Bokbloggsjerka 30 sep – 3 okt

Den här veckan är bokbloggsjerkan tillbaka efter ett kortare uppehåll och den här gången är det en enkel fråga,

Vad har ni läst under tiden jag varit borta?

I ärlighetens namn så har jag inte läst särskilt mycket alls den senaste tiden eftersom jag just nu är väldigt trött på kvällarna. Jag har i alla fall läst Anneli Jordahls nya bok Som hundarna i Lafayette Park som var väldigt bra och just nu håller jag på med den andra delen i Elena Ferrantes Neapel-svit, Hennes nya namn.

Tematrio - höstfärger i titeln

Det är lite senare än vanligt under veckan, men här kommer i alla fall mitt svar på Lyrans tematrio, den här gången med ett oläst tema.

Det är snart oktober och definitivt höst. Bra, hösten är min favoritårstid, särskilt när den är så fin som årets har varit. Extra mycket tycker jag om att promenera och sparka i höstlöv. Dessutom är träden så fina när lövens färger skiftar till gult, orange, rött och brunt. Och om dessa färger handlar veckans tema. Berätta om tre böcker som har någon av höstens färger i titeln! Var så långsökta ni vill i era tolkningar.

Ett öga rött är den fantastiske Jonas Hassen Khemiris debutroman, som av vid det här laget stått oläst i min bokhylla ganska länge. Men en vacker dag kommer jag att läsa den.

Hittills så har jag gillat det jag läst av Chimamanda Ngozi Adichie och jag vill läsa alla hennes böcker, inklusive En halv gul sol.

En annan bok som jag inte läst, men vars titel innehåller en höstfärg, är Piper Kermans Orange is the new black: mitt år i ett kvinnofängelse.

Ny vardagsmat - godare och enklare rätter för hela veckan

Jag tycker generellt sett om att laga mat, men den senaste tiden så har jag saknat inspiration och mest lagat samma gamla rätter. När jag såg att Maria Zihammou, som skrivit en av mina mest använda och inspirerande kokböcker Fransk Bistro, skrivit en ny kokbok om vardagsmat så blev jag genast intresserad och till min lycka var Semic vänliga och skickade ett exemplar.

Ny vardagsmat – godare och enklare rätter för hela veckan innehåller precis det som titeln utlovar, en samling med rätter från olika delar av världen som är goda och enkla som passar bra som vardagsmat. Jag måste säga att med boken kom även min inspiration tillbaka och jag har ägnat mycket tid åt att bläddra fram och tillbaka i boken för att se vilka recept som jag vill prova först. Än så länge har jag hunnit provlaga en handfull recept och en lång lista på recept som jag vill laga. Jag tycker om att flera av recepten är vegetariska och att de blandade med de andra recepten. Mina favoriter hittills har varit receptet på helstekt kyckling med äpple och timjan som blev väldigt bra och i det här receptet på pasta carbonara har jag hittat en snabb och enkel rätt som det är bara att slänga ihop med några få ingredienser som jag nästan alltid har hemma. Näst på tur bland recepten är harira, en marockansk soppa med rotfrukter, linser, tomater och kikärtor som man antingen kan servera som den är eller med grytbitar av lamm.  

Semic skickade boken

Det går lite trögt nu

Efter att ha läst väldigt många böcker under augusti så går det nu betydligt trögare med läsningen. Det faktum att jag började på ett nytt jobb i början av september har gjort att jag varit tröttare än vanligt på kvällarna. Förhoppningsvis så släpper det snart, för att listan med böcker som jag vill läsa snart börjat på att bli väldigt lång.

Vem är du i Harry Potter?

Den här veckan undrar Lyran i sin nya utmaning vem vi är i Harry Potter, en värld som jag är väl bekant med efter att ha läst böckerna och sett filmerna mer än en gång.

Det skulle vara lätt att svara Hermione här, men jag är varken lika tuff eller smart som henne. Däremot så kan jag känna igen mig i Neville Longbottom och hans klumpighet. Neville är för övrigt en av mina favoriter i serien då han är lojal och även om han inte är världens bästa trollkarl så visar han prov på rejält med mod och styrka när det kommer till kritan. De som sett eller läst Harry Potter and the cursed child vet att Neville gör en väldigt viktig insats i slaget om Hogwarts. 

Som hundarna i Lafayette Park

Hon är en nybliven änka och efter att ha lämnat Norrland för att i stället bosätta sig på den sörmländska landsbygden med hunden Boris. I en bok klistrar hon in alla de notiser hon hittar om andra arbetsplatsolyckor och där finns även notisen om hennes mans olycka. Hon tycker att det känns som att ingen bryr sig om arbetsplatsolyckorna eftersom de rör arbetarklassen. Drömmen är någon ska ställas till svars för alla arbetare som dör. Ibland träffar hon dottern, men det blir ofta obekvämt. En dag när hon börjar läsa en bok om den amerikanska medborgarrättskämpen Angela Davies får hon ett uppvaknande som kommer att förändra hennes liv.

Som hundarna i Lafayette Park är en fin och stark berättelse om att känna sig ensam och bortglömd på ålderns höst när man tillhör en del av samhället som verkar bortglömd. Jag tyckte väldigt mycket om Anneli Jordahls förra bok Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona, men jag tycker att den här boken är snäppet bättre. Jag vågar redan nu säga att det här är en av hösten bästa böcker som verkligen rekommenderas. 

Väntan är över

Ända sedan jag läste den första boken i Elena Ferrantes Neapelkvartett, Min fantastiska vännina, i vintras så har jag längtat efter att få läsa fortsättningen. Nu har äntligen mitt förhandsbeställda ex av den andra delen, Hennes nya namn, kommit och jag har lagt alla andra böcker år sidan. 

Veckoutmaning: Hur peppar och preppar du?

På Kulturkollo håller man på att ladda för fullt inför Bokmässan som drar igång på torsdag och det är även vad veckoutmaningen handlar om den här veckan.

Veckans utmaning går helt enkelt ut på att berätta hur du peppar och preppar inför Bokmässan 2016?

Eftersom jag inte ska till bokmässan i år heller (om det inte var så långt att åka skulle jag gärna åka över ett par dagar) så tänker jag förbereda mig på ett lite annat sätt. Jag tänker försöka undvika sociala medier i ett försök slippa bli påmind om att jag inte är där. Så istället för att planera in seminarier, mingel och vilka författare som jag vill ha signerade böcker av så planerar jag istället att läsa Hennes nya namn av Elena Ferrante uppkrupen i soffan med en kanna te.

(M)ornitologen

När Moa var liten så stack hennes mamma Hedvig och när hon nu hör av sig och vill träffas så säger Moa nej. Hon har ett bra liv med pappa, pappas fru Susanne, lillebror Lucas och bästa kompisen Otto. Efter att först ha vägrat så bestämmer sig Moa ändå för att träffa sin mamma (som numera bor i skogen) under förevändningen att hon ska göra ett skolarbete om fåglar. Den egentliga tanken är att Moa ska kunna studera och spionera på mamman och hennes liv för att försöka ta reda på varför hon stack den där gången.

Johanna Thydells fjärde ungdomsroman (M)ornitologen är en bok som jag väntat ganska länge på eftersom den var tänkt att komma ut förra hösten. Det är dock en bok som varit värd väntan. Det är en fin berättelse om den sjuttonåriga Moa som bestämmer sig för att trots allt träffa mamman för första gången på femton år och för att kunna hantera det hela klär ut sig till fågelskådare. Det är en även en berättelse om att vara tonåring med allt som det innebär med hormoner och sökandet efter en egen identitet.

Alfabeta skickade boken

Vem är du i Engelsfors?

Det har blivit dags för den andra veckan med Lyrans nya utmaning.

Har ni läst trilogin om Engelsfors - Cirkeln, Eld, Nyckeln? Det hoppas jag att ni har, annars är det hög tid att göra det. Jag tycker verkligen att det är en fantastisk (i många betydelser) realistisk skildring av jobbiga tonår. Särskilt när man ska rädda världen, och vilken tonåring känner inte att man borde göra det? Så, vem är du i Engelsfors?

Jag måste säga att den av tonåringarna i Engelsfors som jag känner igen mig mest i är Anna-Karin, inte för att jag blivit mobbad, men jag känner igen känslan av att inte vara riktigt bekväm i sin kropp.