Veckans brott och utmaning

Den här veckan har Kulturkollo ett deckartema och veckans tisdagsutmaning lyder;

Om du måste välja en bok, en film och TV-serie som alla deckarälskare bör läsa/se – vilka skulle du välja och varför? 

Den bok som jag väljer får bli Mannen som gick upp i rök av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, det är den andra boken i serien om Martin Beck och är en av deras bästa. Den är ganska kort, innehåller väldigt få lik (faktiskt inget alls som det verkar) och innehåller inget onödigt. Många av dagens deckarförfattare borde ta lärdom av enkelheten i de tidiga Beck-böckerna.

Filmen får bli filmatiseringen av Åsa Larssons debutroman Solstorm, som är en enligt mig ovanligt lyckad filmatisering av en deckare. Att historien utspelar sig under vintern i Kiruna gör det hela ännu bättre.

När det gäller tv-serier så har jag sett många deckarserier från Rättvisans män (Jake and the fat man) till den senaste favoriten The Mysteries of Laura och det är svårt att välja en favorit. The Mysteries of Laura är väldigt bra, så se den om ni inte redan gjort det. Den visas på Kanal 5.

The Mysteries of Laura

Jag är väldigt förtjust i kriminalserier på tv och brukar alltid följa ett par stycken och nu har det dykt upp en ny favorit, The Mysteries of Laura på Kanal 5. The Mysteries of Laura är inte riktigt som andra kriminalserier, huvudpersonen är Laura Diamond, kriminalpolis vid New York-polisen som försöker balansera yrkeslivet med att vara en frånskild mamma med två väldigt aktiva tvillingpojkar och en irriterande ex-man. Det är en serie som innehåller mycket mer humor och ett litet annat perspektiv på polisarbetet. Själva mordhistorierna kan hamna lite i bakgrunden och vara lite snåriga, men det är bara trevligt. Jag hoppas att det blir en långlivad serie.

Criminal Minds

Den senaste tiden har jag drabbats av en lässvacka som verkar hålla i sig ganska länge, och inte blev det bättre av att jag drabbades av tandinfektionen från helvetet med feber som bytte ut hjärnan mot bomull och en rejäl svullnad i ansiktet (äter nu en dunderkur penicillin för att bli av med infektionen). Vad gör man då när läsningen inte fungerar som man tänkt? Ett alternativ är att istället titta på tv-serier. Eller som i mitt fall titta väldigt mycket på en tv-serie, Criminal Minds (eller Runinskrifter Minds som telefonen försökte ändra det till). Jag har sedan i julas sett de 200 avsnitt finns än så länge av serien, visserligen har en hyfsat stor del tittningen skett med ett öga samtidigt som jag surfat eller gjort något annat soffhörnsbetonat, något som beror på att jag sett en hel del avsnitt tidigare (och kommer förvånansvärt sällan ihåg utgången). En sak som är bra med Criminal Minds är att det går bra att se enstaka avsnitt på tv, men om man ser flera avsnitt efter varandra så ser man att det även finns större perspektiv i serien.

För de som aldrig sett Criminal Minds kan jag upplysa om att den handlar om en grupp profilerare på FBI som åker runt i USA och hjälper de lokala polisdistrikten att hitta (mestadels) seriemördare. Det kan verka lite märkligt att vara så inne i en serie som innehåller så många bestialiska mord, men det som skiljer den här serien från andra serier är att en del av fokus ligger på mördarna och hur de hamnat där de är. Det är inte det vanliga där poliserna är de goda och jagar de onda mördarna, här psykologiseras det mer och mördarna är inte alltid helt igenom onda, de lider ofta av psykiska sjukdomar eller har råkat får något som triggat igång beteendet. En sak som jag missat förut är det i serien ofta tas upp hur karaktärerna hanterar allt de hemska som de kommer i kontakt med dagligen och de hjälper varandra. Dessutom så sticker de inte under stol med att arbetet inte går så bra ihop med privatlivet, då de arbetar mycket och ofta kallas iväg med kort varsel. En annan sak som jag gillar med Criminal Minds är att en de får tag på riktigt bra skådespelare till de mer komplexa gästkaraktärerna. Sedan går det inte komma ifrån att en stor del av behållningen med serien är den fasta ensemblen som utgör själva teamet och består av teamchefen Aaron Hotchner, det unga geniet doktor Spencer Reid, den erfarne David Rossi, Derek Morgan, Alex Blake, JJ, och den lätt excentriska tekniska analytikern Penelope Garcia. Dessutom är tjejerna starka och tar plats.

Bokbloggsjerka 17 – 20 januari

Det är äntligen fredag (efter en osedvanligt lång arbetsvecka) och dags för veckans bokbloggsjerka.

Vilken är den absolut bästa tv-serie/film du har sett i din genre? Serien eller filmen behöver inte vara en filmatisering av en författare du har läst men den/de ska ha en stark anknytning till din favorit genre.

Både när det gäller läsning och tittande på tv-serier så tycker jag om att blanda genrer för att få variation och för att jag har lite splittrade preferenser. Jag tycker om att titta på dramaserier som Gilmore Girls och Hart of Dixie, sjukhusserier som Grey's Anatomy och House, kostymdrama som Downton Abbey, komedier som The big bang theory, True blood (som jag inte riktigt vet vad jag ska klassa den som) och en del miniserier som Frimans krig. Den kategori som jag nog tittat mest på genom åren är nog ändå deckarserier där favoriterna är (eller i alla fall har varit under perioder, vissa evighetsserier lessnar jag på i omgångar) CSI (de första säsongerna), Morden i Midsomer, Criminal Minds, Rizzoli & Isles (med något så ovanligt som två kvinnliga huvudkaraktärer) och så gillade jag den brittiska serien Broadchurch som gick på svensk tv i våras. 

En ny chans

Jag har varit skeptisk till filmatiseringarna av böcker om DCI Alan Banks och har skrivit om det här. Igår tänkte jag i alla fall ge tv-serien en ny chans, även om jag egentligen tycker att ingen av skådespelarna ser ut som de gör i mitt huvud. Det tog inte många minuter innan jag kände för att ge upp, Annie Cabbot var höggravid (och ser för ung ut och har fel frisyr), vilket hon aldrig är i böckerna. Historien var bekant då jag läst boken och det var två saker som jag var säker på, att Banks bror Roy var död och att Banks får broderns bil på slutet. Övriga delar historien och vem som var mördaren var helt borta ur minnet. Jag lyckades se större delen av avsnittet, även om jag sappade till en repris Morden i Midsomer (som jag mot slutet insåg att jag sett förut, men hade ingen aning om vem som var mördaren) emellanåt. Jag får trösta mig med att det kommer en ny bok om Banks, Children of the revolution, i augusti.

Lassgård vs Persbrandt

På mitt arbete så har vi en debatt som blossar upp ibland om vilken skådespelare som bäst gestaltar Gunvald Larsson på tv och film, Rolf Lassgård eller Mikael Persbrandt. Tyvärr så har diskussionerna en tendens att gå i cirklar då ingen av oss är bredd att ge oss angående den vi föredrar. De två av mina kollegor som föredrar Persbrandt hävdar att han brutalitet och snygghet är den avgörande faktorn. Jag å min sida anser att det är Lassgård som bäst gestaltar Gunvald Larsson, förutom att han passar in på beskrivningarna i böckerna, genom att kombinera brutaliteten från böckerna med överklassvanorna. Däremot verkar jag vara tämligen ensam om att tycka att Lassgård är den som bäst skulle bära upp en sidenpyjamas.

En pilgrims död

Jag har sett fram emot att se den nya svenska deckarserien En pilgrims död, som är baserad på Leif GW Perssons böcker, och som började visas på SVT igår. Att det är Rolf Lassgård spelar polisen Lars Martin Johansson kändes som ett klockrent val, men castingen av de andra rollerna kändes inte lika klockrena. Då jag har läst och uppskattat alla av Leif GWs deckare så var mina förväntningar nog lite för högt uppskruvade. Att man valt att slå ihop två böcker (Mellan sommarens längtan och vinterns köld och Faller fritt som i en dröm) tycker jag gjorde berättelsen rörig, även om jag vet att båda böckerna behandlar mordet på Olof Palme på olika sätt. Det är svårt att få skådespelarna att se olika gamla ut och här verkar man mest ha nöjt sig med att ändra lite på hårfärgerna, vilket gör att alla ser i princip lika gamla ut oavsett om det är nutid eller hösten 1985.

Jag tror att jag hoppar över de resterande tre avsnitten och ser Veckans Brott istället och väntar på den försenade deckaren Pinocchios näsa.

Odjuret

Jag har inte läst någon av duon Roslund & Hellströms deckare om kommissarie Ewert Grens. Jag har även lite svårt för svenska polisfilmer, särskilt de som bygger på böcker som jag läst. Dels beror det på att jag har svårt för att skådespelarna inte brukar se ut som de gör i mitt huvud. Dels beror det på att jag sett alldeles för många dåliga filmer med Martin Beck, Kurt Wallander och Johan Falk, för att nämna några. Det finns alltså inte så mycket som talar för att jag ska uppskatta Odjuret som visades på SVT. Odjuret skiljer sig från de massproducerade filmerna då den kändes både välskriven och välgjord med duktiga skådespelare. 

En pedofil rymmer från fängelset och dödar en femårig flicka. När polisen inte löser fallet tillräckligt snabbt så tar flickans pappa lagen i egna händer och söker upp mördaren och dödar honom, vilket gör honom till en hjälte i mångas ögon. Det blir istället åklagaren som åtalar pappan som får iklä sig rollen som den onde.

Det här är bra, oväntat bra. Historien känns välgenomarbetad, både som manus, regi och skådespelarinsatser. Det känns som att man ansträngt sig för att hitta rätt skådespelare till alla rollerna. Ola Rappace och Philomène Grandin är bra och trovärdiga i rollerna som föräldrar till den mördade flickan. Eftersom jag inte har läst någon av böckerna så har jag ingen bild av hur Ewert Grens ska vara, men jag tycker att Peter Dalle gestaltar en trovärdigare och mänskligare polis än vad som vanligt vis syns i polisfilmer. Här finns även utmärkta skådespelare som Johan Widerberg och min nya röstförälskelse Gerhard Hoberstorfer i ganska små roller i vad som först verkar vara en bihistoria. Jag har i alla fall blivit sugen på att läsa några av böckerna.

Odjuret kan man även se på SVT Play i 29 dagar till.

DCI Banks

Igår kväll så visade SVT den första av tre delar av den senaste brittiska polisserien Kommissarie Banks, som är polis i den fiktiva staden Eastvale i Yorkshire Dales. Jag läser ganska många deckare och DCI Alan Banks har under de senaste tio åren blivit en av mina favoritpoliser. Efter att ha läst mer än tio böcker om Banks så känns det som att umgås med en gammal vän. Hur känns det då när denna kära vän dyker upp på tv-skärmen? Inte alls bra för att vara ärlig, det är inte mycket som stämmer med bilderna som finns i mitt huvud. I mitt tycke så är Stephen Tompkinson helt fel i rollen som Alan Banks, han är den totala motsatsen till hur jag tänker mig honom. Annie Cabbot är en annan huvudkaraktär som känns helt fel, hon är alldeles för ung och bohemisk, hennes frisyr (som den beskrivs i böckerna) sitter dessutom på en annan karaktär. Jag saknar även den nära och inte helt enkla relationen mellan Alan och Annie som hela tiden ligger och bubblar under ytan i böckerna. Ingen av de övriga karaktärerna känns heller rätt. I pilotavsnittet, Aftermath (I ondskans spår på svenska), som visades i somras så bodde Banks dessutom redan i det hus som han köper i en senare bok. Detta var en sak som jag störde mig på, men som antagligen inte märks om man inte läst böckerna. Jag tänker inte se några fler avsnitt, utan väljer att behålla den Alan Banks som finns i mitt huvud.