När jag gick i skolan så var grammatik inte min grej och jag
var i ärlighetens namn helst kass på det, vilket gjorde att jag var ytterst
nära att få IG i tyska, trots att jag till skillnad från andra i klassen inte
hade några problem med att tala språket. Däremot så lyckades jag få ganska bra
betyg i både svenska och engelska, vilket tyder på att jag kunde använda mig av
grammatiken i praktiken, även om jag inte kunde namnen på de olika delarna i
meningsuppbyggnaderna. Än idag kan jag inte riktigt skilja på verb och
adjektiv, substantiv har jag i alla fall lärt mig känna igen (de skrivs
dessutom med stor bokstav på tyska). Man kan fråga sig varför jag som varken är
särskilt intresserad av eller bevandrad i grammatikens värld väljer att läsa en
bok som Grejen med verb. Jag har
inget bra svar på den frågan, förutom att Sara Lövestam seglat upp som en av
mina favoritförfattare det senaste året och att Grejen med verb inte är en vanlig grammatikbok.
Grejen med verb är
verkligen inte en vanlig grammatikbok och om jag hade fått läsa den i skolan så
hade jag kanske fått ett större intresse för grammatiken. Det märks att Sara
Lövestam har en stor passion för ämnet och att hon på ett pedagogiskt sätt kan
förmedla sin kunskap genom lite annorlunda exempel. Här får vi veta vilka verb
som skulle styra ett land om de vore medborgare, hur det skulle se ut om påven
fick bestämma vilka verben skulle ligga med, transvett (både för människor och
verb) och en hel del andra saker om verb. Trots att Sara Lövestam är duktigt på
att förklara (och har till och med ritat fina illustrationer) så kan jag inte
hjälpa att det bitvis går alldeles runt av alla termer som jag inte hört talas
om innan (pga av mina bristande förkunskaper). Det känns i alla fall som att nu
börjar få lite koll på vad ett verb är, något som tagit 35 år.
Piratförlaget skickade boken
1 kommentar:
Mitt eget grammatikintresse är mycket litet, men kanske skulle man ge den här boken en chans. Den låter bättre än väntat faktiskt.
Skicka en kommentar