Odjuret

Jag har inte läst någon av duon Roslund & Hellströms deckare om kommissarie Ewert Grens. Jag har även lite svårt för svenska polisfilmer, särskilt de som bygger på böcker som jag läst. Dels beror det på att jag har svårt för att skådespelarna inte brukar se ut som de gör i mitt huvud. Dels beror det på att jag sett alldeles för många dåliga filmer med Martin Beck, Kurt Wallander och Johan Falk, för att nämna några. Det finns alltså inte så mycket som talar för att jag ska uppskatta Odjuret som visades på SVT. Odjuret skiljer sig från de massproducerade filmerna då den kändes både välskriven och välgjord med duktiga skådespelare. 

En pedofil rymmer från fängelset och dödar en femårig flicka. När polisen inte löser fallet tillräckligt snabbt så tar flickans pappa lagen i egna händer och söker upp mördaren och dödar honom, vilket gör honom till en hjälte i mångas ögon. Det blir istället åklagaren som åtalar pappan som får iklä sig rollen som den onde.

Det här är bra, oväntat bra. Historien känns välgenomarbetad, både som manus, regi och skådespelarinsatser. Det känns som att man ansträngt sig för att hitta rätt skådespelare till alla rollerna. Ola Rappace och Philomène Grandin är bra och trovärdiga i rollerna som föräldrar till den mördade flickan. Eftersom jag inte har läst någon av böckerna så har jag ingen bild av hur Ewert Grens ska vara, men jag tycker att Peter Dalle gestaltar en trovärdigare och mänskligare polis än vad som vanligt vis syns i polisfilmer. Här finns även utmärkta skådespelare som Johan Widerberg och min nya röstförälskelse Gerhard Hoberstorfer i ganska små roller i vad som först verkar vara en bihistoria. Jag har i alla fall blivit sugen på att läsa några av böckerna.

Odjuret kan man även se på SVT Play i 29 dagar till.