Jag kommer ihåg den helgen i stugan som mamma läste I det
förflutna och kunde inte lägga ifrån sig den. Flera månader senare står jag och
håller i pocketutgåvan och känner att det här är en bok som jag inte kan
motstå. Trots det har den blivit liggande i några månader medan andra böcker
trängt sig före i läskön. När jag väl började läsa så blev jag fast och ville
bara försvinna in i boken och stanna där istället för att jobba.
I det förflutna börjar med ett brev som varit på villovägar
i femtio i år och som när det äntligen kommer fram sätter igång en rad
händelser. Edie står inte sin mamma särskilt nära, men när brevet väcker
känslor som mamman inte vill prata om så väcks Edies nyfikenhet. Det visar sig
att mamman som trettonåring var evakuerad från London under andra världskriget
och bodde hos familjen Blythe på deras gamla slott. När Edie besöker slottet
och träffar de tre systrarna som bor kvar där så väcks hennes intresse
interesse för vad som hände för femtio år sedan i slottet som verkar innehålla
så många hemligheter.
Även om jag blev helt uppslukad av I det förflutna och
tycker att det är en helt fantastiskt bra bok så jag svårt att formulera vad
jag tycker. Det är i alla fall en väldigt bra och välskriven bok, som har fått
en bra översättning av Ann Björkhem. Jag anser att det här är en bok som
verkligen är värd att läsas, antingen på stranden eller under en filt med en
kopp te till hands en regnig, kylig dag. Själv har jag redan siktet inställt på
de två andra böckerna av Kate Morton som finns att få tag på, Den glömda
trädgården och Dimmornas lek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar