Niceville hör till den kategori böcker som man hör talas om lite överallt och som verkar intressant men som man inte kommer sig för att läsa. När jag nyligen kom över Niceville som ljudbok så bestämde jag mig för att ge den en chans och det visade det sig att det kan till och med vara så att jag redan läst en av årets bästa och mest tänkvärda böcker.
Niceville utspelar sig i början av 1960-talet i Jackson, Mississippi i amerikanska södern under en tid då det fortfarande rådde segregation mellan svarta och vita. När boken börjar så är det 1962, vilket är värt att tänka på eftersom det bara är 50 år sedan. Det är en kvinnodominerad bok där männen förpassats till bakgrunden och i berättelsens centrum finns tre kvinnor som haft olika förutsättningar i livet. Det är Aibileen som under sina år som hembiträde tagit hand om och älskat 17 vita barn, men sedan hennes son Treelore omkom i en olycka på arbetet så har ett frö såtts med en längtan efter något annat. Aibileen arbetar hos familjen Leefolt där hon är betydligt mer mamma till lilla May Mobley än vad hennes mamma Elisabeth, som inte verkar gilla sitt barn alls, är. Minny har fått lära sig av sin mamma att man aldrig får sätta sig upp mot sina vita arbetsgivare, något som gör att Minny ofta hamnar i trubbel eftersom hon har svårt att hålla inne med det hon tänker. Eugenia ”Skeeter” Phelan har återvänt till familjens bomullsplantage efter sin collegeexamen (hon är den enda av sina vänner som tagit examen eftersom de andra hoppat av studierna för att gifta sig) och börjar se på sin omgivning på ett annat sätt. När Skeeter får arbete på den lokala tidningen med att skriva hushållsspalten så tar hon hjälp av Aibileen och de inleder en trevande relation. När Skeeter bestämmer sig för att skriva en intervjubok där de färgade hembiträdena berättar om sina upplevelser som anställda i vita familjer så behöver hon Aibileens hjälp med att få ihop materialet. Arbetet med boken måste ske i hemlighet eftersom om folk får reda på vad det gör kan det ge ödesdigra konsekvenser för alla inblandade.
Jag lyssnade på Niceville på jobbet och ville att ingen skulle fråga något så att jag kunde koncentrera mig på boken. Ibland behövde jag dock ta en liten paus för att lätta lite på trycket angående de orättvisor som finns i boken mot den färgade befolkningen och som verkar helt absurda för mig. Det är svårt att tänka sig att det bara är 50 år sedan det i USA fanns separata toaletter för vita och färgade. Niceville är en fantastisk bok som alla borde läsa och att den även ger ett stycke nutidshistoria är bara en bonus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar