Bokbloggsjerka 12-15 oktober

Den här veckans Bokbloggsjerka består av två snabba frågor

Det har väl knappast gått någon förbi vem det var som vann Nobelpriset i litteratur, och en av veckans frågor är naturligtvis om det var rätt person som kammade hem priset?

Mo Yan är säkert en utmärkt författare som förtjänar priset och jag planer att läsa någon av hans böcker när jag kommer fram i bibliotekskön. Däremot så hade jag hoppats på att en kvinnlig pristagare i år.

I dag kom jag hem från biblioteket med hela famnen full av böcker, och det beror inte på att jag är utan läsning, utan det hänger helt enkelt ihop med att jag är beroende av böcker. Vilket leder oss till fråga nummer två: hur många böcker finns just nu i din att-läsa-hög?

Kombinationen av att vara en flitig låntagare på biblioteket, att jag köper relativt få böcker och att jag inte får recensionböcker gör att högen med olästa böcker inte hinner växa sig så stor. Det finns cirka 20 olästa böcker hemms hos mig och som är uppdelade i olika underkategorier, biblioteksböcker, köpta böcker (samlade på ett hyllplan i hyllan i sovrummet) och de som av olika anledningar är insorterade bland övriga böcker (och lätt blir bortglömda).

Mo Yan

Den här dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Tanken var att jag skulle skjuta lite på lunchen så att jag skulle hinna äta och sedan dra mig tillbaka till sofforna på jobbet, där det brukar vara lugnt den tiden på dagen och där det finns bra radiomottagning (till skillnad från platsen där jag sitter). I soffan skulle jag sitta redo med papper och penna för att kunna göra anteckningar, lyssna på P1’s sändning, ha internet igång i mobilen för att kunna beställa en bok om pristagaren verkade intressant.  

Men istället för att göra mina vanliga arbetsuppgifter så fick jag göra ett annat projekt (läs titta på papper som åker genom en skanner nästan hela dagen) och då kunde jag inte ta lunch precis när jag ville eftersom jag fick anpassa mig till när någon kom avlöste mig. Istället för en lugn stund i soffan så fick jag lyssna medan jag jobbade och fick vifta med mobilen i ett försök att hitta en bra mottagning (vilket oftast verkar vara när jag står i en obekväm ställning).

När Peter Englund presenterade Mo Yan som årets pristagare så var min första tanke, inte ännu en man för tredje året i rad. Inte för att det är könet som är det viktiga för om man är en bra författare eller inte, men jag tror inte heller att det bara funnits 12 kvinnliga författare som varit bra nog för att få nobelpriset sedan 1901. Nu när jag hört lite mer om Mo Yans författarskap så har jag ställt mig i kö på biblioteket för att kunna läsa romanen Vitlöksballaderna. 

Nobelpriset

Klockan 13 på torsdag presenteras året nobelpristagare Svenska Akademins ständige sekreterare Peter Englund. Jag kommer att följa tillkännagivandet via P1s direktsändning under en något förlängd lunch på jobbet med papper och penna redo för att kunna göra anteckningar. Det gäller även att ha mobilen redo så att jag snabbt kan beställa en bok av pristagaren innan de tar slut på Adlibris (ifjol var jag så snabb att jag fick Tomas Tranströmers samlade verk redan dagen efter).

Vem kommer då att få årets pris?
Jag har ingen aning, men det känns som att det i alla fall inte kommer att bli en svensk poet i år. Eftersom det varit män som fått priset de två senaste åren så hoppas jag att det blir en kvinna i år.

The mystery of Mercy Close

Efter några års frånvaro så har drottningen av chick-lit Marian Keyes äntligen kommit med en ny bok. I The mystery of Mercy Close är det den femte och sista systern i familjen Walsh, Helen, som är huvudperson. Helen Walsh jobbar som privatdetektiv, en bransch som drabbats hårt av den ekonomiska krisen på Irland, och eftersom det går trögt på jobbfronten så har hon blivit vräkt från sin lägenhet och eftersom hon inte har några pengar alls så måste hon flytta hem till sina föräldrar igen samtidigt som gamla demoner börjar göra sig påminda igen. Då dyker Helens förre detta pojkvän, den charmige Jay Parker, upp med ett fall med en försvunnen person och erbjuder en generös ersättning i kontanter (vilket är precis vad Helen behöver). Den försvunna personen är Wayne Diffney, som var en av medlemmarna i pojkbandet Laddz som har en utsåld återföreningskonsert om fem dagar. Det verkar som att Wayne gått upp i rök och har lämnat få spår efter sig som Helen kan följa för att kunna hitta honom.

 

Det är trevligt att Marian Keyes äntligen släppt en ny bok och det märks en del att hon själv varit dålig i depression då även huvudkaraktären Helen lider av depressionen. Det är ett ämne avhandlades till viss del i den förra boken The brightest star in the sky. Är det här Marian Keyes bästa bok? Nej, kanske inte den bästa, men den är bra och befäster Marian Keyes position som den bästa chick-litförfattaren. Under hela sin författarkarriär så har Marian Keyes lyckats få in allvarliga ämnen i sina böcker, som vid en första anblick verkar vara ytliga. Så även den här gången, även om jag tycker att The mystery of Mercy Close inte har lika mycket humor och oneliners som många av de tidigare böckerna.

