Den tid då ljuset avtar

I oktober 1989, kort innan Berlinmuren faller, samlar Wilhelm Powileit familjen omkring sig för att fira sin 90-årsdag. Wilhelm är den oförtröttlige socialisten som tillsammans med sin hustru Charlotte flydde till Mexiko i slutet av 1930-talet och som senare återvände för att hjälpa till att bygga upp DDR. 2001 har deras sonson Alexander diagnostiserats med obotlig cancer och han bestämmer sig för att åka till Mexiko, landet där hans farföräldrar levde som flyktingar. Kvar lämnar han sin gamle, senile far Kurt, den produktive historikern. Även Kurt var en gång i tiden en hängiven socialist, men efter att ha tillbringat tio år i Stalins Gulag är han inte lika övertygad.

Den tid då ljuset avtar är en stor familjeroman som utspelar sig över tre generationer i Östtyskland, hur de förhåller sig till familjen och samhället de lever i. Berättelsen hoppar mellan olika tidsepoker och berättas ur de olika familjemedlemmarnas perspektiv, vilket gör att det känns som ett myller av röster och det är en berättarteknik som fungerar och lyfter romanen. Jag är lite extra förtjust i att Wilhelms födelsedag berättas ur sex olika perspektiv som alla skapar en helhet om vad som hände den dagen. Det här en roman som verkligen är läsvärd och en av höstens bästa böcker.