tisdag 10 oktober 2017

En rymdutmaning

Den här veckan handlar det om rymden hos Kulturkollo och veckan utmaning lyder;

Hur ser ditt förhållande till rymden ut och vilket är ditt bästa rymdäventyr? Har du kanske en favoritfilm eller en bok som fått dig att betrakta stjärnorna på ett nytt sätt. Kanske är det en tavla eller ett stycke musik. Kanske bryr du dig inte det minsta lilla om det som finns eller inte finns där ute. Berätta!

Jag har aldrig haft något större intresse för rymden och det döljer sig där, det är snarare så att jag blir yr av att tänka på hur oändlig den är. Det är många som vill åka ut i rymden, själv känner jag mig lätt klaustrofobisk bara av att titta på rymdfilmer där de har fått på sig sina rymddräkter och spänns fast i stolarna inför uppskjutningen. Det finns så mycket som kan gå fel där ute och det finns inga livlinor att ta till. Tänk på Apollo 13, en film som bygger på en verklig historia, och hur illa det höll på att gå där. Eller som i Armageddon där de åker iväg på ett självmordsuppdrag för att rädda jorden (vilket så klart lyckas eftersom det är en Hollywoodfilm, även om Bruce Willis hjältedöd är väldigt utdragen).


En bok om rymden som jag gillar är Astronauten som inte fick landa av Bea Uusma om Michael Collins som åkte varv på varv runt månen medan hans kollegor Neil Armstrong och Buzz Aldrin landade på månen och blev världsberömda.

4 kommentarer:

FrökenChristina sa...

Kan inte ha varit kul att vara först till månen men bara få sitta kvar i rymdkapseln. Michael Collins lär väl gå till historien som killen som nästan landande på månen.

Sara Pepparkaka sa...

Jag har alltid tyckt lite synd om den tredje astronauten, Michael Collins..

Robert W sa...

Jag kom inte ens ihåg att han hette Collins. Minns bara Armstrong och Aldrin. Minns särskilt Aldrin, eftersom min pappa framhöll att Aldrin var svenskamerikan :)

Helena (Kulturkollo) sa...

Känner igen den där yrselkänslan, det är ju så obegripligt oändligt där ute! Rymden är för mig mest skräck för allt som kan gå fel och den totala tomheten, möjligen är det det som gör att jag tycker väldigt mycket om filmer som Apollo 13, det kanske är ett sätt att bearbeta ;-)