söndag 30 december 2012

Det står ett rum här och väntar på dig...

Historien om Raoul Wallenberg är historien om en av de mest oväntade hjältarna i den svenska historien. När Ingrid Carlberg beskriver Raouls liv och gärning i den augustprisvinnande ”Det står ett rum här och väntar på dig…” så har hon delat upp boken i tre delar, där den första handlar om tiden fram till Budapest, den andra om tiden i Budapest och den tredje handlar det som hände efter att ryssarna grep Raoul i Budapest 17 januari 1945.
 
När Raoul föddes i augusti 1912 hade hans pappa någon månad innan avlidit i cancer och tillhörde en del av familjen Wallenberg som inte hade så mycket med banken att göra (vilket till stor del berodde på att farfar Gustaf blev osams med bröderna Marcus och Knut som ledde familjebanken). Raoul utbildade sig till arkitekt i amerikanska Ann Arbor, vilket följdes av praktik i Kapstaden och sedan på en bank i Haifa. När andra världskriget bröt ut så var Raoul aktiv med att utbilda hemvärnssoldater och handlade med livsmedel tillsammans den ungerske kollegan Kálmán Lauer i Mellaneuropeiska Handelsbolaget. Mot slutet av andra världskriget när det började gå upp för omvärlden hur omfattande den tyska förintelsen av judarna var så väcktes ett intresse för att hjälpa de judar som fortfarande fanns i Europa. Främst då i Ungern där den judiska befolkningen varit mer integrerad än i många andra länder och där den ungerska ledningen inte gjort de utrensningar som nazityskland ville.
 
Att den insats som planerades för att rädda den judiska befolkningen i Budapest 1944 av War Refugee Board i Washington, USA utgick från Stockholm är inte konstigt eftersom Sverige stod utanför kriget så var Stockholm en plats där alla större nationer fanns representerade. Att man valde att en okänd 31-årig arkitekt som handlade med livsmedel som den som skulle leda insatsen är mer förvånande. Dock visar det sig Raoul var ett utmärkt val då han uppvisade en organisationsförmåga som nästan var omänsklig. När det ursprungliga målet att få så många judar som möjligt att lämna Ungern visade sig vara omöjligt så inriktade sig Raoul på att skydda så många som möjligt på plats genom svenska skyddspass och svenska hus. När de som stod under svenskt beskydd ändå greps av nazisterna för att deporteras eller för tvångsarbete så hände det ofta att Raoul själv ryckte ut för att ta tillbaka så många som möjligt, utan att ta någon större hänsyn till om de hade skyddspass eller inte.
 
När den sovjetiska armén intog Budapest i januari 1945 så sökte Raoul upp dem, men istället för det samtal som han hade tänkt sig så greps han tillsammans med sin chaufför och fördes till Lubjankafängelset i Moskva. Den sista delen av boken är nästan den mest intressanta och känsloladdade. Det är här jag blir upprörd över hur den svenska regeringen är rädd för att reta upp den mäktiga grannen i öst och att den svenske ambassadören i Moskva kan säga att han tror att Raoul är död, men det vore bra om ryssarna kan bekräfta det. Det är också här som vi får följa Raoul mamma och styvpappa, Maj och Fredrik von Dardels, kamp för att få hem sonen och hur de aldrig accepterade att han var död, och hur halvsyskonen sedan fortsatt deras kamp.
 
”Det står ett rum här och väntar på dig…” är en väldigt bra bok och känns som en uttömmande biografi över Raoul Wallenbergs korta men intressanta liv och det efterspel som sedan följde. Ingrid Carlberg har gjort ett enormt arbete med boken, det känns som att hon har vänt på varenda sten hon hittat i sitt researcharbete. Hon har verkligen försökt ta reda på vad som hände genom att göra en djupdykning i de ryska arkiven, genom att prata med dem som ännu minns och genom att gå igenom mängder av efterlämnat material. Trots att det kan kännas avskräckande med en biografi på 800 sidor med 1705 fotnoter så är den lättläst med ett språk som är inbjudande. Även om jag visste en del om Raoul Wallenberg sedan tidigare så visade det sig att det var väldigt mycket som jag inte visste. Sedan så tror jag tyvärr att en del av det som gör myten kring Raoul så intressant än idag är att vi inte vet vad som hände med honom.

Inga kommentarer: