Då tänker jag på Sigrid

När jag först hörde talas om Elin Olofssons debutroman Då tänker jag på Sigrid så kändes det lite kymigt. Jag har samma förnamn som huvudkaraktären, Hanna, är i samma ålder (har visserligen aldrig bott i Stockholm), jag har en dement mormor (inte farmor) som heter Sigrid och som nyligen flyttade till ett hem. Dessutom så är jag och författaren lika gamla, uppväxta i samma kommun (i olika delar), gått på samma gymnasieskola och bor nu i samma stad. Vid en första anblick så kändes det som att ganska mycket stämde in på mig, trots att jag och Elin Olofsson, så vitt jag vet, aldrig har träffats. När jag började läsa så visade det sig att själva berättelsen i alla fall inte stämde in på mitt liv.

 

Hanna bryter hastigt upp från sin tillvaro i Stockholm och säger upp sig från jobbet på reklambyrån efter en smärtsam kärlekshistoria med en gift kollega. Hennes tillflyktsort blir hembyn Gärningsberg i Offerdal, Jämtland, där hon flyttar in på gården Storgårda som står tom sedan farmor Sigrid flyttat till ett äldreboende. När Hanna installerat sig på gården så börjar hon peta i de oläkta såren som finns i släkten, vad var det egentligen som hände som gjorde att hennes pappa helt bröt kontakten med sin familj och vad hände med farbrodern Åke som tog livet av sig.

 

Då tänker jag på Sigrid är en väldigt fin och välskriven berättelse om en familj som bär på många hemligheter som man inte pratar om och som blir till variga sår som aldrig läks. Vi får ta del av berättelsen från tre olika perspektiv, Hannas, Sigrids och Åkes, vilket jag tycker fungerar bra och det ger en helhet till historien. Då tänker jag på Sigrid är en väldigt stark debut som lovar gott inför framtiden och jag ser framemot att läsa Elin Olofssons kommande böcker.

 

Som den jämte jag är så finns det en del saker i boken som gör mig lite extra glad, som att Östersund konsekvent benämns som stan, vilket är den vardagliga benämningen på länets enda stad. Jag tycker även att de dialektala inslagen är trevliga och ger en hemtrevlig känsla, utan att de tar över, även om jag som är uppväxt med jamskan inte har några problem med att förstå orden (även om en del ord känns ovana att se i skrift).