Ny vardagsmat - godare och enklare rätter för hela veckan

Jag tycker generellt sett om att laga mat, men den senaste tiden så har jag saknat inspiration och mest lagat samma gamla rätter. När jag såg att Maria Zihammou, som skrivit en av mina mest använda och inspirerande kokböcker Fransk Bistro, skrivit en ny kokbok om vardagsmat så blev jag genast intresserad och till min lycka var Semic vänliga och skickade ett exemplar.

Ny vardagsmat – godare och enklare rätter för hela veckan innehåller precis det som titeln utlovar, en samling med rätter från olika delar av världen som är goda och enkla som passar bra som vardagsmat. Jag måste säga att med boken kom även min inspiration tillbaka och jag har ägnat mycket tid åt att bläddra fram och tillbaka i boken för att se vilka recept som jag vill prova först. Än så länge har jag hunnit provlaga en handfull recept och en lång lista på recept som jag vill laga. Jag tycker om att flera av recepten är vegetariska och att de blandade med de andra recepten. Mina favoriter hittills har varit receptet på helstekt kyckling med äpple och timjan som blev väldigt bra och i det här receptet på pasta carbonara har jag hittat en snabb och enkel rätt som det är bara att slänga ihop med några få ingredienser som jag nästan alltid har hemma. Näst på tur bland recepten är harira, en marockansk soppa med rotfrukter, linser, tomater och kikärtor som man antingen kan servera som den är eller med grytbitar av lamm.  

Semic skickade boken

Glad Påsk!

Det är påskafton och hemma hos mig råder lugnet innan stormen då nästan hela släkten kommer på påskmiddag. I år kommer det att serveras kavring med kallrökt lax, en fransk lammgryta (som jag aldrig provlagat) och en hemmagjord chokladmousse. Till skillnad från alla andra så hoppas jag att det fortsätter vara mulet under eftermiddagen, det blir nämligen så hiskeligt varmt i min lägenhet när solen ligger på och det kommer nog att vara varmt ändå när det är fullt med folk här.

Resten av helgen kommer jag att försöka ägna åt påskläsningen som i år består av Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (som börjat väldigt bra) och När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka.

Fredagsmys

Ända sedan jag köpte Maria Zihammous kokbok Fransk bistro i februari så har varit sugen på att prova att göra en tarte tatin, vilket är en uppochnervänd äppelkaka med smördeg som gräddas i stekpannan. Nu har det äntligen blivit av, bland annat efter att ha fått lite tips från Hela Sverige bakar på Sjuan. Det visade sig inte vara så svårt som jag trodde (särskilt som att jag köpte smördegen färdig) och gott blev det. Även om kakan smakade bra kylskåpskall till frukostefterrätt, så kommer den bäst till sin rätt medan den är varm.

 

En nygräddad tarte tatin utgjorde tillsammans med en kanna te och den finstämda filmen Snille och smak, om Svenska Akademiens arbete, mitt fredagsmys i soffan.

Den oerhört inspirerande kokboken Fransk bistro, som är en av mina absoluta favoriter, finns att köpa här och här.

MasterChef Australia

En sak som jag ägnat antagligen för mycket tid åt under min konvalescens är att analysera ett matlagningsprogram som jag är helt fascinerad av, nämligen MasterChef Australia som nu visas på TV3. Det är den andra säsongen som visas nu i 84 avsnitt. Det var när jag såg den första säsongen som jag fastnade i matlagningstävlingen som aldrig verkade ta slut, t ex när det var sex tävlande kvar och jag kunde se slutet, då tog de tillbaka fyra av de utslagna deltagarna. Det finns vissa saker som skiljer MasterChef Australia från liknande program, dels att det är 84 avsnitt (vilket är fler än en säsong av de svenska eller amerikanska varianterna), avsnitten är olika långa (30, 60 eller 90 minuter långa) och att man låter saker ta tid, några exempel;
Stresstest med utslagning, 60 minuter. De tre personer som misslyckades i den föregående utmaningen ska baka varsin likadan tårta, de blir bedömda och alla får beröm även om inte alla lyckas med alla delar. En åker ut, hans kamrat gråter.
Proffsduell, 30 minuter. Den som vann den föregående utmaning får chansen att möta en proffskock i en duell som kan ge immunitet i ett kommande stresstest. Proffset ger råd och tips, men vinner nästan alltid.
MasterClass, 90 minuter. De två av domarna som är kockar har matlagningslektion med deltagarna där de går igenom olika tekniker.

Utöver att de låter saker ta tid istället för att stressa igenom alla moment på en timme (vilket även gör att om man missar fem avsnitt så hinner det inte hända så mycket), så slås jag av att alla är snälla. Till skillnad från många andra tävlingsprogram så är alla snälla mot varandra hela tiden, deltagarna pratar inte skit bakom ryggen på varandra eller vill att någon ska åka hem och det finns inte heller någon Gordon Ramsay-typ som konstant gormar, skäller och hackar på deltagarna. De tre domarna Matt Preston, George Calombaris och Gary Mehigan är aldrig elaka i sin kritik och vill lära ut, inte bryta ner. Råkar du servera rå kyckling kan du alltid få beröm för de utsökta grönsakerna. Det kan hända att jag tänkt alldeles för mycket på MasterChef Australia de senaste dagarna, men jag har inte haft så mycket annat att göra än att titta ut på min suddiga omgivning.

Stora kokboken

När jag fick frågan om jag ville ta över en gammal kokbok som mormor inte längre behöver så tog jag med glädje emot den då den kombinerar mina två intressen gamla böcker och kokböcker. Boken heter Stora kokboken – Hushållets uppslagsbok i alla matfrågor, är ett praktverk på närmare 700 sidor och som behandlar det mesta som man behöver veta om mat i olika former. Det här är den femtonde upplagan från 1948 och är skriven av skolkökslärarinnorna Edith Jonsson-Ekegårdh och Britta Hallman-Haggren.

 

När jag började bläddra i boken blev jag mer och mer fascinerad ju mer jag bläddrade och läste. Utöver att det finns färgplanscher som visar grönsaker, svamp, fiskar, styckningsdetaljer av olika djur och garneringar (två sidor) så finns det många pedagogiska svartvita bilder som visar hur man gör olika saker och serveringsförslag. I grönsaksdelen så finns det på tre sidor 14 bilder som visar grönsaksuppläggningar, 10 av dem innehåller intressant nog ärtor. Det finns även en del rätter som verkar ha försvunnit, som fylld stekt gurka och fylld stor lök.

 

Efter att man gått igenom näringslärans grunder och de olika sorternas mat (bland annat bakning, ost, smörgåsar, grönsaker och soppa) så kommer man till de mer intressanta delarna om matsedlar och dukning och servering. För att underlätta för husmodern så har man gjort matsedlar för fyra veckor för varje årstid, vinter, vår, sommar och höst, som innehåller frukost, lunch och middag. Det finns även matsedlar för alla årets högtider (dessa är komponerade 1939) som även de innehåller förslag på vad man bör servera till dagens alla måltider. Det finns så klart även menyförslag till olika sorters bjudningar som supéer (flera sorters), herr- och damlunch, fina herrmiddagar, cocktailparties, förmiddagsmottagning, kafferep och barn- och ungdomsbjudningar.

 

I kapitlet om dukning och servering så får man lära sig allt man behöver veta om dukning och servering, både till vardag och fest, och så klart med pedagogiska bilder. Man får veta att ”det är varje husmoders plikt att se till att även måltiderna i vardagslag är ordnade med omsorg och bordet prydligt” och att man alltid ska ha en plan vid dukningen, aldrig plocka fram tillbehören på måfå och vikten av att alltid använda en bricka. Det finns även en bildserie med 24 bilder som visar hur man går tillväga vid servering och avdukning vid större middagar då man använder sig av serveringspersonal.

Matlagning

För en vecka sedan så skrev jag att mitt nya kokboksinköp Fransk Bistro fyllde mig med inspiration och jag har nu hunnit provlaga två av recepten.

Först ut blev en paj med (purjo)lök och fläsk, vilket vid närmare läsning visade sig vara en vanlig quiche lorraine, som jag inte gjort många gånger även om det var längde sedan sist. God blev den i alla fall med kombinationen purjolök, knaperstekt bacon, smakrik ost och en äggstanning med grädde istället för mjölk (jag gjorde i och för sig en blanding).

Jag tycker att de gånger jag ätit musskor så har det varit gott (även om det brukar bli sådana man köper på burk) och har velat prova färska musslor, men det har kännts lite läskigt med hur man vet vilka som är dåliga och inte. Nu kände jag att det var dags att våga prova på musslor och det visade sig inte vara så farligt, när jag rengjorde dem så slängde jag de som var trasiga och öppna och kollade så att alla hade öppnat sig under kokningen. Själva musslorna blev bra, med jag fick inte riktigt till smaken och konsistensen på såsen. Nästa gång funderar jag på prova musslor med citron, jag tror att de vinner på lite syra.

För övrigt så tycker jag att det är otacksamt att fota mat på tallrik, det blir aldrig riktigt bra.