När duvorna försvann

Det känns lika bra att börja den här recensionen  med en fråga 

Är Sofi Oksanens nya roman När duvorna försvann lika bra som den förra romanen, Utrensning?

Svaret är nej, det är den inte. Därmed inte sagt att boken är dålig på något vis. Jag hade inte heller riktigt väntat mig att den skulle leva upp till de skyhöga förväntningarna som skapades efter mästerverket Utrensning.

När duvorna försvann är den tredje boken i Oksanens tänkta kvartett om Estlands historia under 1900-talet och i centrum för berättelsen står ett olyckligt äktenskap byggt på lögner. Edgar bygger sitt liv på lögner och sin förmåga att manipulera både människor och handstilar. Under andra världskriget vänder han kappan efter vinden och arbetar för både tyskarna och ryssarna, beroende på vem som har makten över landet. Efter kriget är Edgar historieskrivare åt Sovjet och där fördömer han tyskarnas gärningar, som han själv var inblandad i. Edgars hustru Juudit representerar kvinnornas oskrivna historia under kriget, de som förälskade sig i en tysk soldat och som fick leva med den skammen resten av livet. Här finns även motståndsmannen Roland som lever i skogen och som för dagbok över de övergrepp som han bevittnar med förhoppningen om att sanningen en dag ska komma fram.

När duvorna försvann är som sagt den tredje delen i en tänkt kvartett om Estlands historia och jag ser redan fram emot att läsa nästa del. Även om den inte riktigt når upp till den mästerliga Utrensning så är det en riktigt bra bok som är välskriven med en intressant historia och trovärdiga karaktärer.