I år firade jag första maj genom att gå på Weeping Willows
konsert på Gamla Teatern här i Östersund. När jag först såg att de skulle komma
till stan under den här turnén så tänkte jag inte gå och lyssna på dem eftersom
jag såg dem spela för ett par år sedan och dessutom ska åka till Stockholm nästa
helg för att se ett annat favoritband, Manic Street Preachers. Nu är jag
väldigt glad för att jag ändå beslutade mig för att gå på konserten, för gud
vad bra de är och vilken låtskatt de skapat. Plus att Magnus Carlson är en av
landets absolut bästa sångare och han levererar alltid live (i alla fall har
han gjort det de fyra gångerna jag sett honom uppträda). Så även den här
gången.
Jag tyckte att konserten började lite halvsegt, mest
beroende på att de körde låtar som jag inte hade riktigt koll på. Men när de
sedan körde favoriterna Blue and alone,
While I’m still strong och Stairs efter varandra så lyfte konserten
ordentligt. Sedan så fortsatte de med att spela en del från den nya skivan The time has come och en hel del från
debuten Broken promise land (som jag
älskat sedan den släpptes 1997) som Under
suspicion, Eternal flames och det
underbara titelspåret. Det hela avlutades passande nog med So it’s over som ett extra extranummer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar