Nordiska myter: från Yggdrasil till Ragnarök

Den brittiske författaren Neil Gaiman har alltid varit intresserad av den nordiska mytologin, både serietidningarna och de gamla sagorna och har i boken Nordiska myter: från Yggdrasil till Ragnarök återberättat historierna på sitt eget sätt. Gaiman har återvänt till Eddan och de gamla sagorna för att hitta materialet och berättar både om hur jorden och universum skapades och hur allt gick under i Ragnarök. Här möter vi en hel rad gudar, jättar, dvärgar och andra varelser, men det mesta handlar om Allfadern Oden, hans son Tor och Odens blodsbroder Loke, som ingen riktigt verkar veta hur han hamnade i Asgård. Oden är vis och ledare över gudarna, Tor är stor, stark och lite korkad och Loke är den slugaste och listigaste av dem alla, och är en hamnskiftare som förvandla sig till vilket djur som helst. Dessutom har Loke en intressant skara barn, han är pappa till Hel (härskarinna över dödsriket), Midgårdsormen och Fenrisulven, deras mamma är jätten Angerboda. Dessutom är Loke mamma till Odens åttabenade häst Sleipner, han förvandlade sig till ett vackert sto när en hingst behövde distraheras för att gudarna skulle vinna ett vad som de höll på att förlora.

Det här är den första av Neil Gaimans böcker som jag läser, så jag kan inte avgöra hur den skiljer sig från hans andra böcker. Däremot så känner jag igen de flesta berättelserna från det jag läste som barn. Gaiman har gjort ett väldigt bra jobb med att återberätta sagorna och det är en väldigt intressant bok som ger nytt liv till berättelserna och karaktärerna som många idag mest känner till genom Marvels filmer. Jag kan dock tycka att det känns lite märkligt att läsa en bok som bygger på tusenåriga isländska sagor som översatts till engelska, återberättats på engelska och översatts till svenska.