Julkalenderbloggstafett lucka 14

Det har blivit dags för mig att presentera den fjortonde luckan i Sofies bokbloggs julkalendersbloggstafett där jag tar över pinnen från Anna på Stories from the city och temat i år är viktiga böcker. Jag tänker skriva lite om min viktigaste nya litterära bekantskap i år, den italienska författaren Elena Ferrante. Under 2016 verkar det som att stora delar av boksverige drabbats av Ferrante-feber och jag var en av dem som föll för den första delen av Neapel-kvartetten, Min fantastiska väninna, när den kom på svenska i våras. Under månaderna fram tills den andra delen, Hennes nya namn, släpptes hade förväntningarna vuxit rejält i alla fall hos mig och till skillnad från många andra böcker med höga förväntningar på sig så levde boken inte bara upp till dem, utan överträffade dem med råge.

Det är sällan det skrivs böcker om livslång vänskap mellan kvinnor på det här sättet och Ferrante är en mästare. Böckerna handlar om Lenù och Lila som lär känna varandra när de börjar skolan och även om båda är begåvade så är det bara Lenù som får chansen att läsa vidare efter grundskolan. Det är också en berättelse som även om den utspelar sig i Italien så handlar den inte handlar om Italien, utan för Lenù, Lila och deras vänner består världen av det fattiga kvarteret i Neapel där de bor. Det är en värld präglad av fattigdom, kriminalitet, våld och där italienskan är det fina språket som de intellektuella pratar medan folket pratar napolitanska. Det är Lenù, som blivit en berömd författare, som berättar om deras liv, eller främst Lilas liv.

Det har hela tiden varit känt att Elena Ferrante är en pseudonym och den har fram till nyligen varit en välbevarad hemlighet. Nu i höst har dock några journalister avslöjat vem som döljer sig bakom pseudonymen, något som jag personligen tycker var extremt onödigt. Varför man tyckte att det var så viktigt att avslöja en författare som bett om att få bli lämnad ifred. Att veta vem som skrivit böckerna påverkar inte på något sätt kvaliteten. Dessutom kan jag tycka att det är ganska skönt att det inte finns någon författare som intervjuas överallt och som ställer sig i vägen för böckerna.

Jag räknar ner tills den tredje boken, Den som stannar, den som går, som släpps strax efter jul och jag hoppas att både den tredje och sedan den avslutande fjärde boken fortsätter att leva upp till förväntningarna.

Imorgon lämnar jag över stafettpinnen till Lyrans Noblesser.

Veckans utmaning: En mindfulnessfylld jul

Det fortsätter att handla om julen hos Kulturkollo och den här veckans utmaning handlar om hur man hanterar julstressen, 

Hur hanterar du själv julstressen? Musik? TV-seriesvullande? Läsning? Listfascism? Hjälp mig här! Hur får vi – du – en mindfulnessfylld jul? Och säg nu inte att man ska börja i tid, för det tåget har liksom redan gått. 

Jag brukar ha en ganska avslappnad inställning till julen och i år känner jag mig mer avslappnad än vanligt. Stressen med att handla julklappar har nästan försvunnit sedan vi vuxna (i år 5 stycken) införde ett lotteri där vi tilldelas en person som vi ska köpa en julklapp till, vilket även gör att man inte behöver önska sig något. Plus att syrrans barn får julklappar. Annars så har jag ganska lite julpynt som ska plockas fram och en generellt avslappnad inställning till städning. Julmaten hjälps vi åt att ordna och de senaste åren har vi dragit ner även på maten och tagit bort (nästan) allt onödigt. Dessutom så hjälper det att vi inte är så många som firar jul ihop och eftersom alla bor i samma stad är det ingen som behöver resa långt och man får sova hemma om man vill. I år har jag till och med köpt några lussebullar från stans bästa bageri istället för att baka själv (har nyss slängt de sista lussekatterna från ifjol som gömts sig längst bak i frysen) och tänker inte heller baka några kakor eftersom jag varken är sugen på att baka eller äta dem.

Jag kommer att tillbringa en del av julhelgen tillsammans med familjen och resten av tiden tänker jag krypa upp i soffhörnet med en god bok, lite chokladpraliner, te och mackor med gravad lax. Det enda som känns lite stressigt i år är att julhelgen är väldigt kort.

God Jul

Den här veckan diskuteras Jonas Karlssons underbara kortroman God Jul hos Kulturkollo läser på Facebook. Jag läste boken när den kom ut för några år sedan och tyckte mycket om den och min recension finns här. När jag nu läste om boken så upptäckte jag till min stora glädje att den är precis så bra, rolig och lätt absurd som jag minns den. Själva berättelsen handlar om ett kommunhus i en mindre svensk kommun där man bestämmer sig för att med hjälp av trappljusstakarna i fönstren skriva God Jul som en hälsning till kommuninvånarna. Tanken är att det ska gå snabbt och enkelt och vara gratis. Dock visar det sig snabbt att det är så enkelt som det verkar. 

Dessutom så tycker jag att Lotta Kühlhorns omslag är väldigt vackert.