Tidigare i veckan var jag på biblioteket och lyssnade på
föredraget Fula ord – finns dom?! med författaren och maledictolgen Bengt
Dagrin. Föredraget har sin utgångspunkt i Dagrins egna barndomsupplevelser i
1940-talets Örebro, där han tidigt upptäckte att snarlika ord som hade samma
betydelse kunde uppfattas på helt olika sätt, där pissa var ett fult ord medan
kissa var ett fint ord och accepterat ord. Under föredraget förs ett resonemang
om de fula orden i vårt språk, hur de har förändrats över tid och rum, hur
människor har en tendens för att använda sig av förskönande omskrivningar av
fula ord. Ett ord som vi kanske idag inte tänker på att det har bytt betydelse
totalt är ordet tjej, som ursprungligen betydde hora, för att senare ändras
till att betyda ung kvinna. Dagrin berättade även att när det kommer in nya så
kallade modeord i språket så blir de antingen fina inneord eller fula slangord
beroende på vilka samhällsgrupper som använt dem först.
Bengt Dagrin har ägnat över 25 år åt att studera de fula
orden i vårt språk och har gett ut flera upplagor av Stora fula ordboken. Det märks att han kan sitt ämne och att han
har hållit det här föredraget många gånger, han drar allt ur minnet utan att
staka sig en enda gång. Det var en intressant kväll som bjöd på en del nya
insikter om de mindre fina delarna av vårt språk.
Maledictologi betyder för övrigt läran om fula ord är en term som Dagrin själv skapat
1 kommentar:
Låter som ett intressant föredrag! Det finns ju något lockande med fula ord och hur de används.
Skicka en kommentar