April - en sammanfattning

Det har blivit dags att sammanfatta läsmånaden april, en månad där det funnits mer lästid än vanligt. Det har också varit en månad som gått i deckarnas (5 st) och debutanternas (6 st + 1 som är den första som översatts till svenska) tecken. Eftersom jag haft gott om tid så har jag passat på att läsa ikapp en del böcker som blivit liggande och som skickats spontant till mig (7 st).

Fällan av Melanie Raabe

Ett långt spår av blod av Mason Cross

Barmark av Malin Nord

mocka av Tatiana de Rosnay

Vi två av Andy Jones

Versioner av oss av Laura Bernett

Kolibri av Kati Hiekkapelto

Så långt vi kan följas av Susanna Martelin

Ung kvinna saknad av Claire Douglas

Allas älskare, ingens älskling av Per Hagman

cirkeltecknaren av Fred Vargas

Antal lästa böcker: 11

Antal pappersböcker: 9

Antal e-böcker: 2              

Antal böcker utgivna 2017: 8

Antal klassiker: 0

Antal deckare: 5

Antal faktaböcker: 0

Antal seriealbum: 0

Antal kvinnliga författare: 8

Antal manliga författare: 3

Antal kvinnlig och manlig författare: 0

Antal böcker lästa på svenska: 11

Antal böcker lästa på engelska: 0

Antal böcker lästa på originalspråk: 3

Antal recensionsex: 7

Antal länder: 5 (Sverige, England, Frankrike, Tyskland, Finland)

Så långt vi kan följas

Alex och K lär känna varandra i högstadiet och deras vänskap blir snabbt djup och stark. De känner sig mer som syskon än som vänner. Tio år senare är de fortfarande bästa vänner, men omständigheterna har ändrats. Alex har precis flyttat ihop med sin pojkvän och jobbar med besvärliga hästar på en ridskola och K ska precis till att ha sin första fotoutställning. Då händer det otänkbara som slår sönder hela Alex värld. Hur är ska hon kunna gå vidare utan K i sitt liv.

Så långt vi kan följas är Susanna Martelins debutroman, även om hon vann Lilla Augustpriset 1998 med novellen Att frigöra en fjäril. Det är en stark berättelse om vänskap, kärlek och vad som händer när döden tränger sig på. 

Alfabeta skickade boken

Bästautmaningen - Den känslosammaste

Det har blivit dags för bästautmaningen hos Lyran som den här gången undrar

Många av de böcker jag läser väcker starka känslor, jag blir upprörd, arg, ledsen, förfärad, lycklig, sur o s v. Berätta om den bok som gett dig den starkaste känsloreaktionen, oavsett vilken känslan var!

Det händer lite titt som tätt att böcker väcker en hel del känslor hos mig, både positiva och negativa. Ibland bli jag så irriterad att jag helt enkelt vill kliva in i böckerna för att säga ut karaktärer att skärpa sig, rycka upp sig och ta tag i tillvaron. Den senaste boken som väckte den typen av irritation var Per Hagmans Allas älskare, ingens älskling. Annars så minns jag att Peter Pohls bok Jag saknar dig, jag saknar dig väckte väldigt starka känslor hos mig och är en av de böcker som jag gråtit allra mest till. Den handlar om två enäggstvillingar där den ena av dem dör efter att ha blivit påkörd av en bil och den andra är berättaren.

Ett långt spår av blod

Två veckor innan sin avrättning rymmer den ökände ”Chicagoprickskytten”, Caleb Wardell, under en fångtransport. För att få tag på Wardell vänder sig FBI till Carter Blake, som är expert på att hitta personer som inte vill bli hittade. Tillsammans med den ambitiösa FBI-agenten Elaine Banner (som balanserar karriären med livet som ensamstående mamma) måste Blake spåra Wardell som rör sig över Amerika och dödar till synes slumpmässigt.

Ett långt spår av blod är Mason Cross debut och den första boken i serien om Carter Blake (den fjärde boken släpps på engelska nu i april). Jag tyckte att boken var lite trög att komma in i, men efter några kapitel var jag fast och sträckläste i princip hela boken. Det finns ett bra flyt i både berättelsen och i språket, men överlag så är det en stark debut. Däremot så tyckte jag inte att historien höll hela vägen och det dog alldeles för många för min smak. Upplösningen påminde för mycket om en standard actionfilm från Hollywood och kändes inte särskilt trovärdig. Det var ändå trevligt att stifta bekantskap med Blake, men jag kommer inte att läsa fler böcker i serien.

Modernista skickade boken

Bokbloggsjerka 28 april – 1 maj

Det är fredag och det betyder att det blivit dags för veckans bokbloggsjerka

Vilket bokförlag ligger dig varmast om hjärtat och varför?

Jag tror att det är bra att det finns många förlag som ger ut bra och intressant litteratur, både bredare böcker och lite smalare titlar. Det gör att det är väldigt svårt att välja ett favoritförlag och dessutom så är mina favoritförfattare utspridda på många förlag. Skulle jag tvingas välja ett förlag skulle det nog ändå bli Sekwa, som jag tycker har en väldigt intressant utgivning (plus att man kan prenumerera på hela utgivningen).

Fällan

Linda Conrads är 38 år och en framgångsrik författare som är känd för att vara extremt tillbakadragen, hon har inte lämnat sitt hus på elva år och ger inga intervjuer. För tolv år sedan mördades Lindas syster Anna av en gärningsman som aldrig åkte fast, men Linda såg honom när han flydde från brottsplatsen. En dag ser hon honom igen, på TV. Numera är han en framgångsrik journalist och eftersom Linda vet att ingen kommer att tro på henne bestämmer hon sig för att gillra en fälla. Linda bestämmer sig för att skriva en thriller om en kvinna som blir mördad och där gärningsmannen kommer undan och när boken publiceras ger hon en enda intervju i sitt hem, med den enda person som faktiskt vet mer om mordet än hon själv.

Ibland händer det att det dyker upp böcker som jag inte bett om här hemma och det är inte alltid de blir lästa. I alla fall inte på en gång och särskilt inte när det är en för mig helt okänd debutant. När Fällan av den tyska debutanten Melanie Raabe anlände genom brevinkastet så tyckte jag att den verkade vara så intressant att den genast hamnade längst upp i läshögen. Det är en väldigt stark debut och välkonstruerad thriller där man aldrig vet vad som väntar och där historien håller hela vägen till sista sidan. Det är också en bok som är svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa.

Louise Bäckelin Förlag skickade boken

Helgfrågan v.17

Det har blivit dags för veckans helgfråga hos Mias bokhörna

Vad tror ni förlagen vinner på att ge oss bokbloggare recensionsexemplar?

Jag tror att förlagen ser recensionsexemplaren som en billig marknadsföring och ett sätt att få igång snacket på nätet om böckerna. Särskilt om det handlar om lite smalare titlar som inte annars kanske skulle ha recenserats på så många ställen, medan författare som Camilla Läckberg, Lars Kepler och Jo Nesbø säljer sig själva på ett annat sätt. När det gäller debutanter så har jag en känsla av att en del förlag skickar ut böcker till bokbloggaren utan de bett om dem med förhoppningen om att de ska läsas, recenseras och få en extra skjuts i marknadsföringen. Den känslan bottnar i att jag hittills i år har läst 10 böcker som skickats till mig och som är skrivna av författare som inte tidigare är utgivna på svenska (alla böckerna har dock inte kommit i år) och som jag inte aktivt bett om att få som recensionsexemplar.

Olikhetsutmaningen: Nord och syd

Det är torsdag och det har blivit dags för veckans olikhetsutmaning hos enligt O, som den här gången handlar om nord och syd.

Nord får representeras av Alec Wilkingsons Polarexpeditionen, en bok som till stor del handlar om Andrées polarexpedition men som även behandlar det sena 1800-talets iver att utforska Nordpolens extremt ogästvänliga landskap ur ett bredare perspektiv.

Betydligt längre söderut ligger Buenos Aires och Argentina, där romanen Torsdagsänkorna av Claudia Piñeiro utspelar sig. I ett exklusivt bostadsområde utanför Buenos Aires verkar allting vara perfekt, men när tre män hittas döda på botten av en pool visar det sig att det finns mycket som rör sig under ytan. 

Allas älskare, ingens älskling

Jag har läst Per Hagmans nya roman Allas älskare, ingens älskling och vet inte vad jag ska skriva om den. Det är en självbiografisk roman som beskrivs som en syskonroman till Att komma ska vara en schlager från 2004, vilket är en bok som jag inte tagit mig igenom trots flera försök. Annars har jag läst det mesta av Hagmans skönlitterära produktion sedan jag upptäckte honom genom När oskulder kysser i slutet av tonåren. Jag minns att jag tyckte mycket om Vänner för livet när den kom för sju år sedan. I övrigt kommer jag mest ihåg att jag (troligtvis, jag är inte helt säker) läst hans första romaner Cigarett, Pool och Volt, samt novellsamlingen Skugglegender, men jag kommer varken ihåg vad jag tyckte om dem eller vad de handlade om.

Allas älskare, ingens älskling påminner om dagboksanteckningar som beskriver Hagmans liv mellan 2011-2015 och hur han lever utan någon större plan för framtiden. Han har alltid ont om pengar, han lyckas inte skriva någon ny bok och när han inte jobbar i en bar på Marstrand under sommaren mest hänger på sunkiga barer i Nice, Palermo och Lampedusa eller hänger i familjens hus på Västgötaslätten. Det handlar även en hel del om hans dåliga privatekonomi, där en gammal skuld gör att hans försätts i personlig konkurs, och det som han anser vara en orättvis kamp mot diverse myndigheter. Även om jag bitvis irriterar mig på boken och Hagman (som i mitt tycke verkar vara ganska omogen), så blev det ändå så att jag sträckläste boken. 

Årets bok

Idag presenterades de nominerade till Årets bok, ett pris som delas ut av Bonniers bokklubbar och där vinnaren röstas fram av läsarna. Själva priset delas sedan ut på Bokmässan i Göteborg i september. De böcker som är nominerade i år är;

Andras vänner av Liane Moriarty

Störst av allt av Malin Persson Giolito

Björnstad av Fredrik Backman

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Flickorna av Emma Cline

Glöm mig av Alex Schulman

Hennes nya namn av Elena Ferrante

Italienska nätter av Katherine Webb

Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Törst av Jo Nesbø

Vargarnas tid av Elisabeth Nemert

Lykttändaren av Pontus Ljunghill

Jag har fetmarkerat de fyra böcker som jag har läst av de tolv nominerade titlarna. Det är ingen av de övriga böckerna som står på min att läsa-lista för tillfället. Dock har jag varit sugen på att läsa Flickorna av Emma Cline sedan den kom ut, men det har inte blivit av. Jo Nesbøs bok började jag på, men kom inte så långt. Jag gissar på att det kommer att stå mellan Malin Persson Giolito och Fredrik Backman om första platsen, även om jag skulle bli väldigt glad om Elena Ferrante skulle vinna.

Röstar gör man på Årets boks hemsida.