Bokbloggsjerka 7-10 december

Äntligen fredag och dags för en ny bokbloggsjerka, den här gången med en fråga som inte var så svår som tänkte när jag först såg läste.

Finns det någon bok som du på eller annat sätt alltid återvänder till? Naturligtvis är det alltid trevligt med en motivering, men så här i juletid kan jag ha visst överseende med om tiden inte riktigt räcker till det.

Det finns en hel del böcker som jag återvänt till genom åren och det har oftast varit böcker som jag tyckt mycket om som barn och som jag läst om som vuxen. Det har visserligen mest varit böcker av Maria Gripe (Tordyveln flyger i skymmningen, Agnes Cecilia - en sällsam historia), Astrid Lindgren (Mio min Mio, Ronja Rövardotter, Bröderna Lejonhjärta) och den väldigt okända ungdomsfavoriten Tjavva av Elisabeth Hjortvid. Det är intressant att läsa de gamla favoriterna med nya ögon och en del håller medan andra inte gör det på samma sätt. En annan fördel är att de går väldigt snabbt att läsa nu för tiden, vill minnas att jag läste Mio min Mio på en dryg timme härom året.

Det finns även några böcker som jag läst i vuxen ålder som jag återvänt till och då oftast genom att lyssna på dem som ljudbok. När det inte känns som att jag har tid att sätta mig ner och läsa om Vilhelm Mobergs Utvandrar-svit eller Sjöwall/Wahlöös tio deckare om Martin Beck, så är lättare att lyssna på ljudboken. Jag skulle även vilja läsa om några av Peter Høegs tidiga böcker som jag verkligen gillade när jag läste dem (flera gånger på några år), men det verkar alltid komma nyare böcker i vägen. När jag tänker efter lite så har finns det en gemensam sak med de böcker som jag skrivit om i det här inlägget, alla läste jag för första gången innan studenten, så det där med "i vuxen ålder" kanske är lite missvisande.

Lucka 3 - Ronja Rövardotter

En bok som betydde otroligt mycket för mig som barn är Astrid Lindgrens bok om den viljestarka Ronja Rövardotter från 1981. Det var mamma som läste den högt för mig, och det måste hon ha gjort när jag var ganska liten eftersom jag var fem år när jag såg filmen då den gick upp på bio. Jag kunde hela boken (och filmen) utantill och tillsammans med en kompis lekte jag berättelsen gång på gång. Jag drömde om att vara lika tuff som Ronja, om att leva i Mattisskogen och framför allt om att ha min egen läderrem. En sak som är rolig är att när jag läst om boken som vuxen så känns den fortfarande lika bra.