Lästid

Det känns som att det gått trögt med läsadet under hela året och jag verkar inte hinna med så många böcker som jag som jag tänkt mig. Jag trodde att jag skulle få mycket mer tid över när jag för ett år sedan fick promenadavstånd till jobbet, men nu börjar jag misstänka att jag läsa mer än jag tror under den timme som jag tidigare åkte buss varje dag. Även om jag nu har kortare arbetsdagar, så försvinner kvällarna lika fort ändå.

Bokbloggsjerka

Den här helgen har jag bestämt mig för att vara med i Bokbloggsjerkan för första gången då veckans fråga kändes ganska lätt att besvara.

Veckans fråga:

Läser du facklitteratur ibland och vad är det i så fall som intresserar dig?
Det händer att jag läser facklitteratur ibland och oftast så blir det biografier om rockmusiker eller historiska personer. Utöver mitt litteraturintresse så är jag även intresserad av historia och har en ganska stor historieavdelning i en av bokhyllorna där det visserligen finns en viss överrepresentation av Peter Englund och böcker om medeltiden (min favoritperiod).

Den kalla elden

Den kalla elden är den fjärde och avslutande delen i Arnaldur Indriðasons kvartett som inleddes med Frostnätter. Sedan den sympatiske polisen Erlendur Sveinson försvann in i dimman på fjället i slutet av Frostnätter så har vi fått följa hans kollegor Elínborg i Mörka strömmar och Sigurdur Óli i Svart himmel i två böcker som utspelar sig parallellt. Även Den kalla elden utspelar sig parallellt med tvp två senaste böckerna och här får vi äntligen veta var Erlendur varit och vad som hänt med honom.

 

Erlendur befinner sig i barndomstrakter i östra delen av Island där han bor i sitt barndomshem som numera är en ödegård där han sover i en sovsäck på golvet. Erlendurs förflutna gör sig allt mer påmint och vi får reda på mer av det som hände den ödesdigra dagen då hans bror Bergur försvann i en snöstorm på fjället, medan Erlendur själv överlevde med nöd och näppe. När Erlendur får höra historien om när en grupp engelska soldater under andra världskriget gick vilse i en storm på fjället samtidigt som en ung kvinna försvann spårlöst. Erlendur börjar undersöka vad som egentligen hände med Matthildur, vars kropp i likhet med Bergurs aldrig hittades. När Erlendur börjar rota i fallet så kommer hemligheter upp till ytan efter att ha varit begravda i flera decennier.

 

Eftersom jag har saknat Erlendur i de två senaste böckerna så var det trevligt att återse honom igen. Fast jag saknar lite av dynamiken som uppstod i böcker när teamet med Erlendur, Elínborg och Sigurdur Óli arbetade tillsammans för att lösa brott. Den kalla elden är en bra och välskriven deckare (tyvärr finns det ganska många dåligt skrivna deckare i omlopp) som är definitivt läsvärd. Indriðason visar med den här boken att en lite tunnare och väl genomarbetad deckare vinner över de som är tegelstenstjocka där handlingen har en tendens att spåra ut när upplösningen närmar sig.

Det här är den andra boken som jag läser i Pocketlovers utmaning Tre på tre.

Bokmässan

Idag drar Bok- och Biblioteksmässan igång i Göteborg och det verkar som att nästan alla bokbloggare utom jag ska dit. Det var några år sedan jag var på bokmässan senast och som tur är känner jag inte något särskilt sug efter att vara där i år. Det kanske blir ett besök nästa år istället.

Trevlighet

Det är alltid trevligt att komma hem och hitta favorittidningen på hallgolvet, men idag kändes det extra trevligt efter att ha cyklat hem från jobbet i ett äkta höstruskväder (6 grader, regn och lite blåst). Jag har bara hunnit bläddra igenom den som hastigast, men det verkar finnas mycket intressant att läsa i det här nummret.

När gud var en kanin

När man har en blogg som heter Den läsande kaninen är det svårt att motstå en bok som heter När gud var en kanin, särskilt när den får bra omdömen (enligt omslaget har den bland annat fått 5 morötter av New York Times).

 

När gud var en kanin är en charmig uppväxtskildring som utspelar i England från 1968 och framåt. I centrum står Elly som berättar om sin familj från sin födelse och framåt. Här finns även Ellys äldre bror Joe, fastern Nancy, föräldrarna som öppnar ett Bed&Breakfast vid kusten som gör att familjen utökas med de fasta gästerna Arthur och Ginger. Här finns även vännerna Jenny Penny och Charlie, och kaninen Gud. Det är en berättelse om hemligheter, familjeband, vänskap, triumfer, tragedier, att växa upp och allt annat som hör livet till.

 

När gud var en kanin är en väldigt bra och charmig bok som jag försvann in i och inte ville lägga ifrån mig. Att det här är Sarah Winmans debut lovar gott inför framtiden och jag ser redan fram emot att läsa mer av henne. När gud var en kanin är en bok jag vill rekommendera till alla som vill läsa en underbar bok som gör sig extra bra med en kanna te till hands.