken bok eller författare som det handlar om. Däremot så måste jag åter igen bli mer selektiv med vilka deckare jag läser.

Bokbloggsjerka 5 – 8 april

Äntligen är det fredag igen och det har blivit dags för ännu en bokbloggsjerka.

Hur ser den ultimata lässtunden ut för dig?

Det är när jag halvlagt mig i soffan med en kudde på magen (som stöd för boken), bredvid mig på soffbirdet står en kanna te (och/eller ett glas vatten), i bakgrunden spelar lite lugn musik utan alltför påträngande texter som tränger sig in och jag får försvinna in i en riktigt bra bok i i flera timmar.

TemaTorsdag #8: Väderläsning

TemaTorsdag hos Bokmärkt är tillbaka efter en veckas påskuppehåll och den här gången är det fyra bra böcker som är korta, runt 200 sidor eller kortare.

Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri, utspelar sig under ett dygn i skuggan av självmordsbombaren som sprängde sig i centrala Stockholm under julruschen 2010, där huvudpersonen försöker varna sina bröder att de ska uppföra sig så normalt som möjligt för att inte dra uppmärksamhet till sig.

Högläsaren av Bernhard Schlink, en tysk pärla som filmatiserats som The Reader med Kate Winslet och Ralph Fiennes i huvudrollerna. Boken handlar om en femtonårig pojke som inleder en relation med en dubbelt så gammal kvinna, en relation som både innehåller högläsning och sex. Det är även en berättelse om hur Tyskland gör upp med det som hände under andra världskriget.

Vi kom över havet av Julie Otsuka, en stark bok om japanska postorderbrudar som kom till USA och som fick andra liv än de som de väntat sig.

Våld – en historia om kärlek av Joyce Carol Oates, en av de första böcker som jag läste av Joyce Carol Oates när jag precis hade upptäckt henne som författare. En stark berättelse om en kvinna som utsätts för en brutal gruppvåldtäckt, där den tolvåriga dottern blir vittne, och som blir ifrågasatt.

Bokfynd

Igår tog jag vägen förbi Pingstkyrkans loppis på vägen hem från jobbet och kom hem med två böcker, Kvinnan med de vackra händera och andra livshistorier av Hanne Vibeke Holst och Aniara av Harry Martinson. Båda böckerna var i superfräscht skick, Aniara tror jag är helt oläst (och med ett väldigt vackert omslag), och billiga. I helgen ska försöka ta mig till Kupan för att kolla in deras utbud av böcker, det var länge sedan jag var där botaniserade.

Elefanten som gick upp i rök

Eftersom bara ett av kommunbiblioteken i länet, som tur var det ett av de två som jag använder mig av, hade Haruki Murakamis novellsamling Elefanten som gick upp i rök trodde jag att det var den gamla upplagan från 1996 som fanns att låna. (Praktiskt nog för översikten så finns alla länets kommunbibliotek på en gemensam hemsida.) När jag fick boken i min hand så tyckte jag att den såg oväntat fräsch, vilket fick sin förklaring när det visade sig vara den sprillans nya upplagan med en reviderad översättning av Eiko och Yukiko Duke.

 

Elefanten som gick upp i rök innehåller 17 noveller som rör sig i gränslandet mellan verkligheten och andra mer surrealistiska dimensioner. Den första novellen, Fågeln som vrider upp världen och tisdagskvinnorna, är även början på mästerverket Fågeln som vrider upp världen. För övrigt så finns här kvinnan som upptäcker ett litet grönt odjur i trädgården som verkar dras till henne, det nygifta paret som rånar en McDonalds-restaurang, mannen som får besök av små tysta män som kommer med en tv, kvinnan som inte kan sova och istället läser ryska klassiker och mannen som arbetar på en elefantfabrik och som drömmer om en dansande dvärg.

 

Det här är Murakami när han som bäst, vi befinner oss i verkligheten men ändå inte. Det blir extra magiskt då det är Eiko och Yukiko Duke som står för översättningen. Det finns vissa teman som går igen i novellerna som att det dricks mycket öl (och det körs en del bil efter alkoholkonsumtion), att det förekommer en del katter och ensamma män som har tillfälliga sexuella relationer. Av någon anledning så återkommer även namnet Noboru Watanabe i alla fall tre noveller i olika former, som en katt, en dataingenjör och en gammal elefantskötare. Då jag för inte så länge sedan gav upp på 1Q84-trilogin så var det extra trevligt att läsa en bra bok av Haruki Murakami.

Porten vid Johannes

Jag har nu kommit fram till den fjärde delen av Agnes von Krusenstjernas svit om Fröknarna von Pahlen, Porten vid Johannes. Petra och Angela bor i Stockholm, vid Johannes kyrkogård, och umgås i konstnärliga kretsar. Angela har börjat umgås med sin kusin Paula von Pahlen, som beskrivs som tjock och klumpig. De två går i privatundervisning hos en fröken Amy Ridderhjerta och i en dansskola, som visar sig drivas av lärarinnan Bell von Wenden som Angela hade när hon gick i hushållsskola i den andra boken, Kvinnogatan. Bell von Wenden är lesbisk med en förkärlek för unga, oskuldfulla flickor och är fortfarande, efter de år som gått, förälskad i Angela. Petras ungdomskärlek Thomas Meller är tillbaka i Sverige och Stockholm och Petras känslor har inte försvunnit under alla år som gått sedan de senast träffades. Thomas har inte heller riktigt kommit över att han lämnade Petra, med istället för att återuppta relationen med Petra så inleder han ett förhållande med Angela, som påminner honom om den yngre Petra som han lämnade. Att Thomas är gift och har frun på ett sanatorium i Schweiz är det ingen som verkar bry sig om. Det uppstår även ett litet svartsjukedrama mellan Thomas och Bell von Wenden om vem som ska få Angela. Petra å sin sida söker en kort tid tröst hos sin tidigare romans Ture Ehrencreutz, som i alla fall tillfälligt ligger i skilsmässa med sin fru, och ger sig åt honom.

 

Det är återigen många förvecklingar när personer inleder, eller försöker inleda, relationer med personer som de inte borde inleda relationer med, och i vissa fall får tidigare relationer konsekvenser. Att det tidigare förekommit lesbiska kvinnor, även om de inte fullt ut inlett relationer, är ingen nyhet. I Porten vid Johannes så gör även de homosexuella männen relation, de är nästan genomgående konstnärer (förutom en excentrisk greve Vernamo som ekonomiskt stöttar unga vackra manliga kontnärer och dansare) och beskrivs som lätt fjolliga och ofarliga för kvinnor. Det är fortfarande bra och jag har förståelse för att böckerna väckte debatt och kritiserades när de kom ut på 1930-talet. En sak irriterar jag mig dock på när jag läser den här boken och det är utpekandet av vilka av karaktärerna som är judar. De har alltid funnits judar i böckerna och de är accepterade av omgivningen, men det påpekas hela tiden att de är just judar. Det är något som pågått i alla av de fyra delarna, men det är nu i den fjärde delen som det börjar bli extra påtagligt.

Mars - en sammanfattning

Ännu en månad är till ända och det har blivit dags att summera mars månad. Precis som i februari så läste jag sju böcker. Kvalitetsmässigt så har det varit en bra månad där endast Och så levde de lyckliga var ett bottennapp.

Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon

Dimmornas lek av Kate Morton
Norrtullsligan av Elin Wägner
Jenny av Sigrid Undset
Alla monster måste dö av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman
Nässlorna blomma av Harry Martinson
Porten vid Johannes av Agnes von Krusenstjerna

Totalt 7 böcker
Pappersböcker: 4
Ljudböcker: 3
Lånade böcker: 6

Chick-lit: 1
Klassiker: 4
Fakta: 1
Skrivna av kvinnor: 5
Skrivna av män: 2
Representerade länder: 3 (Sverige, England och Norge)
Lästa på originalspråk: 4