När Tsukuru Tazaki gick på gymnasiet så lärde han under ett
volontärprojekt känna fyra kamrater och mellan dem växte det fram en stark
vänskap och de kände att de bara behövde varandra. De fyra kamraterna hade färg
i sina namn och fick därför smeknamnen Blå, Röd, Svart och Vit, medan Tsukuru blev
den färglöse. Under sommarlovet på andra året på universitet kom det hela att
ändras, när Tsukuru återvände från Tokyo, dit han flyttat för att plugga, så
upptäckte han att han blivit utesluten ur gruppen utan någon förklaring. Händelsen
blir ett trauma som följer med Tsukuru genom livet och det är först många år
senare när han träffar Sara som han börjar söka svaret på vad det egentligen
var som hände den där gången och varför vännerna vände honom ryggen.
Efter att jag försökt men gett upp på Haruki Murakamis 1Q84-trilogi så känns det extra skönt
att han nu är tillbaka med en ny riktigt bra roman på svenska. För jag tycker
att Den färglöse herr Tazaki är en av
Murakamis bästa böcker. Det är också en realistisk berättelse i samma anda som Norwegian Wood, vilket Murakami
behärskar lika bra som de mer fantastiska berättelserna. Den här gången är det Eiko
och Yukiko Duke som har gjort översättningen, och det är något med deras
översättningar som gör att böckerna lyfter lite extra jämfört med när någon
annan översätter. Det är en underbar bok om vänskap, utanförskap och hur vi bär
med oss vissa saker genom livet. Den är även svår att lägga ifrån sig.
Norstedts skickade boken
1 kommentar:
Jag har också läst och jag är kanske inte lika positiv som du är. Jag tycker att han upprepar sig lite mycket. Samtidigt så var det skönt att han landat lite mer i vardagen igen, efter att ha läst After Dark i våras så är den här klart mer i min smak.
Skicka en kommentar