En del sa att Samuel och Laide var själsfränder och att de
var menade för varandra. En del säger att det inte hänt om inte Vandad hade
blandat sig i, att allt var Vandads fel och att han gjorde vad som helst för
pengar. I vilket fall som helst så är Samuel död och i ett försök att ta reda
på vad det var som hände den där dagen och varför han dog är det någon som
intervjuar de som stod Samuel närmast.
I Allt jag inte minns
är berättelsen uppdelad i korta stycken som har olika berättare. Det är en ett berättargrepp
som gjorde att jag hade lite svårt att komma in i boken eftersom jag blev
konfunderad över vem som var vem och vem som berättade vad. När jag väl kom in
i berättelsen så drogs jag in i den och hade svårt att lägga bort boken förrän
den var slut. När jag väl kom ni i boken gjorde de snabba kasten mellan berättarrösterna
att berättelsen fick fart och händelseförloppet nystas upp.
2 kommentarer:
Hassen Khemiri är en sån där författare som jag vill älska, men jag gör inte det. Ett öga rött var fantastisk, Montecore läste jag inte ens ut, Jag ringer mina bröder började jag läsa och så kom teateruppsättningen till stan och jag såg den istället. Men, nja ... Gillade väl inte så mycket ... När jag läser om hur den här boken är uppbyggd bestämmer jag mig för att inte läsa den alls. Tyvärr.
Kära Kanin! Oj så många böcker du läser. Jag fick bläddra bakåt länge innan jag kom till denna. Jag är stormförtjust i boken och kom fort in i den. Skön kontrast till alla skruttiga deckare som jag läst på slutet
Skicka en kommentar