Egentligen så har jag belagt mig själv med starka
restriktioner när det kommer till inköp av kokböcker, eftersom jag fler kok-
och bakböcker än jag behöver. Mina restriktioner går ut på att jag måste laga
minst ett recept ur varje bok och att det ska vara en bok in, en bok ut som
gäller. Nu på bokrean kunde jag dock inte motstå att köpa Tore Wretmans Svensk husmanskost, en bok som jag varit
sugen på att köpa tidigare. Jag tycker att det är intressant med husmanskost
och vad kan då passa bättre än en kokbok av husmanskostens förnyare, Tore
Wretman (1916-2003). Vanligtvis så brukar kokböcker innehålla en massa
aptitretande bilder på diverse olika rätter (som inte alls brukar se ut som
mina egna försök att laga samma rätt), men den här kokboken har istället
charmiga illustrationer av Stig Slas Claesson, vilket gör att den inte känns
lika daterad som kokböcker med 47 år på nacken har en tendens att göra.
Svensk husmanskost
kom ut första gången 1967, vilket gör Wretmans förord till boken extra
intressant eftersom det ger en historisk aspekt. Enligt Wretman så uppskattas
husmanskost mest av herrar som förätit sig på fest- och representationsmat och
längtar efter barndomens rustika maträtter. Förordet känns mer som ett
tidsdokument när Wretman för en diskussion om vilken roll husmanskosten har i
dagens samhälle och vem som kommer att föra traditionen vidare, att det är mat
som ofta tar till att tillaga och som ofta är fet gör att den kanske inte
passar in i ett modernare samhälle där allt färre har fysiskt tunga arbeten.
Wretman frågar sig även om den rymdåldern kommer att leda till att utvecklingen
går skapande av pillermat och intravenösa näringsvätskor, samt om influenserna
från andra matkulturer kommer att leda till att den svenska husmanskosten
kommer att se annorlunda ut om några decennier (vilket den med facit i hand
gör).
Vad är det då för recept som finns i kokboken? Ja, precis
som namnet antyder så finns här en gedigen samling med rejäl husmanskost. En
del recept känns intressanta och jag kommer helt klart att provlaga en del av
dem, som till exempel dillkött på lamm. Jag har redan provat att göra råstuvad
potatis, men hade problem med att mjölken brändes och att jag fick reda
stuvningen eftersom den inte tjocknade som den skulle. Det finns även en rad
med recept i boken som jag aldrig kommer att prova som;
Aladåb – finns i många olika varianter som fläsk, höns och
ål
Grisfötter – varken griljerade eller kokta
Grishuvud – rökt kokt
Grisaknorr – griljerad
Grisöron – färserade eller griljerade
Laxfenor – inkokta eller stekta
Lungmos – här kan jag skylla på att ICA inte säljer färska
hjärtslag (lungor och hjärta, stupen ska skäras bort). Det låter inte som en tilltalande rätt.
Paltbröd – det är helt enkelt inte gott, dessutom verkar det
vara ganska omständligt att göra (till och Wretman skriver att det kan man lika
gärna köpa färdigt)
Ål – trots att det finns tolv recept (färsk halmad, griljerad, inkokt,
kokt marinerad, luad, rimmad, rimmad halstrad, rimmad kokt, rökt,
salviaångkokt, aladåb, soppa) på hur man kan tillaga den så är jag inte så
sugen på att prova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar