måndag 3 juli 2017

Glöm mig

Jag är inte något större fan av Alex Schulman och tycker ofta att det han skriver är nedlåtande, föraktfullt mot de som inte tycker som honom och ibland rent elakt. Även om jag hört en del bra saker om Schulmans självbiografiska roman Glöm mig, så hade jag inte en tanke på att läsa den innan jag fick tillsammans med de övriga nominerade böckerna till Årets bok. Schulman skriver i bokens inledning att det här är hans berättelse och att hans två bröder kan ha upplevt det hela annorlunda. Det är en väldigt utlämnande bok om att växa upp med en alkoholiserad mamma och hur han försökte hantera situationen både som barn och som vuxen. Det är en berättelse om tre bröder som bitvis for väldigt illa och som gjorde allt för att dölja mammans drickande för omgivningen. Efter att ha läst boken känner jag mer sympati för Schulman efter det som han gått igenom. Dock så kommer jag inte att läsa flera böcker av honom.

Inga kommentarer: