torsdag 20 februari 2014

Criminal Minds

Den senaste tiden har jag drabbats av en lässvacka som verkar hålla i sig ganska länge, och inte blev det bättre av att jag drabbades av tandinfektionen från helvetet med feber som bytte ut hjärnan mot bomull och en rejäl svullnad i ansiktet (äter nu en dunderkur penicillin för att bli av med infektionen). Vad gör man då när läsningen inte fungerar som man tänkt? Ett alternativ är att istället titta på tv-serier. Eller som i mitt fall titta väldigt mycket på en tv-serie, Criminal Minds (eller Runinskrifter Minds som telefonen försökte ändra det till). Jag har sedan i julas sett de 200 avsnitt finns än så länge av serien, visserligen har en hyfsat stor del tittningen skett med ett öga samtidigt som jag surfat eller gjort något annat soffhörnsbetonat, något som beror på att jag sett en hel del avsnitt tidigare (och kommer förvånansvärt sällan ihåg utgången). En sak som är bra med Criminal Minds är att det går bra att se enstaka avsnitt på tv, men om man ser flera avsnitt efter varandra så ser man att det även finns större perspektiv i serien.


För de som aldrig sett Criminal Minds kan jag upplysa om att den handlar om en grupp profilerare på FBI som åker runt i USA och hjälper de lokala polisdistrikten att hitta (mestadels) seriemördare. Det kan verka lite märkligt att vara så inne i en serie som innehåller så många bestialiska mord, men det som skiljer den här serien från andra serier är att en del av fokus ligger på mördarna och hur de hamnat där de är. Det är inte det vanliga där poliserna är de goda och jagar de onda mördarna, här psykologiseras det mer och mördarna är inte alltid helt igenom onda, de lider ofta av psykiska sjukdomar eller har råkat får något som triggat igång beteendet. En sak som jag missat förut är det i serien ofta tas upp hur karaktärerna hanterar allt de hemska som de kommer i kontakt med dagligen och de hjälper varandra. Dessutom så sticker de inte under stol med att arbetet inte går så bra ihop med privatlivet, då de arbetar mycket och ofta kallas iväg med kort varsel. En annan sak som jag gillar med Criminal Minds är att en de får tag på riktigt bra skådespelare till de mer komplexa gästkaraktärerna. Sedan går det inte komma ifrån att en stor del av behållningen med serien är den fasta ensemblen som utgör själva teamet och består av teamchefen Aaron Hotchner, det unga geniet doktor Spencer Reid, den erfarne David Rossi, Derek Morgan, Alex Blake, JJ, och den lätt excentriska tekniska analytikern Penelope Garcia. Dessutom är tjejerna starka och tar plats.

2 kommentarer:

Lena sa...

Har bara sett några avsnitt av Criminal Minds. Men serien verkar bra så vi skall nog fortsätta att kika på den framöver.

Anonym sa...

Jag undviker den här typen av serier, dels för att jag är lite av en fegis, men även för att jag själv har en psykiatrisk diagnos (bipolär). Jag blir irriterad på att psykiskt sjuk på något sätt blir synonymt med farlig vilket förstärker de fördomar som redan finns.