Wage slaves

 

Wage slaves är en serieroman som jag blev intresserad av när jag på lyssnade på ett samtal på Littfest om nutida arbetarlitteratur med bland andra Daria Bogdanska. Det här är en självbiografisk berättelse om när polska Daria flyttade till Sverige och för att läsa en serietecknarutbildning och som var tvungen att jobba svart för att försörja sig eftersom hon hade problem att få ett personnummer, som ju krävs för att man ska få en anställning. Hon får genom kontakter jobb som servitris på en indisk restaurang där det visar sig att alla i personalen jobbar svart och tjänar väldigt dåligt med pengar. Det visar sig även att de tjänar olika mycket per timme beroende på var de kommer ifrån och som är mest desperata och som är mest beroende av arbetsgivaren är de som tjänar minst. De flesta i personalen är från Bangladesh och de tjänar minst med pengar, Daria är från Polen och tjänar lite mer och de som är från Sverige tjänar mest (men ändå långt ifrån vad man ska tjäna enligt kollektivavtal). Daria tycker att det är orättvist och börjar efter ett tag förstå att även de som jobbar svart och utan anställningsavtal har rättigheter. Hon tar kontakt med ett fackförbund som hjälper henne att ta kampen mot arbetsgivaren.
 
Det är intressant att läsa om en del av den svenska arbetsmarknaden som jag personligen inte har någon erfarenhet av, men som jag är medveten om att den existerar. Det intressanta är att boken utspelar sig i Malmö och jag kommer att vara i Malmö under några veckor i vår för att jobba och kommer då att till största delen att äta ute (för ovanlighetens skull) och kommer nog inte att sluta tänka på om det är schyssta villkor på matställena.

Den unge Walters lidanden

Walter är chef för ett litet bankkontor och trivs bra med det, tills den dag det oväntat dyker upp ett pingisbord på kontoret. Kort därefter blir Walter allas, mest sin egen, förvåning blir han befordrad till en chefspost på huvudkontoret, något som ligger ovanför hans ambitionsnivå och som han inte har kompetens för. Walters sambo Anna verkar vara alltmer frånvarande och verkar bry sig mer om servisen Blå blom än om Walter. Dessutom lever Walter med en konstant ångest och oro över sin hälsa och rädsla för att dö, vilket tar upp den största delen av hans tid.

 

Den unge Walters lidanden är författaren Augustin Erbas fjärde roman och den skiljer sig kraftigt från de två som jag har läst tidigare, Snöstorm och Blodsbunden. Jag hade höga förväntningar på boken eftersom jag älskat de två tidigare romanerna och det är extra roligt att den levde upp till förväntningarna med råge trots att det är en annan sorts berättelse än jag hade väntat mig. Det här en berättelse som är en komedi och som påminner mer om Erbas krönikor i DN än de tidigare romanerna. Det här är en rolig, absurd och alldeles underbar berättelse som får mig att fnissa, lida med Walter och ibland skämmas lite, vilket är en oslagbar kombination. Det här är definitivt årets hittills roligaste bok.

 

Albert Bonniers förlag skickade boken

Mars - en sammanfattning

 Det har blivit dags att sammanfatta läsmånaden mars, en månad som förutom att ha bjudit på genomgående väldigt bra böcker dessutom innefattade mitt första (men troligtvis inte sista) besök på Littfest i Umeå. Det var en helg som var fylld med intressanta samtal om böcker och litteratur, men där jag inte orkade läsa så mycket på grund av alla intryck. Som tur var hann jag läsa en del på tågresorna åt båda hållen. Jag passade även på att köpa några böcker som jag fick signerade och höjdpunkten var att lyssna på Silvia Avallone och sedan fick jag min nyinköpta bok signerad.
 
Rose Napolitanos nio liv av Donna Freitas
I dina händer av Malin Persson Giolito
En vänskap av Silvia Avallone
Städerskan av Nina Prose
Wage slaves av Daria Bogdanska
Den unge Walters lidanden av Augustin Erba
 
Antal lästa böcker: 6
Antal pappersböcker: 6
Antal e-böcker: 0
Antal böcker utgivna 2022: 5
Antal på originalspråk: 2
Antal böcker lästa på svenska: 6
Antal böcker lästa på engelska: 0
Antal ungdomsböcker: 0
Antal deckare: 1
Antal klassiker: 0
Antal faktaböcker: 0
Antal poesi: 0
Antal noveller: 0
Antal serier: 1
Antal kvinnliga författare: 5
Antal manliga författare: 1
Antal kvinnlig och manlig författare: 0
Antal recensionsex: 1
Antal böcker lånade på biblioteket: 4
Antal köpta böcker: 1
Antal böcker övrigt: 0
 
Antal länder: 5 (Sverige, USA, Italien, Polen, Kanada)
 

Städerskan

Molly arbetar som städerska på det anrika hotellet Regency Grand Hotel och är van att vara osynlig. Vem lägger märke till en städerska? När den återkommande hotellgästen mr Black hittas död i sitt rum kommer det att leda till att Molly hamnar i en ny situation som när hon hamnar i centrum. Hela hennes tillvaro kommer att granskas och ifrågasättas på ett sätt som hon aldrig varit med om tidigare. För att rentvå sitt rykte behöver Molly ta reda på vad det egentligen är som händer på hotellet och vad som egentligen hände med mr Black.
 
Städerskan är den kanadensiska författaren Nita Prose debutroman och det är verkligen en av vinters snackisar. Det är en charmig berättelse som är kvalificerad som deckare, även om det inte egentligen inte är deckare i traditionell mening. Molly är inte heller en helt vanlig huvudkaraktär (även om hon i viss mån påminner om karaktärerna i Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt, Hur mår fröken Fukukura och The bookish life of Nina Hill), utan är en person som inte klarar av förändringar och flexibilitet så bra och som är lite godtrogen. Berättelsen har ett bra flyt och jag läste den i princip på en dag. Det är en väldigt stark debut och jag kommer definitivt att läsa fler böcker av Prose framöver. 

 

En vänskap

 

När Elisa är 14 år flyttar hon från Biella, där hon är uppvuxen, till T för att bo med sin pappa (vilket inte är hennes val). I T lär hon känna Beatrice, som redan som barn beter sig som den stjärna som en dag kommer att bli. Även om de två är varandras totala motsatser och så finner de varandra och blir under några år oskiljaktiga. Tretton år efter att de gick skilda vägar är Beatrice en superstjärna som är känd i hela världen och som har skapat sig en karriär genom bloggar och sociala medier. Elisa däremot är en kvinna som fortfarande är anonym och som inte är intresserad av sociala medier och pratar aldrig om sin gamla vän.
 
En vänskap är den fjärde romanen från den italienska författaren Silvia Avallone, som genom åren har blivit en av mina absoluta favoritförfattare och en av de vars böcker jag köper direkt när de släpps eftersom jag vill äga den. Den här boken köpte jag dagen innan jag tog tåget till Littfest i Umeå och började läsa den direkt (fast det blev inte så mycket läst när jag var där pga orkade ingenting på kvällarna) och fick den signerad av Avallone efter hennes samtal med Annika Norlin. Sedan ägnade jag tågresan hem och ett par kvällar åt att läsa den här helt fantastiska boken, som jag både ville sträckläsa och inte ville att den skulle ta slut. Det är en berättelse om den vänskap som man har i ungdomen och i vanlig ordning tar Avallone även upp klassaspekter, skillnaden mellan fattiga och rika och hur viktig vänskapsrelationerna man har när man står på gränsen till vuxenlivet är. Det här är definitivt en av årets bästa böcker (även om året hittills har börjat med flera väldigt bra böcker).

Littfest 2022

I helgen var jag på Littfest i Umeå för första gången efter att ha velat åka dit i flera år. I många år kom jag på att jag ville åka först när det pågick, och då är det ju lite sent. För två år sedan skulle jag i väg, hade köpt biljetter både till Littfest och tåget, hade ett hotellrum som väntade på mig och skulle äta middag med en kompis första kvällen, när hela festivalen ställdes in dagen innan jag skulle åka då de första restriktionerna kom.
 
I år var festivalen tillbaka och även om den inte var helt utsåld så var det många som var på plats (och det kändes som extra mycket folk efter de senaste två årens sociala distansering). Jag köpte biljetterna redan i november och bokade även hotellrummet, men det var först för ett par veckor sedan som jag kände att det verkligen blir av den här gången.
 
Jag tog tåget upp från Östersund på torsdagen och träffade kompisen som jag skulle ha träffat för två år sedan för att äta middag. Vi hade en trevlig kväll där vi pratade om allt möjligt och åt god mat (även om det var väldigt små portioner).
 
Själva festivalen pågick under fredagen och lördagen med en massa samtal om litteratur med olika författare och översättare på olika scener och med flera bokbord där man kunde köpa böcker direkt från förlagen. Dessutom kunde man köpa böcker av de medverkande författarna efter samtalen och få dem signerade (eller om man hade med sig en bok som man köpt tidigare). Efter att ha studerat programmet noga hade jag gjort ett schema för båda dagarna med det ena samtalet efter det andra (lunchen fick bli en kaka eller en liten macka mellan två programpunkter) och ibland krockade flera intressanta programpunkter så jag fick välja bort en del. De flesta av samtalen hade författare som medverkade, men ett intressant samtal som jag lyssnade på var med översättare och som handlade om översättarnas roll genom historien.
 
Vad var då bäst under helgen? Det var väldigt roligt att lyssna på Ella-Maria Nutti som pratade om sin hyllade debutroman Kaffe med mjölk med Martina Lowden och det var extra roligt att det blev fullsatt i lokalen. Jag lyssnade även på när Martina Lowden pratade med David Lagercrantz om hans författarskap och blev positivt överraskad då Lagercrantz inte var mitt upp i en lansering av en bok (som han var sist jag lyssnade på honom) så var han betydligt lugnare och mindre manisk än jag är van att se honom. Dessutom så hade jag inga större förväntningar på samtalet, som jag bestämde mig för att gå på i sista stund.
 
Allra bäst var dock den italienska författaren Silvia Avallone, som är en stor favorit hos mig och som var den programpunkt som fick mig att köpa biljetterna. Dessutom släpptes Avallones fjärde roman på svenska lagom till helgen (jag köpte den dagen innan jag åkte upp). Nu kunde jag lyssna på när hon pratade om den sprillans nya boken medan jag höll på att läsa den (självklart så läste jag inte under själva samtalet) och sedan fick jag den signerad. Avallone är en oerhört karismatisk person som verkligen trollband hela publiken och hela signeringskön surrade om hur underbar hon var. Det hela blev inte sämre av att den som ledde samtalet var Annika Norlin och det hela översattes på ett imponerande sätt av tolken Viveka Holm.
 
När dagens program var slut både på fredagen och lördagen orkade jag inte med något annat än att äta middag någonstans i närheten av hotellet för att sedan kollapsa på hotellrummet utmattad av alla intryck.

Jag kommer definitivt att besöka Littfest fler gånger, kanske redan nästa år.

I dina händer

Den fjortonårige Billy hittas skjuten på lekplatsen där han brukade hänga med sin bästa vän Dogge under uppväxten. Den som sköt var Dogge och det dröjer inte länge förrän han hämtas av polisen. I ett samhälle där gängvåldet har tagit över är ingen skonad från effekterna, varken de ensamstående mammorna, den engagerade lokalpolisen eller ägaren av mataffären på torget. Hur gör man för att hindra att fler barn kommer att dödas av barn?

 

I dina händer är den efterlängtade nya romanen från den svenska författaren Malin Persson Giolito, som fick sitt stora genombrott med sin förra bok Störst av allt, som även blev en hyllad tv-serie på Netflix. Det är en stark berättelse om en typ av kriminalitet som blir allt vanligare och som kryper allt ner i åldrarna. Det handlar även om känna sig maktlös och om vad utanförskap kan leda till. Persson Giolito är kanske inte den mest produktiva författaren, men har en tendens att skriva böcker som tar tempen på samhället och dess utveckling.

 

Alla dessa djäfla qvinnor

I dag är det den internationella kvinnodagen och vad passar då bättre än ett inlägg om en sprillans ny bok om de första feministerna.

Alla dessa djäfla qvinnor är författaren Anna Laestadius Larssons första populärhistoriska bok efter att ha get ut sex romaner, varav fyra har utspelat sig på 1700-talet. Här får vi stifta bekantskap med tre feminister som levde på 1700-talet och som alla gav sig in i samhällsdebatten genom dikter, romaner och debattinlägg, även om samhället inte tyckte att det var en passande syssla för kvinnor. Hedvig Charlotta Nordenflycht, Olympe de Gouges och Mary Wollstonecraft var tre kvinnor från varsin del av Europa som under andra halvan av 1700-talet tog strid för alla kvinnor och deras rättigheter och som har inspirerat till förändring. Även om de, tillsammans med många andra kvinnor, länge var bortglömda så har de satt avtryck som inspirerat till förändring.

Jag har läst och gillat alla Laestadius Larssons romaner tidigare och tyckte att det lät intressant att hon har skrivit en populärhistorisk bok om feminister på 1700-talet. Jag har alltid varit intresserad av historia och har på senare år börjat intresserat mig alltmer för kvinnohistoria, så det här är en bok som verkligen passar mig. Även om jag känner till alla tre kvinnorna sedan tidigare så var det roligt att lära sig mer om dem och deras liv och gärning. Boken är dessutom väldigt bra skriven och lättillgänglig faktamässigt.

Piratförlaget skickade boken

Rose Napolitanos nio liv

 

Rose Napolitano har alltid vetat att hon aldrig har velat ha barn och hennes Luke har sagt att han inte heller vill ha det. Tills det att han ångrar sig och ändå vill ha barn, påhejad av omgivningen. Från den stunden ställs Rose inför ett val som kommer att påverka resten av hennes liv. I det här fallet de nio olika versionerna av vad livet kan komma att bli.

Rose Napolitanos nio liv är den amerikanska författaren Donna Freitas debutroman och det är en fascinerande väv av berättelser. Även om jag bitvis har lite svårt att hålla isär alla olika liv, så är det en intressant bok om hur en händelse kan leda till olika vägar i livet. Det enda jag egentligen har att invända mot boken är att nästan alla de nio liven slutar på väldigt liknande sätt.

Kaffe med mjölk

 

En mamma och en dotter har ett stort avstånd mellan sig, lika långt som mellan Gällivare och Stockholm. Mamman har något som hon måste berätta för dottern, men får inte fram orden, trots att det inte kan vänta. Mamman tar tåget till dottern i Stockholm för att berätta det öga mot öga, men det är ändå svårt att få fram orden. När de träffas är det andra känslor som bubblar upp till ytan, även om de undviker att prata om det.
 
Kaffe med mjölk är Ella-Maria Nuttis debutroman och det är en väldigt stark debut. Det här är en finstämd berättelse om en mamma och en dotter som har fått ett avstånd mellan sig, som visar sig i det geografiska avståndet och genom att mamman som är kvar i Gällivare dricker kaffet svart, medan dottern som flyttat till Stockholm dricker kaffet med mjölk. Jag tyckte att boken började lite så där, men den växte under läsningen till en stark och känslosam berättelse. Jag gillar även det vackra omslaget med ringarna efter kaffekopparna. Jag ser både fram emot att läsa fler böcker av Nutti framöver och att lyssna på henne under Littfest i Umeå om några veckor.