söndag 27 januari 2013

Polismördaren

Polismördaren är den nionde och näst sista boken om Martin Beck och hans kollegor. Den här gången utspelar sig boken till största delen i Anderslöv i Trelleborgs polisdistrikt och vi introduceras för den sympatiske landsortspolisen Hergott Nöjd. En kvinna, Sigbritt Mård, har försvunnit spårlöst och en del av spåren pekar mot grannen Folke Bengtsson, som dömdes för sexmordet på Roseanna McGraw i den första boken i serien. Det är många som tidigt bestämmer sig för att eftersom Folke Bengtsson har dömts för ett sexmord och dessutom var en av de sista som såg Sigbritt Mård innan hon försvann, att det är han som är mördaren även den här gången och anser sig inte behöva fortsätta utredningen. Martin Beck är inte övertygad om Folke Bengtsson är skyldig den här gången och fortsätter att leta efter mördaren även så hans överordnade säger åt honom att fallet är löst. Det finns även en annan tidigare mördare med i boken, nämligen Gunnarsson (som numera kallar sig Boman) från den andra boken i serien, Mannen som gick upp i rök, där han fejkade journalisten Alf Mattsson resa till Budapest.
 
Den här gången så känns det tyvärr som att mordgåtan hamnar i bakgrunden medan de allt längre beskrivningarna av hur illa det står till i samhället tar en allt större plats. I vanlig ordning så får polisen en ordentlig skopa för sin inkompetens och benägenhet att puckla på oskyldiga medborgare. Men även sjukvården (bristfällig och de stora överbefolkade salarna för tankarna till Krimkriget), skolan (som tillsammans med den försoffade och materiellt fixerade föräldragenerationen förstör för ungdomarna som tvingas till sysslolöshet) får utstå en hel del kritik. Känslan blir att den stackars ungdomen är moraliskt berättigade till att begå brott som bankrån för att ta tillbaka en del av det som det så kallade välfärdssamhället lurat dem på. Jag reagerar även på en förvånansvärd och omotiverad rasistisk beskrivning av en läkare från Azerbajdzjan som har ett namn som inte går att uttala, har skjortan uppknäppt ner till naveln och pratar en engelska som hade varit bra för en mongoliskt fåraherde.

Inga kommentarer: