Jag har längtat efter den andra delen, Sjukdomen, i Jonas
Gardells trilogi Torka aldrig tårar utan handskar sedan jag läste Kärleken i
augusti. När jag fick veta att Sjukdomen skulle komma ut i början av
januari så önskade jag mig den i julklapp eftersom jag inte ville vänta ända
till min födelsedag (som visserligen infaller väldigt snart, men som kommer att
firas om några veckor). Nu fick jag den förbeställd i mitt namn som en
kombinerad julklapp och födelsedagspresent.
Sjukdomen tar vid där Kärleken slutade och berättar vidare
om kärlekshistorien mellan Rasmus och Benjamin. En relation som trots den
starka kärlek som finns mellan dem stöter på en del problem, som bland annat
har med föräldrarna att göra. Alla underbara karaktärer från Kärleken finns med
och vi får lära känna några av dem bättre, som den ständigt olyckligt
förälskade Reine och Bengt som är stjärnan i sin klass på Teaterhögskolan. De
båda hanterar sina sjukdomsbesked på olika sätt, men ända med vissa likheter.
Här finns även Lars-Åke vars största skräck är smitta någon annan, särskilt
pojkvännen Seppo, och mardrömmen skulle vara att hamna i en bilolycka och då
måste säga åt folk att inte hjälpa honom eftersom han är smittad.
Eftersom jag tyckte mycket om Kärleken och sedan väntat på
Sjukdomen i flera månader så skulle det kunna finnas en risk för att jag byggt
upp för höga förväntningar, men så blev det inte. Sjukdomen är nämligen ännu
bättre än Kärleken och jag längtar redan efter Döden (alltså den tredje boken
om någon undrar). Jag tycker inte att läsupplevelsen förstörts av att jag har
sett tv-serien, det skiljer så pass mycket mellan dem, till exempel så har
Reine några få repliker i tv-serien medan han får cirka 80 sidor att berätta
sin historia. Jonas Gardell utnyttjar de två forumen optimalt genom att låta
olika delar av berättelsen ta olika stor plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar