Den vedervärdige mannen från Säffle

Utmaningen med att lyssna igenom samtliga av Maj Sjöwalls och Per Wahlöös deckare om Martin Beck har nu kommit fram till den sjunde boken, Den vedervärdige mannen från Säffle. Historien började bra med en man som blir kallblodigt mördad i sin sjukhussäng och polisen, med Beck i spetsen, inser ganska snart att lösningen finns i mordoffrets förflutna. Mordoffret är nämligen en sjukpensionerad polis som blivit anmäld flera gånger för våld i tjänsten, och som även av vissa kallas för den vedervärdige mannen från Säffle. Det känns som att väldigt mycket i roman går ut på att poliser tycker om att misshandla oskyldiga medborgare för att sedan ljuga så att de skyddar varandra så att de pliktskyldiga utredningarna läggs ner utan åtgärd. I slutändan känns det som att det är den orättvist behandlade mördaren som man ska känna mest sympati för och inte de poliser som han kallblodigt skjuter ner mot slutet. Martin Beck får i alla fall ett dåligt samvete när han tänker på hur mördarens liv utvecklat sig.

Annars så är Beck återigen förkyld och röker för mycket, Kollberg är fortfarande förtjust i sin fru, Gunvald Larsson är brutal och förstör sina dyra, fina kläder, Rönn är sympatisk och lider av sömnbrist och Mellberg gör ett gästspel som levande uppslagsverk. Det mesta är sig alltså likt, även om jag saknar Benny Skacke och den tandpetstuggande Per Månsson i den här boken. Men här finns även hel del kritik mot den nya stadsplaneringen som skedde i Stockholms centrala delar där politikerna har våldfört sin på naturen topografi, rivit oersättliga hyreshus för att bygga tråkiga kontorsbyggnader och människorna har maktlösa låtit sig deporteras till de avlägsna sovstäderna. Vänsterpropagandan som växer sig allt starkare för varje bok och har börjat lämna en unken eftersmak hos mig.