Theo
Decker är en ung pojke när han mirakulöst överlever en explosion på ett
konstmuseum där hans mamma omkommer. Under de kommande åren kommer han att bli helt
uppslukad av en liten vacker målning, Steglitsan, som anses vara ovärdelig. Samtidigt
försöker han navigera sin nya tillvaro med saknaden och skuldkänslorna efter
mammans död och den frånvarande pappan som övergav familjen.
Steglitsan av Donna Tartt är en bok som stått
oläst i min bokhylla i flera år utan att det blivit av att jag har läst den. När
den nu även fanns i min Letto när jag var på min resa och inte hade så många
böcker kvar att välja mellan blev det så att jag började läsa boken och blev
helt uppslukad av den. Jag tyckte att inledningen var väldigt stark, men att
den sedan tappade en del i mitten för att sedan ta sig igen mot slutet. Även om
det är en bra roman som lämnar avtryck, så tycker jag att den är i längsta
laget med sina 780 sidor.
1 kommentar:
Åh, "Steglitsan" är en av mina absoluta favoritböcker! Det är nog snart dags för en inläsning.
Skicka en kommentar