Stalker

Det dyker upp ett filmklipp hos Rikskriminalpolisen på en kvinna som är filmad från trädgården och nästa dag hittas hon brutalt mördad. När det kommer en ny film till polisen så finns det ingen tid att hinna identifiera kvinnan innan det för sent. Det finns vissa likheter mellan morden och ett brutalt mord som prästen Rocky Kyrklund dömdes till rättpsykiatrisk vård för nio år tidigare. Problemet är att Rocky lider av svårt minnesförlust och blackouter efter en svår bilolycka. När psykologen Erik Maria Bark kopplas in för att hjälpa polisen så börjar han ljuga för att rädda sitt eget skinn. Samtidigt så har Joona Linna varit försvunnen i ett år och nästan alla tror att han är död.

Stalker är den femte boken som författarparet Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril skriver om den egensinnige polisen Joona Linna under pseudonymen Lars Kepler, och det är nog i mitt tyckte den sämsta av böckerna. Även om jag brukar tycka att böckerna brukar kunna vara överdrivna (vilket är lättare att acceptera när vet om att de är urspårade från början) så dras jag ändå med och kan inte lägga ifrån mig boken förrän den är slut, men den här gången fastnade jag inte på samma i berättelsen. Det är inget större fel på språket, även om det förekommer en del klyschor med morgonrockar som öppnar sig själv och att alla kvinnor är vackra med åtsittande kläder. Min största invändning, förutom antalet sidor (få böcker behöver vara 603 sidor), är att dör så många i boken och att det finns alldeles för mycket övervåld som bara är onödigt. Plus att människor som borde ha dött ändå reser sig upp och fortsätter strida. Jag tror att det kan vara dags för mig och Lars Kepler att gå skilda litterära vägar. Påminn mig gärna när nästa bok kommer då det finns en viss risk för att jag kommer att tänka ”En ny bok av Kepler, så spännande och trevligt”.

Bonniers skickade boken