söndag 12 oktober 2014

Karthago

Natten till den 10 juli 2005 försvinner den nittonåriga Cressida Mayfield från staden Carthage och de sista spåren finns i naturreservatet Nautauga. Misstankarna faller snart på korpral Brett Kincaid, krigshjälten som kommit tillbaka invalidiserad från kriget i Irak, han var den som senast sågs med Cressida och han var tidigare förlovad med den äldre systern Julie. Trots att det dras igång ett stort sökpådrag så hittar man inte Cressida, eller hennes kropp.

Joyce Carol Oates är en av mina favoritförfattare, men hon kan vara ojämn i kvaliteten med båda toppar och dalar, även om lägsta nivån är ganska hög. Även om jag tyckte ganska bra om den förra boken, De fördömda, så är Karthago några snäpp bättre och hör till Oates toppar. Det är en berättelse som är ganska lågmäld och som puttrar på i ett lugnt tempo, men som tar tag i en och som är svår att lägga ifrån sig. En av anledningarna till att den är så bra är att alla huvudkaraktärerna får berätta om försvinnandet och dess konsekvenser från sitt perspektiv. Tänk om Oates alltid kunde skriva så här bra, då skulle hon kanske ha en riktig chans att kamma hem nobelpriset i litteratur.


Bonniers skickade boken

2 kommentarer:

Anna Johansson sa...

Spännande, kanske ska jag ge mig på den trots allt. Jag är lite utmattad efter att ha läst De fördömda i pocket i somras ...

Ina sa...

Ja, den här är bra, lågintensiv och jag sträckläser en inregnad helg. Kul för jag har hoppat över Oates ett tag efter att ha läst res.