Den hemliga historien

Donna Tartt är en författare som gått mig förbi ända tills hennes senaste, Steglitsan, släpptes på svenska för ett tag sedan och hyllades från alla möjliga håll. När Tartt tidigare i år kom på Sverigebesök och även vann årets Pulitzer-pris för just Steglitsan så pratades än mer om hennes författarskap och nästan mest om debutboken Den hemliga historien från 1992. Eftersom min nyfikenhet väckts så köpte jag hem de två tegelstenarna Steglistan (782 sidor) och Den hemliga historien (703 sidor) i pocket för att läsa under sommaren.

När Richard Papen lämnar Kalifornien för att börja på colleget Hampden i New England så kommer hans tillvaro att förändras totalt. Richard har siktet inställt på att fortsätta sina studier i grekiska och det gör att han hamnar i en sluten studiegrupp tillsammans med Bunny, Henry, Fancis och tvillingarna Charles och Camilla. Det studentliv som de ägnar sig åt är ett dekadent leverne med droger, alkohol, riter och ritualer i en dionysisk anda. Det dröjer inte så länge för än det hela spårar ur och allt ställs på sin spets.

Nu när jag har läst Den hemliga historien så känner jag mig inte fullt så imponerad som jag kanske borde vara. Det är en bra bok med en ganska spännande historia där bokens första halva leder fram till mordet som presenteras på första sidan. Det kan hända att mina förväntningar varit lite väl uppskruvade av alla lovord. Dessutom så är boken väldigt tjock och enligt min åsikt så är 700 sidor för långt och det tar tid och ansträngning att läsa sådana tegelstenar. Enligt mig på ligger den ultimata längden förövrigt på 349 sidor. Det kan nog dröja ett tag innan jag tar mig an den ännu tjockare Steglitsan.