Michelle lämnar London för att skapa sig ett nytt liv i
Longhampton, långt borta från hennes kontrollerande man Harvey. När hon kommer
till Longhampton så lär hon känna Anna, som försöker räcka till för sin man
Phil, de tre styvdöttrarna och den livliga dalmatinern Pongo, samtidigt som hon
längtar efter ett eget barn. När de två vännerna tar över stadens bokaffär så skapar
de ett bokparadis.
Och så levde de lyckliga är den tredje boken som jag läser
av Lucy Dillon som utspelar sig i Longhampton och där hundar har en
framträdande roll. De två tidigare böckerna, Ensamma hjärtan och hemlösa hundar
och Hundar, hus och hjärtats längtan har jag uppskattad för de charmiga
chick-lit böcker som de är och som lämnar efter sig en mysig känsla. Tyvärr så
får jag inte samma känsla den här gången, vilket kan bero på att jag den här
gången lyssnade på den som ljudbok eller att jag inte var i samma stämning. Jag
tyckte inte att Och så levde de lyckliga var så jättebra, den kändes väldigt
förutsägbar och precis som titeln antyder så blir alla lyckliga på slutet även
om de länge var olyckliga. Jag tror att boken fungerar bättre i ett soffhörn
med en kanna te när man är sugen på att läsa chick-lit än att lyssna kritiskt
på den på jobbet (och ägna många timmar åt att de som så uppenbart kommer att
få varandra ska inse att de passar ihop).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar