För ett
tag sedan skrev att jag under oktober mest kommer att ägna mig åt
nyöversättningen av Leo Tolstojs Krig och
fred, som med sina 1816 sidor i fyra band mest troligt är den tjockaste bok
jag någonsin kommer att läsa. Nu har jag kommit halvvägs i läsningen och det
har blivit dags för en liten uppdatering. För mig som tycker att få böcker
behöver vara längre än 349 sidor är det en utmaning att ta sig an en bok vars
fyra delar är mellan 420 och 480 sidor och det känns lite som att den aldrig
kommer att ta slut, bland annat för att det inte är den mest lättlästa av
berättelser. Som tur är det en fantastisk berättelse som verkligen har fångat
mig och när jag läste ut den andra delen kände jag för att genast kasta mig
över den tredje delen, trots att tanken var att jag skulle ta en liten paus för
att läsa en ny betydligt tunnare bok som jag har som tvåveckors lån från
biblioteket.
Jag har i alla fall tagit en liten paus genom att bläddra lite i Elif Batumans roliga Besatta, som handlar om ryska böcker och människorna som läser dem. Kapitlet om när Batuman deltog i en Tolstoj-konferens i Ryssland är både absurt, roligt och ger en del intressant information om den smått excentriske författaren.
Jag har i alla fall tagit en liten paus genom att bläddra lite i Elif Batumans roliga Besatta, som handlar om ryska böcker och människorna som läser dem. Kapitlet om när Batuman deltog i en Tolstoj-konferens i Ryssland är både absurt, roligt och ger en del intressant information om den smått excentriske författaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar