Sent i november

När Tove Janssons Sent i november rekommenderades under biblioterapin i Babel härom veckan så kände jag för att återuppta genomlyssnandet av Muminböckerna (i inläsning av Mark Levengood) som jag inledde, men inte slutförde, för ett par år sedan. Det märkliga med Sent i november är att vara i Mumindalen utan Muminfamiljen, som seglat iväg på äventyr.

 

Det är sen höst och fem figurer söker sig till Muminhuset för att finna ro i det trevliga huset där det tassar omkring en familj i bakgrunden. Snusmumriken har i vanlig ordning lämnat Mumindalen för vintern, men återvänder för att hitta de fem tonerna som blev kvar. Filifjonkan drabbas av städfobi efter en nära döden-upplevelse vid fönsterputsningen (vilket hon tycker är jobbigt eftersom hon inte tycker om smuts och baciller) och bestämmer sig för att hälsa på Muminfamiljen ett tag. Mymlan kommer för att hälsa på sin syster lilla My. Onkelskruttet som är gammal och har problem med minnet kommer för att fiska i bäcken. Även Hemulen och homsan Toft kommer till Muminhuset och när familjen inte är där så flyttar det udda sällskapet in för vänta på att de ska komma tillbaka. Tillsammans så hjälps gruppen åt att lösa de problem som för dem till huset, både de praktiska och de psykologiska.

 

Även om det är lite märkligt att befinna sig i Mumindalen utan Muminfamiljen så är det en bra och trevlig bok, även om det inte känns som en barnbok på samma sätt som de andra böckerna.