Främlingsleguanen

Barnet är fem år gammalt och en meter och en decimeter långt och det är för några månader sedan sagt upp sig från dagiset efter att ha gjort några ämbetsmannaår där. Det krävdes inte mycket för att sluta på dagis, det var inga papper att fylla i utan det räckte med att lyfta på haspen på grinden och gå ut. Barnets upphovsmän är sedan en tid tillbaka på annan ort, så nu tillhör alla rummen i lägenheten barnet. Det finns lite pengar här och där i lägenheten som barnet kan handla lite mat för. Annars så försöker barnet undvika att dra åt sig vuxnas uppmärksamhet, då det är rädd för vad som kan komma att hända om de upptäcker att barnet inte har någon vårdnadshavare. Som sällskap har barnet sin bästa vän, en tysktalande (och inte helt frisk leguan).

Främlingsleguanen är den märkligaste bok jag läst på ett bra tag. Det är en märklig berättelse om ett mycket märkligt barn och en märklig leguan, som förutom att vara tysktalande även är förtjust i dubbelnougat. Det uppstår en lätt störande skevhet när ett ganska litet barn tänker och resonerar som en vuxen. Lite som när barnporträtt målades förr och barnen fick vuxna ansikten till barnkropparna. Jag ser framemot att bokcirkla om boken under Bokresan, då kanske jag hittar nya perspektiv.